Bakgrund

Med en globalt åldrande befolkning är ofrivillig ensamhet ett växande folkhälsoproblem som drabbar många äldre. Detta påverkar inte bara en persons livskvalitet, utan leder även till ökade behov inom vård och omsorg. Problematiken förbises ofta inom vård och omsorg på grund av bristande kunskap och tidsbrist hos vårdpersonal. Att förstå och adressera ensamhetens påverkan på äldre är därför avgörande för att förbättra vårdinsatser och främja en personcentrerad omvårdnad.

Syfte

Syftet var att beskriva upplevelser av ofrivillig ensamhet hos personer över 65 år i ordinärt boende.

Metod

En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 11 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ design. De inkluderade artiklarna hämtades från databaserna CINAHL och PubMed. Sophiahemmet Högskolas bedömningsmall användes för att kvalitetsgranska samtliga artiklar. Resultaten från studierna analyserades genom en integrerad dataanalys.

Resultat

Resultatet identifierade tre huvudkategorier: Orsaker till upplevelser av ofrivillig ensamhet, Känslor relaterade till upplevelser av ofrivillig ensamhet samt Copingstrategier mot upplevelser av ofrivillig ensamhet. Resultatet visade att upplevelser av ofrivillig ensamhet orsakades av kroppens åldrande, förlust och frånvaro av närstående samt av situationsspecifika faktorer. Ofrivillig ensamhet resulterade i känslor av existentiellt lidande, sorg, depression och tristess samt stigmatisering och skam. Vidare framkom inställning, acceptans och meningsfulla relationer som viktiga copingstrategier mot ofrivillig ensamhet. Att medverka i sociala aktiviteter och ha sociala sammanhang beskrevs som strategier för att hantera ensamhet.

Slutsats

Litteraturöversikten visade att ofrivillig ensamhet bland äldre är ett komplext fenomen som påverkas av fysiska, emotionella och sociala faktorer. Genom personcentrerad omvårdnad kan vårdpersonal främja välbefinnande och stärka äldres copingstrategier. Resultatet belyser vikten av att anpassa insatser utifrån personens unika behov för att skapa begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i deras liv. 

Background

With a globally aging population, many older adults suffer from growing health issues such as loneliness. This not only affects the person’s quality of life but also leads to increased demands within healthcare and social care systems. The issue is often overlooked in healthcare due to a lack of knowledge and time constraints among healthcare professionals. Understanding and addressing the impact of loneliness among older adults is therefore crucial to improving care interventions and promoting person-centered nursing.

Aim

The aim was to describe experiences of loneliness among older adults at the age of 65 or higher in ordinary home setting.

Method

A non-systematic literature review was conducted based on 11 scientific original articles with a qualitative design. The included articles were retrieved from the databases CINAHL and PubMed. Sophiahemmet University's assessment tool was used to evaluate the quality of all articles. The results were analyzed using an integrated data analysis.

Results

The results identified three main categories: Reasons for experiences of loneliness, Feelings related to experiences of loneliness and Coping strategies against experiences of loneliness. Results showed that the experience of loneliness was caused by the aging body, the loss and absence of loved ones, and by situation-specific factors. Loneliness resulted in feelings of existential suffering, sadness, depression and boredom, also by stigmatization and shame. Furthermore, attitude, acceptance and meaningful relationships emerged as important coping strategies against loneliness. Participating in social activities and having social contexts were described as strategies for dealing with loneliness.

Conclusions

Loneliness among older adults was shown to be a complex phenomenon influenced by physical, emotional and social factors. Through person-centered care, nurses can promote well-being and strengthen older adults' coping strategies. The results highlight the importance of adapting interventions based on the person's unique needs to create comprehensibility, manageability and meaningfulness in their lives.