Bakgrund: Våld i nära relation är en kränkning av mänskliga rättigheter som vem som helst kan utsättas för. I Sverige har 15 procent av kvinnor mellan 16-84 år blivit utsatt för våld. Våldet kan leda till fysiska och psykiska konsekvenser såsom bränsskador, blåmärken, missfall, gynekologiska besvär, panikattacker, PTSD, ångest bland annat. Ju snabbare våldet upptäcks och pratas om desto mindre kommer kvinnan att påverkas av det. En litteraturöversikt om detta ämne är alltså viktig och gjordes därmed för att öka kunskapen om bemötandet med denna patientgrupp. 

Syfte: Syftet var att beskriva kvinnors erfarenheter av vårdmötet vid/efter våld i nära relation.

Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt användes som metod med både kvalitativ och kvantitativ ansats. PubMed och CINAHL användes som databas för att hitta artiklarna som skulle användas till resultatet. Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag användes till kvalitetsgranskningen av artiklarna. Utifrån det användes tio artiklar till resultatet som skrevs med hjälp av en integrerad analys.

Resultat: Kvinnorna upplevde bemötandet på både negativa och positiva sätt. De negativa upplevelserna från vårdmötet delades in i fyra underrubriker: brist på empati och lyhördhet från vårdpersonal, ingen tillit eller trygghet, upplevd skuldbeläggning, dåligt stöd och resurser. Den andra huvudrubriken positiva upplevelser från vårdmötet delades in i två underrubriker: individanpassad och respektfull vård, betydelsen av ett bra vårdsammanhang.

Slutsats: En tydlig kunskapsbrist bland sjuksköterskor lyser igenom då bemötandet flera gånger hämmat kvinnor från att öppna upp sig om våldet de genomlider/genomlidit. Med hänsyn till att våld i nära relationer är ett växande samhällsproblem, är detta en patientgrupp som kommer bli allt mer vårdsökande. En utvecklad förståelse för det vårdbehov dessa kvinnor står inför, kan i sin tur öka tilliten för sjuksköterskor bland våldsutsatta kvinnor. 

Background: Intimate partner violence is a violation of human rights that anyone can be subjected to. In Sweden, 15 percent of women aged between 16-84 have experienced such violence. This violence can result in physical and psychological consequences, including burns, bruises, miscarriages, gynecological issues, panic attacks, PTSD, anxiety among others. The sooner the violence is identified and talked about, the less it will impact the women. A literature review on this subject is therefore important and has been conducted to enhance knowledge about addressing this patient group.

Aim: The purpose of this study was to describe women’s experience of the healthcare during and after experiencing intimate partner violence.

Method: A non-systematic review was used as the method, using both qualitative and quantitative approaches. PubMed and CINAHL were used as databases to find the articles for the results. The assessment criteria from Sophiahemmet university were used for the quality evaluation of each article. Ten articles were selected for the results, which were written using an integrated analysis.

Results: The women experienced both negative and positive aspects of their encounters with healthcare. The negative experiences were categorized into four subheadings: lack of empathy and attentiveness from healthcare staff, lack of trust and safety, perceived blame and inadequate support and resources. The second main category, positive experiences from healthcare encounters, was divided into two subheadings: individualized and respectful care, and the importance of a supportive healthcare environment.

Conclusions: A clear knowledge gap among nurses becomes evident when their approach repeatedly discourages women from opening up about the violence they endure or have endured. Considering that intimate partner violence is a growing societal issue, this is a patient group that will increasingly seek healthcare. Developing a deeper understanding of the care needs these women face can, in turn, foster greater trust in nurses among women affected by violence.