Bakgrund  

I de senare stadierna av kronisk njursjukdom utgör peritonealdialys ett av de primära behandlingsalternativen, med målsättningen att bromsa sjukdomens progression. En av njurarnas huvudsakliga funktioner är att avlägsna slaggprodukter från kroppen. Peritonealdialys renar kroppen från dessa slaggprodukter genom dialysvätska som tillförs via bukhinnan. Behandlingen kan genomföras antingen med hjälp av en maskin eller självständigt av patienten. Denna behandlingsform innebär ett betydande ansvar för egenvård. Brist på evidens och kunskap bidrar till en begränsad förståelse hos både allmänheten och vårdpersonal för de individer som lever med peritonealdialys.  

Syfte

Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att få peritonealdialys.

Metod

En icke-systematisk litteraturöversikt gjordes baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar. Dessa artiklar hade kvalitativ, kvantitativ eller mixad metodansats. De valda artiklarna hämtades från PubMed och CINAHL och har genomgått en kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig kvalitet, med stöd av Polit & Beck samt Caldwell (2011). Resultatet analyserades genom en tematisk analys.

Resultat

Tre huvudkategorier identifierades i resultatdelen; Upplevelser av egenvården under peritonealdialys, Sociala aspekter under behandlingen och Mental påverkan av peritonealdialys. Resultatet visade att personer som genomgår peritonealdialys erfar en rad känslomässiga reaktioner kopplade till egenvården, såsom ångest, frustration och ilska. Även depressiva symtom framkom, liksom uttryck för tacksamhet gentemot anhöriga, partner och vårdpersonal.

Slutsats

Slutsatsen av den icke-systematiska litteraturstudien var att livet med peritonealdialys innebär flera konsekvenser för det dagliga livet samt det psykiska välbefinnandet. Depressiva symtom framkom, liksom sorg kopplad till insikten om nedsatt fysisk förmåga. Välbefinnande visade sig vara relaterat till stöd från partners, familj och vänner samt förmågan att utföra dagliga aktiviteter. En ökad förståelse för dessa aspekter kan bidra till att förbättra vården för patienter som genomgår denna behandling.

Background

In the later stages of chronic kidney disease, is peritoneal dialysis one of the primal options of treatment with regression as target. One of the kidneys primal functions are to exchange slag products from the body. Peritoneal dialysis cleanses the body’s slag products with dialysis fluid. It is manageable with an exit-site from the peritoneum is, done either by a machine or self-handed by the person, The treatment contributes responsibility on self-care. A lack of evidence establishes ignorance among the general population as well as health staff, of understanding the individuals that live with peritoneal dialysis. 

Aim

The aim was to assess patient’s experiences of peritoneal dialysis. 

Method

A non-systematic literature review was conducted, rooted in 15 original scientific articles. Of which had an approach of qualitative, quantitative and mixed methods. The elected articles were retrieved from PubMed and CINAHL and has undergone a quality review based on Sophia Hemmet University’s assessment basis on quality with endorsement from Polit & Beck and Caldwell (2011). The results were accommodated in a thematic analysis. 

Results

Three main categories were identified in the result section: Experiences of Selfcare during Peritoneal Dialysis, Social Experiences during the Treatment and Mental Impact of Peritoneal Dialysis. It was shown that people with peritoneal dialysis had a lot of emotions related to self-care such as anxiety, frustration and anger. Depressive symptoms were shown, as well as thankfulness towards relatives, partners and health care staff. 

Conclusions

The conclusion of the non-systematic literature study was that living with peritoneal dialysis brought forth several impacts on the daily life as well as the state of mind. Depressive symptoms were presented as well as grief associated with the knowing of reduced functional capacity. Well-being was related to having partners, family and acquaintances of whom were assisted as support, but also having the capability to do daily activities. The understanding of the matter may help improve the care for patients of whom undergoes this treatment.