Bakgrund

Hypertoni innebär att blodtrycket är för högt. På kort sikt är hypertoni ofta asymptomatisktmen över tid kan det få allvarliga konsekvenser i form av akuta kardiovaskulärasjukdomar. Det är en av de vanligaste diagnoserna i världen, då prevalensen globaltberäknas runt 30–45 procent av jordens befolkning. Av dessa 30–45 procent har endastcirka två tredjedelar en god följsamhet till sin behandling. Hypertoni kan behandlas medblodtryckssänkande läkemedel samt med egenvård i form av bland annatlivsstilsförändringar. Att egenvården fungerar bygger på olika faktorer såsom motivation,tron på den egna förmågan (self-efficacy) och kunskap. Upplevelser av egenvård påverkasav relationen till sjukvården, kultur, familj med mera. Sjuksköterskans ansvarsområde videgenvård handlar om att stödja och motivera patienter för att öka deras self-efficacy.SyfteSyftet med denna litteraturöversikt var att belysa hur patienter upplever egenvård vidhypertoni.

Metod

Metoden som valdes var en icke-systematisk litteraturöversikt med fokus på kvalitativforskning. Artiklar analyserades genom tematisk analys. I resultatet inkluderades 13artiklar, som hittades via databaserna PubMed och CINAHL. Urvalet var artiklar somhandlade om patienters upplevelser med egenvård vid hypertoni. Dessa kvalitetsgranskadesmed hjälp av SBU:s “Bedömning av studier med kvalitativ metodik”, i syfte att identifierakällmaterialets styrkor och svagheter. 

Resultat

I resultatet framkom det att upplevelsen av egenvård vid hypertoni påverkades av mångaolika aspekter. Bland annat var stöd från vården avgörande för att patienterna skulle kunnanavigera i den stora mängden kunskap. Patienters sociala omgivning kunde påverkaegenvården både positivt och negativt. Motivation och upplevd självförmåga (selfefficacy) var viktiga drivkrafter för att egenvården skulle genomföras. Slutligen framkomdet även att andra delar av livet, exempelvis ekonomi, också kunde komma i vägen föregenvården. Dessa samverkande faktorer påverkade i hög grad hur egenvården utfördesoch upplevdes.

Slutsats

Egenvård vid hypertoni är ett komplext göromål som bland annat påverkas av kunskap,familj och vårdens stöd. Bristande följsamhet kan förstås genom Orems teori omegenvårdsunderskott. Trots det begränsade och icke-systematiska urvalet är resultatetgeneraliserbart till en viss mån eftersom likheter kunde ses bland så olika patientgrupper. 

Background

Hypertension means that the blood pressure is too high. In short term, hypertension is not very dangerous, but over time it can have severe consequences in the form of acute cardiovascular disease. It is one of the most common diagnoses worldwide, with a global prevalence estimated at around 30–45 percent. Out of these 30–45 percent, only 60–73 percent have good adherence to their treatmentplan. Hypertension can be treated with antihypertensive medication and with self-care, including lifestyle changes. Self-care is based on different factors such as motivation, self-efficacy, and knowledge about the disease. Experiences of self-care are influenced by the relationship with healthcare providers, culture, family, and more. The nurse’s responsibility in self-care is to support and motivate patients in order to strengthen their self-efficacy.

Aim 

The aim of this litterature-review was to shed light onto patients experienceses of self care for hypertension.

Method 

Non-systematic literature review with focus on qualitative research. Articles were analyzed with thematic analysis. The results were based on 13 articles found in the databases PubMed and CINAHL. The selection of articles was focusing on patients' experiences of self-care with hypertension. These were quality checked with the help SBUs “Bedömning av studier med kvalitativ metodik” with a goal to identify the materials strenghts and weaknesses.

Results 

The results showed that the experience of self-care in hypertension was influenced by many different aspects. Support from healthcare, knowledge, and education were important. Family and culture could affect self-care both positively and negatively. Motivation and self-efficacy were crucial for the implementation of self-care. Finally, it was found that other parts of life could also interfere with self-care.

Conclusions 

Self-care in hypertension is a complex task influenced by factors such as knowledge, family, and support from healthcare providers. Poor adherence can be understood through Orem’s theory of self-care deficit. Despite the limited and non-systematic sample, the findings are applicable to some extent because simmilarities could be found in such different patient groups.