Bakgrund  

Diabetes mellitus typ 2 är en drastiskt ökande folkhälsosjukdom globalt. Det finns ett starkt samband mellan sjukdomen och osunda livsstilsvanor samt hereditet. Diabetes mellitus typ 2 kan leda till allvarliga komplikationer såsom nervskador, hjärt- och kärlsjukdomar samt tidig död. Egenvården är därför en central del av sjukdomshanteringen. Essentiella delar av egenvård vid diabetes mellitus innefattar; kost, fysisk aktivitet, övervakning av glukosnivåer och farmakologisk behandling. Sjuksköterskans roll är avgörande för att främja egenvården hos de drabbade. Utbildning och vägledning med ett personcentrerat förhållningssätt är betydelsefullt för att öka personens delaktighet. Dorothea Orems egenvårdsteori belyser vikten av egenvård för en god livskvalitet.

Syfte 

Syftet var att beskriva vuxna personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. 

Metod

Metoden var en icke-systematiskt litteraturöversikt inkluderande tio vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Sophiahemmet Högskolas granskningsmall Berg och Willman användes för kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar. Resultatet delades in i två huvudkategorier och sex underkategorier.

Resultat

Det fanns många hinder för egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2. Kostanpassningar, fysisk aktivitet, övervakning av glukosnivåer samt farmakologisk behandling präglades av sociala och kulturella aspekter, ekonomiska begräsningar, arbetsförhållande, familjeliv, kunskapsbrist och annat. Närstående samt hälso- och sjukvården utgjorde viktiga resurser genom utbildning, vägledning, uppmuntran, motivation och socialt stöd vilket ökade förmågan till egenvårdsåtgärder.

Slutsats

Egenvård vid diabetes mellitus typ 2 påverkas av flera faktorer. Personcentrerat stöd och utbildning i både teoretiska och praktiska delar är betydelsefullt för egenvårdsförmågan. För att främja jämlik och hållbar egenvård bör vården ta hänsyn till individuella förutsättningar.

Background

Type 2 diabetes mellitus is a rapidly increasing public health disease globally. There is a strong association between the disease and unhealthy lifestyle habits as well as heredity. Type 2 diabetes mellitus can lead to serious complications such as nerve damage, cardiovascular diseases and premature death. Self-care is therefore a central part of the disease management. Essential parts of self-care in diabetes mellitus include diet, physical activity, monitoring of glucose levels and pharmacological treatment. The nurse's role is crucial in promoting self-care among those affected. Education and guidance with a person-centered approach are important to increase the individual's participation. Dorothea Orem's self-care theory highlights the importance of self-care for a good quality of life.

Aim

The aim was to describe the experience of self-care amongst adults with diabetes mellitus type 2.

Method

The method was a non-systematic literature review including ten scientific articles from the databases PubMed and CINAHL. Sophiahemmet University's review template by Berg and Willman was used for quality assessment of the scientific articles. The results were divided into two main categories and six subcategories.

Results

There were many barriers to self-care among individuals with type 2 diabetes mellitus. Dietary adjustments, physical activity, monitoring of glucose levels, as well as pharmacological treatment were influenced by social and cultural factors, economic limitations, work conditions, family life, lack of knowledge, and other factors. Relatives, as well as healthcare professionals, constituted important resources through education, guidance, encouragement, motivation, and social support, which increased the capacity for self-care measures.

Conclusions

Self-care in type 2 diabetes mellitus is influenced by several factors. Person-centered support and education in both theoretical and practical aspects are essential for self-care skills. To promote equitable and sustainable self-care, healthcare should take individual circumstances into account.