Bakgrund

Typ 1-diabetes är en autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem förstör de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, vilket leder till livslång insulinbrist och behov av insulinbehandling. Egenvård är centralt för att hantera sjukdomen och innefattar insulinbehandling, glukoskontroll och anpassningar i livsstil. Kontinuerlig glukosmätning (CGM) har utvecklats som ett hjälpmedel som ger realtidsinformation om glukosnivåer, vilket kan underlätta egenvården, förbättra glukoskontrollen och öka livskvaliteten. Trots detta varierar tillgången till CGM beroende på sjukvårdssystem, försäkringar och ekonomiska resurser. Bristande glukoskontroll kan på sikt leda till komplikationer som påverkar ögon, njurar, nerver samt hjärt-kärlsystemet.

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa personer med typ 1-diabetes erfarenheter av kontinuerlig glukosmätning (CGM) som en egenvårdsåtgärd.

Metod

Design

Denna studie utgår från en icke-systematisk litteraturöversikt, som baseras på 10 vetenskapliga artiklar. Alla artiklar är hämtade från databaserna CINAHL och PubMed. En icke-systematisk litteraturmetod gör det möjligt att sammanställa befintlig kunskap och skapa en bredare förståelse för området utan att följa en strikt systematisk process. Syftet är att ge en fördjupad och informativ bakgrund samt insikter, snarare än en heltäckande kartläggning. Genom att använda redan publicerade vetenskapliga artiklar ges en möjlighet att inom en begränsad tidsram både träna på ett systematiskt arbetssätt och utveckla en ökad förståelse för personers erfarenheter. Resultatet har sammanställts med hjälp av en integrerad dataanalys.

Resultat

I resultatet belystes att kontinuerlig glukosmätning påverkar egenvården vid typ 1 diabetes med positiv effekt. Tillgången till diabetesteknologin varierade beroende på grupp och land men kunde landa i att just CGM gav en positiv effekt på personerna.

Slutsats

CGM som en egenvårdsåtgärd upplevs och beskrivs generellt sett som positivt då det bidrar till förbättrad glukoskontroll. Den positiva upplevelsen är dock starkt kopplad till att CGM är tillförlitligt rent tekniskt. Tillgången till teknologin varierar bland olika socioekonomiska grupper i samhället. Bristande användning av CGM samt följsamhet beror därmed på olika betingande faktorer.

Background 

Type 1 diabetes is an autoimmune disease in which the body's immune system destroys the insulin-producing cells in the pancreas, leading to lifelong insulin deficiency and the need for insulin therapy. Self-care is central to managing the disease and includes insulin therapy, glucose control, and lifestyle adjustments. Continuous glucose monitoring (CGM) has been developed as a tool that provides real-time information about glucose levels, which can facilitate self-care, improve glucose control, and increase quality of life. Despite this, access to CGM varies depending on healthcare systems, insurance, and financial resources. Poor glucose control can eventually lead to complications that affect the eyes, kidneys, nerves, and cardiovascular system.

Aim 

This literature review aims to highlight individuals’ with type 1 diabetes experience of continuous glucose monitoring (CGM) as a self-care measure.

Method 

Design 

This study is based on a non-systematic literature review comprising 10 scientific articles. All articles were retrieved from the databases CINAHL and PubMed. A non-systematic literature review makes it possible to compile existing knowledge and create a broader understanding of the subject without following a strict systematic process. The purpose is to provide an in-depth and informative background as well as insights, rather than a comprehensive mapping. By using already published scientific articles, this approach allows for practicing a systematic way of working within a limited timeframe while also developing a deeper understanding of individuals’ experiences. The results have been compiled using an integrated data analysis.

Results 

The results highlighted that continuous glucose monitoring overall has a positive impact on self-care with people who have diabetes type 1. However, access to diabetes technology varied depending on the country, demographic and socioeconomic background.

Conclusions 

CGM as a self-care measure is generally perceived and described positively, as it contributes to improved glucose control. However, the positive experience is strongly linked to the technical reliability of CGM. Access to diabetes technology varies among different socioeconomic groups in society. Consequently, inadequate use of CGM and adherence is due to various underlying factors.