Bakgrund

Ofrivillig ensamhet och långvarig smärta är vanligt förekommande tillstånd. Personer med långvarig smärta möts ofta inom hälso- och sjukvården och en del av dem uppleverofrivillig ensamhet. Ofrivillig ensamhet och långvarig smärta tillsammans kan på många sätt påverka personers hälsa. Det finns kunskapsluckor som avser upplevelser av och omvårdnad för personer som drabbats av ofrivillig ensamhet och långvarig smärta.

Syfte

Syftet var att belysa personers upplevelser av ofrivillig ensamhet och långvarig smärta.

Metod

Denna icke-systematiska litteraturöversikt inkluderade totalt 11 vetenskapliga artiklar varav tre kvalitativa och åtta kvantitativa. Samtliga artiklar inhämtades från antingen PubMed eller Cumulative Index of Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) medsöktermerna “loneliness” och “chronic pain”. Kvalitetsgranskningen av artiklarna genomfördes med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering. En integrerad dataanalys tillämpades för att sammanställa resultatet.

Resultat

I resultatet framkom tre huvudteman: “Upplevelser av att vara ofrivilligt ensam och leva med långvarig smärta”, “Upplevelser av begränsningar i aktivitetsnivån och det sociala livet” samt “Upplevelser av ofrivillig ensamhet och långvarig smärtas påverkan på den psykologiska hälsan”. Resultatet påvisade att ofrivillig ensamhet och långvarig smärta kan påverka varandra. Enligt rapporterade upplevelser kan ofrivillig ensamhet förstärka eller bidra till långvarig smärta, medan långvarig smärta kan förstärka eller bidra till ofrivillig ensamhet. Det framkom även att tillstånden tillsammans kan leda till en minskad aktivitetsnivå och begränsningar i det sociala livet samt känslor av depression, ångest ochupplevelser av att bli avvisad i relationer och sociala sammanhang.

Slutsats

Ofrivillig ensamhet och långvarig smärta kan både påverka och förstärka varandra. Vidare kan tillstånden påverka det sociala livet, aktivitetsnivån samt individens psykologiska välbefinnande. Därför bör sjuksköterskan anpassa vårdplanen i samråd med patienten för att möta både fysiska och psykiska behov. Patienters delaktighet är en viktig nyckel i att motverka negativa konsekvenser av ofrivillig ensamhet och långvarig smärta. 

Background

Loneliness and chronic pain are common conditions. People with chronic pain are often met in healthcare contexts, and some of them experience loneliness. Loneliness that is involuntary and chronic pain can impact a persons’ health in many ways. The gaps of knowledge regard the needs of and nursing care for these patients.

Aim

The aim of this study was to illustrate persons experiences of loneliness and chronic pain.

Method

This non-systematic literature review included 11 scientific articles in total, three qualitative and eight quantitative. All articles were collected from either PubMed or Cumulative Index of Nursing and Allied Health Literature (CINAHL) with the search terms “loneliness” and “chronic pain”. The article quality was determined using Sophiahemmet University assessment tool for scientific classification. An integrated analysis was used in the compilation of results.

Results

The results consisted of three head themes: “Experiences of being lonely and living with chronic pain”, “Experiences of restricted activity and social life” and “Experiences of psychological aspects”. The outcome presented that loneliness and chronic pain can influence each other. Reported experiences showed that loneliness can strengthen or contribute to chronic pain, meanwhile chronic pain can reinforce or contribute to loneliness. Findings also included that the conditions together could lead to a decrease in activity levels and social life, as well as contribute to development of depression, anxiety, negative emotions and to become rejected in social contexts and relations.

Conclusions

Loneliness and chronic pain can influence and reinforce one and other. Furthermore, the conditions can have a negative impact on activity levels, social life and a person's psychological well-being. Nurses should therefore adapt the care plan in consultation with the patient, to meet both physical and psychological needs. Patient participation is an important key in preventing negative consequences of loneliness and chronic pain.