Koloskopi, en undersökning av tjocktarmen, används som en diagnostisk metod vid indikationer som blod i avföringen, avföringsrubbningar i form av diarré eller förstoppning samt vid misstanke om inflammatorisk tarmsjukdom. Om polyper upptäcks i tjocktarmen under koloskopin kan de avlägsnas i samband med undersökningen. Detta förebygger utveckling av tjock-och ändtarmscancer som är den tredje vanligaste cancerformen i Sverige. Nationellt införande av screeningsprogram för tjock- och ändtarmscancer rekommenderas av Socialstyrelsen. Före koloskopin skall tarmen förberedas med tarmsköljningsmedel vilket lägger grunden till en undersökning med hög kvalitet. Oro kan beskrivas som en lindrigare grad av ångest. Vid tillstånd av stress reagerar individer olika vilket beror på skillnaderna i känslighet för stress och på vilka copingstrategier som tas till användning.

Syftet var att belysa oro hos patienter i samband med en koloskopi. Vidare var syftet att beskriva på vilket sätt oro påverkar patienter när de ska genomgå en koloskopi.

Litteraturöversikt användes som metod för att besvara syftet för den föreliggande uppsatsen. Datainsamling genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL vilket resulterade i 15 vetenskapliga artiklar. En artikel hittades via en manuell sökning. Således inkluderades totalt 16 originalartiklar i den föreliggande uppsatsen. En vetenskaplig klassificering samt kvalitetstypning utfördes på de inkluderade artiklarna och resultatet presenteras med stöd utifrån en integrerad analys.

Resultatet i den föreliggande uppsatsen belyste att känslor av oro är vanliga i samband med koloskopin. Kvinnor och yngre patienter tenderar att vara mer oroliga inför sin koloskopi. Det visade sig att oro påverkar patienter både före koloskopin, under koloskopin och efter koloskopin. Före undersökningen upplevdes oroskänslor för att koloskopin stigmatiserades och patienterna oroade sig för tarmförberedelserna, eventuell smärta och komplikationer under koloskopin och undersökningsresultatet. Oro kunde leda till utebliven undersökning. Oro före koloskopin var mindre om undersökningen hade genomgåtts förut. Under koloskopin kände patienterna oro på grund av skam och genans och om sederingen upplevdes som otillräcklig. Hög grad av oro hos patienter hade samband med en smärtsam undersökning. Personalens och närståendes stöd lindrade oro. Efter undersökningen lindrades oro om resultatet från undersökningen visade sig var normalt. Oro kunde också kvarstå när patienter upplevde att de inte fick förklaring till sina symtom.

Slutsatsen för den föreliggande uppsatsen är att känslor av oro är vanligt förekommande i samband med en koloskopi och detta kan påverka patienter negativt både före, under och efter undersökningen. Oro före koloskopin hade många dimensioner och kunde leda till en utebliven undersökning. Oro påverkade patienter också under koloskopin men personalens stöd lindrade oro. Ett normalt undersökningsresultat lindrade oro efter koloskopin men den kunde också kvarstå om ingen förklaring till tarmsymtomen hittades. Resultatfynden belyser vikten av ökad förståelse för patienters situation i samband med en koloskopi och hur omhändertagandet av oro kan bidra till bättre koloskopiupplevelser för enskilda patienter.