Bakgrund: Maligna hjärntumörer är en av de mest allvarliga formerna av cancer och drabbar både barn och vuxna. Sjukdomen har ofta en dålig prognos, särskilt vid aggressiva tumörtyper som gliom, där den genomsnittliga överlevnaden är tolv till femton månader. Den påverkar inte bara patienten, utan hela familjen. För närstående innebär detta stora emotionella, existentiella och praktiska utmaningar. Trots sjuksköterskans viktiga roll i att ge stöd visar forskning att närståendes behov ofta förbises inom vården.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva närståendes upplevelser av att leva med en familjemedlem med malign hjärntumör.

Metod: Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna identifierades genom systematiska sökningar i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av relevanta sökord. En integrerad analysmetod användes för att sammanställa och analysera resultaten. Samtliga artiklar kvalitet granskades enligt Sophiahemmet högskolas bedömningsmall.

Resultat: Tre huvudkategorier identifierades a) Emotionellt och existentiellt lidande, där känslor av chock, maktlöshet, sorg och meningssökande framträdde, b) Förändrad livssituation och vardagslivets påfrestningar, med fokus på förändrade roller, oro för framtiden och anticipatorisk sorg, c) Behov av stöd och information, där bristande kommunikation och otillräckligt psykosocialt stöd lyftes fram. Närstående beskrev en känsla av utsatthet, ensamhet och behov av vägledning genom sjukdomsförloppet.

Slutsats: Närståendes liv påverkas i hög grad av sjukdomens förlopp och den osäkerhet som följer. Genom ett personcentrerat och familjeorienterat förhållningssätt kan sjuksköterskan bidra till att minska lidande, skapa trygghet och stärka delaktigheten. Ett ökat fokus på närståendes behov kan förbättra vårdkvaliteten och ge ett mer hållbart stöd. 

Background: Malignant brain tumors are among the most severe forms of cancer, affecting both children and adults. The disease often carries a poor prognosis, especially in aggressive tumor types such as gliomas, where the average survival time is twelve to fifteen months. It impacts not only the patient but the entire family. For relatives, this entails significant emotional, existential, and practical challenges. Despite the nurses’ vital role in providing support, research shows that the needs of family members are often overlooked in healthcare.

Aim: The aim of this study was to describe the experiences of relatives living with a family member diagnosed with a malignant brain tumor.

Method: The study is a non-systematic literature review based on 14 scientific articles with a qualitative approach. The articles were identified through structured searches in the PubMed and CINAHL databases using relevant keywords. An integrated analysis method was used to compile and analyze the results. All articles were quality assessed using the evaluation criteria from Sophiahemmet University.

Results: Three main categories were identified a) Emotional and existential suffering, including feelings of shock, helplessness, grief, and the search for meaning, b) Changed life situation and the strains of everyday life, involving altered life roles, anticipatory grief, and fear of the future, c) Need for support and information, with relatives expressing a lack of communication and insufficient psychosocial support. Relatives described feeling vulnerable, alone, and in need of guidance throughout the disease trajectory.

Conclusions: The lives of relatives are profoundly affected by the progression of the disease and the associated uncertainty. By applying a person-cantered and family-oriented approach, nurses can help reduce suffering, enhance security, and strengthen the involvement of family members. A greater focus on the needs of relatives can lead to improved care quality and more sustainable support.