Bakgrund

Varje år dör cirka 90 000 personer i Sverige varav cirka 80 procent är i behov av palliativ vård. Palliativ vård syftar till att lindra lidande och förbättra livskvaliteten för patienten och deras närstående. Livets slutskede är den sena fasen inom den palliativa vården där patienten har en begränsad tid kvar att leva. Sjuksköterskan bör uppmärksamma närståendes behov och utmaningar och erbjuda adekvat stöd för att kunna förbättra kvaliteten på den palliativa vården.

Syfte

Syftet var att belysa närståendes upplevelser vid vård av familjemedlemmar i livets slutskede.

Metod

Metoden som tillämpades var en icke systematisk litteraturöversikt. Datainsamling hämtades från databaserna CINAHL, PubMed och APA Psychinfo. 16 vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad metodansats inkluderades. En integrerad analysmetod tillämpades för att sammanställa resultaten från de valda artiklarna. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för kvalitetsgranskning tillämpades för att bedöma kvalitet på artiklarna.

Resultat

Närståendes behov av tydlig och ärlig kommunikation från hälso-och sjukvården är avgörande för att närstående ska känna sig delaktiga i den vård som ges till patienten. Misskommunikation leder till emotionella påfrestningar hos närstående som påverkar deras välbefinnande. Närstående upplever därmed ökat ansvar i att främja välbefinnande hos patienten. Vikten av stöd för närståendevårdare av vårdpersonal och familjemedlemmar är väsentlig för att avlasta och skapa gott samarbete mellan dessa olika roller.

Slutsats

Närstående till patienter i livets slutskede står inför en rad utmaningar och behov som inkluderar tydlig och ärlig kommunikation från hälso-och sjukvården, påfrestningar i att vara närvarande för patienten samt behovet av stöd både under patientens palliativa fas och efter patientens död. Närstående uttrycker även svårigheter i att balansera det tillkomna ansvaret med de emotionella påfrestningarna. Förståelsen för närståendes behov och utmaningar är avgörande för att kunna utveckla stödsystemet för såväl patienten som närstående vilket i sin tur främjar välmående för båda parter.

Background

About 90.000 people die in Sweden each year, of which approximately 80 percent are in need of palliative care. Palliative care aims to relieve suffering and improve the quality of life for the patient and their relatives. End-of-life care is the final phase of palliative care, when the patient has limited time left to live. The nurse ought to pay attention to the needs and challenges of relatives and offer adequate support to improve the quality of palliative care.

Aim

The aim was to illustrate relatives’ perception of family members’ end-of-life care.

Method

The method used was a non-systematic literature review approach. Data was collected from the databases CINAHL, PubMed and APA Psychinfo. 16 scientific articles with qualitative, quantitative and mixed methods were included. An integrated analysis method was utilized to consolidate the findings from the selected articles. Sophiahemmet University's assessment tool for quality assessment was used to assess the quality of the articles.

Results

The need for clear and honest communication from the healthcare staff is crucial for the relatives to feel involved in the care given to the patient. Miscommunication leads to emotional strain on loved ones, affecting their well-being. Relatives thus experience increased responsibility in promoting the patient's well-being. The importance of support for close carers by health professionals and family members is essential to relieve the burden and create good cooperation between these different roles.

Conclusions

Relatives of end-of-life care patients face a range of challenges and needs, including clear and honest communication from healthcare providers, the strain of being present for the patient, and the need for support during the patient's palliative phase and after the patient's death. Relatives also express difficulties in balancing the added responsibility with emotional distress. Understanding the needs and challenges of relatives is crucial for developing a support system for both the patient and relatives, which ultimately promotes well-being for both parties.