Bakgrund    

I takt med att krig, förtryck och människorättsbrott tvingar allt fler människor på flykt, står flyktingar inför betydande utmaningar vid integrationen i nya samhällen. En särskilt kritisk aspekt är tillgången till hälso- och sjukvård. Trots att rätten till hälso- och sjukvård är erkänd som en grundläggande mänsklig rättighet enligt internationella konventioner, vittnar många flyktingar och asylsökande om svårigheter att få adekvat hjälp. Genom ökad förståelse för dessa erfarenheter kan vårdpersonal bidra till mer jämlika, tillgängliga och kulturellt anpassade vårdmöten som stärker patientens inflytande och rättigheter. 

Syfte  

Syftet med denna studie var att belysa flyktingar och asylsökandes upplevelser av vårdmöten.  

Metod

Denna litteraturöversikt genomfördes som en icke-systematisk granskning av tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarna identifierades genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och CINAHL, med hjälp av relevanta sökord anpassade till studiens syfte. Urvalet granskades och kvalitetsbedömdes i enlighet med Sophiahemmet Högskolas mall för vetenskaplig klassificering. Det insamlade materialet analyserades och presenterades genom en integrerad dataanalys.  

Resultat

Studiens resultat genererade tre huvudkategorier: kommunikationsbarriärer, kulturell exkludering och strategisk vårdnavigering. Utifrån huvudkategorierna identifierades sex underkategorier: kommunikationshinder och tolkanvändning, patientens röst, förtroende och kulturell förståelse, utmaningen att få bli sedd som en person i sin kontext, diskriminering och normkrock i bemötandet, strategier för att navigera utmaningarna, och tyst anpassning och selektiv närvaro i vården.

Slutsats

Det krävs en djupare insikt och fortlöpande stödinsatser från hälso- och sjukvårdspersonal för att på ett mer adekvat sätt kunna möta de komplexa behov som flyktingar och asylsökande ofta har. Stöd och information bör individanpassas med hänsyn till språkliga, kulturella och existentiella förutsättningar. Brister i kommunikationen, begränsad tillgång till tolkresurser samt upplevelser av diskriminering riskerar att underminera tilliten till vården. För att möjliggöra en jämlik och personcentrerad vård krävs ett ökat fokus på kulturell lyhördhet, ett relationellt bemötande och en vårdmiljö där patienters inflytande och erkännande utgör grundläggande principer.

Background 

As war, oppression, and human rights violations continue to force people to flee their home countries, refugees and asylum seekers face numerous challenges as they try to settle in new societies. One major challenge is gaining access to health and medical care. Even though access to healthcare is recognized as a basic human right in international agreements, many refugees and asylum seekers report difficulties in receiving adequate care. By listening to their stories and learning from their experiences, healthcare professionals can work toward creating more equitable, accessible, and culturally sensitive care. This, in turn, can help strengthen patients’ rights and ensure that everyone is treated with dignity and respect.

Aim  

The aim of this study was to explore refugees’ and asylum seekers’ experiences of healthcare encounters. 

Method 

This literature review was conducted as a non-systematic examination of ten original scientific articles. The articles were identified through systematic searches in the PubMed and CINAHL databases, using selected keywords tailored to the aim of the study. The selection was reviewed and assessed for quality in accordance with Sophia Emmet University’s template for scientific classification. The collected material was analyzed and presented using an integrated data analysis. 

Results

The results of the study identified three main categories: communication barriers, cultural exclusion, and strategic navigation of the healthcare system. Within these categories, six subcategories emerged: communication barriers and interpreter use, patient voice, trust and cultural understanding, the difficulty of being seen as a person within one’s social and cultural context, discrimination and clashes of norms in interactions, strategies for managing these challenges, and silent adaptation and selective participation in healthcare. 

Conclusions 

A more profound understanding, coupled with sustained support from healthcare professionals, is crucial to effectively addressing the complex needs frequently encountered by refugees and asylum seekers. Support and information must be individually adapted, taking into account linguistic, cultural, and existential factors. Communication barriers, insufficient access to interpreter services, and experiences of discrimination can significantly erode trust in the healthcare system. Promoting equitable and person-centred care requires heightened attention to cultural responsiveness, relational engagement, and the cultivation of care environments where patient agency and recognition are upheld as core principles.