Bakgrund

Diabetes mellitus typ 2 är en sjukdom vars incidens stadigt ökar världen över. En stor del av behandlingen utgörs av egenvård i form av exempelvis egenmätning av blodglukos, kostomläggning och ökad fysisk aktivitet. Sjukdomen medför därmed ett påtagligt egenvårdskrav med förändrade levnadsvanor. Sjuksköterskan har däri ett ansvar att stärka personens egenvårdsförmåga. I ljuset av detta finns ett behov av att belysa personers subjektiva upplevelser av egenvården, för att främja personcentrerad omvårdnad.

Syfte

Syftet var att beskriva upplevelser av egenvård hos personer med diabetes mellitus typ 2.

Metod

Icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 12 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ ansats. Med hjälp av olika sökblock innehållande för ämnet väsentliga sökord förvärvades artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Alla inkluderade artiklar genomgick en kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Resultatet tematiserades och analyserades med hjälp av integrerad dataanalys.

Resultat

Två huvudkategorier med vardera två underkategorier presenterades: Upplevelser av egenvårdens genomförande med underkategorierna Praktisk implementering av livsstilsförändringar och Upplevelser av psykologiska påverkansfaktorer samt Upplevelserav stöd från omgivningen med underkategorierna Stöd från hälso- och sjukvården och Stöd från närstående. Majoriteten av deltagarna upplevde egenvård vid diabetes mellitus typ 2 som utmanande. Den försvårades bland annat av motstånd till livsstilsförändringar, rädsla och otillräckligt stöd. Genom att acceptera sin sjukdom och börja se resultatet av sina livsstilsförändringar kunde dock ökad motivation uppnås. Vidare upplevdes kontakten med hälso- och sjukvården spela stor roll för egenvårdsförmågan. Om sjuksköterskan upplevdes utföra omvårdnad genom att på ett personcentrerat sätt stötta och utbilda personen ökade självtilliten och motivationen till egenvård.

Slutsats

Upplevelsen av egenvård vid diabetes mellitus typ 2 påverkas av en rad olika faktorer. Genom att sjuksköterskan tar hänsyn till dessa och arbetar på ett sätt som gynnar personens egenvårdsförmåga främjas motivationen till och resultatet av egenvården.

Background

Type 2 diabetes mellitus is a disease with an incidence that is steadily increasing worldwide. A large part of its management consists of self-care activities such as self-monitoring of blood glucose, dietary modification, and increased physical activity. The disease therefore entails a considerable demand for self-care and adaptation to new lifestyle habits. The nurse has a responsibility to strengthen the individual’s capacity for self-care. In light of this, there is a need to illuminate individuals’ subjective experiences of self-care in order to promote person-centered nursing.

Aim

The aim of this study was to describe the experiences of self-care among individuals with type 2 diabetes mellitus. 

Method

Non-systematic literature review based on 12 peer-reviewed original articles employing a qualitative approach. Articles were retrieved from the PubMed and CINAHL databases using various search blocks containing keywords relevant to the topic. All included articles underwent quality assessment according to the evaluation framework of Sophiahemmet University. The findings were thematized and analyzed using an integrated data analysis approach.

Results

Two main categories, each with two subcategories, were identified: Experiences of performing self-care, with the subcategories Implementing lifestyle changes and Experiences of psychological influencing factors, and Experiences of support from the surroundings, with the subcategories Support from healthcare services and Support from next of kin. Most participants perceived self-care in type 2 diabetes mellitus as challenging. It was hindered by, among other factors, resistance to lifestyle changes, fear, and insufficient support. However, by accepting their illness and beginning to see the results of their lifestyle modifications, participants reported increased motivation. Furthermore, contact with healthcare services was experienced as highly influential for self-care ability. When nurses were perceived as providing care in a person-centered manner, offering support and education, the individuals’ self-efficacy and motivation for self-care increased.

Conclusions

The experience of self-care in type 2 diabetes mellitus is influenced by a variety of factors. By taking these into account and working in a way that supports the person’s self-care ability, the nurse can promote both motivation for and the outcomes of self-care.