Bakgrund: Palliativ vård är ett aktivt och helhetsinriktat förhållningssätt med avsikt att förebygga och lindra lidande samt understödja bästa möjliga livskvalitet vid allvarliga och obotliga sjukdomstillstånd. Vårdinsatser ska, utöver att vara lindrande, skapa förutsättningar för komfort och tillgodose mångdimensionella behov genom hela sjukdomsförloppet. Vid komplext sjukdomsrelaterat lidande och försämrad livskvalitet blir det befogat att tillhandahålla hälsofrämjande insatser, med hänsyn till vad patienten tillskriver hälsa. Ickefarmakologiska interventioner såsom hundunderstödd terapi, har introducerats som en del av det helhetsinriktade omhändertagandet. Specialistsjuksköterskan i palliativ vård ska i ljuset av vårdformens filosofi och värdegrund, omsätta nya forskningsrön i klinisk praktik samt utöva sitt professionella ansvar sakkunnigt där tillvägagångssättet manar till att synliggöra patientens behov och hälsa. 

Syfte: Syftet var att beskriva erfarenheter av vårdhundar för patienter med palliativa vårdbehov.

Metod: En allmän litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes, där både kvalitativa och kvantitativa studier inkluderades. Systematiska databassökningar utfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO utifrån PEO-modellen. Totalt tio artiklar analyserades genom kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017). Som teoretisk referensram tillämpades Kolcabas Comfort Theory (1994).

Resultat: Resultatet baserades på tio originalartiklar och sammanställdes i tre huvudkategorier: Fysiska respons och lindring, Psykiskt välbefinnande och närvaro samt Djurerfarenheter. Hos patienter med palliativa vårdbehov framkom symtomlindring, avslappning och ökad rörelseförmåga som betydelsefulla fysiologiska effekter. Psykiskt välbefinnande främjades genom upplevelser av inre lugn, närhet och distraktion, men även genom känslor av glädje, förväntan och uttryckt längtan. Därutöver var existentiell och social interaktion förekommande inslag där sjukdomens dödliga utgång vanligen berördes. Djurerfarenheter väckte minnen, igenkänning och ett känslomässigt band till tidigare husdjur. Vårdhundars närvaro förknippades med positiva förändringar i vårdmiljön, där lugn och hemkänsla lyftes fram.

Slutsats: Hos patienter med palliativa vårdbehov har interventioner med vårdhundar uppvisat potential att främja hälsa och komfort utifrån ett mångfacetterat perspektiv. Föreliggande litteraturöversikt belyser ett hittills begränsat utforskat område och indikerar att vårdhundar kan utgöra ett meningsfullt, icke farmakologiskt och hälsofrämjande komplement inom ramen för personcentrerad palliativ vård. Resultaten tyder på att hundunderstödda insatser kan bidra till att lindra ett komplext lidande samt reducera upplevelsen av total smärta.

Background: Palliative care is an active and holistic approach aimed at preventing and alleviating suffering while supporting the best possible quality of life in cases of serious and incurable illness. Care interventions should, in addition to providing relief, create conditions for comfort and meet multidimensional needs throughout the course of the illness. In cases of complex illness-related suffering and reduced quality of life, it is justified to provide health-promoting interventions that consider the patient’s own understanding of health. Non-pharmacological interventions, such as dog-assisted therapy, have been introduced as part of the holistic care approach. The specialist nurse in palliative care shall — in light of the philosophy and core values of the care model  —translate new research findings into clinical practice and exercise their professional responsibility with expertise, that foregrounds the patient’s individual needs and perceptions of health.

Aim: The aim was to describe experiences of therapy dogs for patients with palliative care needs. 

Method: An integrative literature review with an inductive approach was conducted, including both qualitative and quantitative studies. Systematic database searches were performed in CINAHL, PubMed, and PsycINFO, guided by the PEO model. A total of ten articles were analyzed using qualitative content analysis according to Lundman and Hällgren Graneheim (2017). Kolcaba’s Comfort Theory (1994) was applied as the theoretical framework.

Results: The results were based on ten original articles and were compiled into three main categories: Physical Responses and Relief, Psychological Well-being and Presence, and Animal-related Experiences. Among patients with palliative care needs, symptom relief, relaxation, and improved mobility emerged as significant physiological effects. Psychological well-being was promoted through experiences of inner calm, closeness, and distraction, as well as through feelings of joy, anticipation, and expressed longing. Furthermore, existential and social interaction were recurring elements, often touching upon the terminal nature of the illness. Animal-related experiences evoked memories, recognition, and emotional bonds with former pets. The presence of therapy dogs was associated with positive changes in the care environment, where calmness and a sense of home were emphasized.

Conclusion: For patients with palliative care needs, interventions involving therapy dogs have demonstrated potential to promote health and comfort from a multifaceted perspective. This literature review highlights a relatively unexplored area and indicates that therapy dogs may serve as a meaningful, non-pharmacological, and health-promoting complement within the framework of person-centered palliative care. The findings suggest that dog-assisted interventions may contribute to alleviating complex suffering and reducing the experience of total pain.