Bakgrund: Våld i nära relationer utgör ett allvarligt samhällsproblem med omfattande fysiska och psykiska konsekvenser för kvinnor. Hälso-och sjukvårdspersonalens bemötande har en central roll för kvaliteten inom hälso-och sjukvården. Sjuksköterskans professionella ansvar innefattar att identifiera och stödja dessa kvinnor genom att etablera en trygg och förtroendefull vårdrelation samt erbjuda adekvat omvårdnad. Ett respektfullt bemötande, i kombination med fördjupad kunskap om våldets påverkan på kvinnors hälsa, är betydelsefullt för att lindra lidandet och främja kvinnornas återhämtning.

Syfte: Syftet var att belysa hur kvinnor som utsätts för våld i nära relation upplever bemötandet från hälso-och sjukvårdspersonal.

Metod: Denna icke-systematiska litteraturöversikt är baserad på tio vetenskapliga artiklar som inkluderades genom sökningar i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets Högskolas egna bedömningsunderlag och analyserades sedan utifrån en integrerad analysmetod.

Resultat: Resultatet strukturerades i tre huvudkategorier, Upplevelser av bristande stöd, Upplevelser av hinder för att söka hjälp och Upplevelser av ett positivt bemötande, med sju underkategorier. I resultatet framkom både positiva och negativa erfarenheter av bemötandet från hälso-och sjukvårdspersonal, bland kvinnor som varit utsatta för våld i nära relation. De negativa erfarenheterna övervägde och kvinnornas upplevelser av vårdpersonalens bemötande varierade; vissa kände sig lyssnade på, sedda och bekräftade, medan andra upplevde motsatsen, med en känsla av att inte bli bemötta på ett tillfredsställande sätt.

Slutsats: Resultatet visar att kvinnor ofta upplever bristande stöd och bristande bemötande inom hälso- och sjukvården, vilket leder till känslor av osynlighet och skuldbeläggning, medan ett positivt bemötande kan främja deras vilja att öppna upp och känna sig trygga. Att sjuksköterskor kontinuerligt öka sin kompetens kan vara väsentligt för att uppmärksamma, bemöta samt hantera våldet effektivt, vilket är till nytta för patienter, deras närstående och samhället i stort.

Background: Domestic violence is a critical public health problem with severe physical and psychological consequences for women. The involvement of healthcare professionals is pivotal in ensuring the quality of healthcare. Nurses hold a professional responsibility to identify and support these women by building trust and providing appropriate care. A respectful interaction, coupled with comprehensive knowledge of the effects of violence on women's health, is essential for alleviating suffering and fostering recovery.

Aim: The study aimed to elucidate the experiences of abused women when they interact with healthcare professionals.

Method: The non-systematic literature review included ten scientific articles from PubMed, CINAHL, and PsycINFO databases. The articles were reviewed according to the assessment guidelines provided by Sophiahemmet University. An integrated analysis approach was then applied to review these articles.

Results: The findings were classified into three primary categories, Experiences of Lack of Support, Experiences of Barriers to Seeking Help, and Experiences of Positive Patient Care and Interactions, with seven subcategories. The results indicated that women who had experienced domestic violence reported both positive and negative interactions with healthcare personnel, with negative experiences being more frequent. The experience of abused women in their interactions with healthcare professionals varied; some felt heard, seen, and validated, while others reported feeling dismissed and inadequately treated.

Conclusions: The findings indicate that women often receive insufficient support and treatment in the healthcare system, leading to feelings of invisibility and guilt. Conversely, positive treatment can encourage openness and foster a sense of safety. Enhancing healthcare personnel’s skills is crucial for effectively recognizing, responding to, and managing violence, ultimately benefiting patients, their families, and society.