shh.sePublikationer
Ändra sökning
Avgränsa sökresultatet
1234567 51 - 100 av 2428
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Träffar per sida
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
  • Standard (Relevans)
  • Författare A-Ö
  • Författare Ö-A
  • Titel A-Ö
  • Titel Ö-A
  • Publikationstyp A-Ö
  • Publikationstyp Ö-A
  • Äldst först
  • Nyast först
  • Skapad (Äldst först)
  • Skapad (Nyast först)
  • Senast uppdaterad (Äldst först)
  • Senast uppdaterad (Nyast först)
  • Disputationsdatum (tidigaste först)
  • Disputationsdatum (senaste först)
Markera
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 51.
    Albertsson, Emilie
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Lennmark, Malin
    Sophiahemmet Högskola.
    Sjuksköterskors upplevelser av arbetsrelaterad stress och dess påverkan på patientsäkerheten: en intervjustudie2019Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Akutsjukvården identifierar och behandlar patienter som är kritiskt sjuka. Med triagering som används på det flesta akutmottagningar i Sverige, rangordnas patienterna utifrån olika kriterier och patienterna prioriteras utifrån dem som omedelbart behöver träffa en läkare och de som kan vänta. Sjuksköterskans ansvar är att prioritera vilken patient som får vård först, ge avancerad omvårdnad och utifrån symtom kunna identifiera eventuella livshotande tillstånd. Arbetet på akutmottagningar är ofta stressigt med hög belastning. Det höga flödet av patienter gör att sjuksköterskan får en hög arbetsbörda och tidspress att utföra uppgifter. Vid hög arbetsbelastning utlöses en reaktion på stress och när det inte finns tillräcklig tid för återhämtning mellan perioderna av stress ökar risken för ohälsa. Vid hög arbetsbelastning ökar risken för misstag och då ökar också risken att det blir patientosäkert. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av arbetsrelaterad stress och hur det kan påverka patientsäkerheten ur ett omvårdnadsperspektiv. Intervjuer med sjuksköterskor från två akutmottagningar i Sverige genomfördes. Intervjuerna transkriberades sedan och analyserades i en textnära analys där meningsenheter som svarade mot syftet plockades ut och kodades för att sedan sorteras in i underkategorier och slutligen kategorier. Flertalet av de intervjuade sjuksköterskorna beskrev kroppsliga symptom på stress. Tryck över bröstet, svårigheter att varva ned och slappna av efter arbetspassen och orkeslöshet beskrevs som symtom. Det som sjuksköterskorna upplevde som arbetsrelaterad stress var när det var ett stort patientantal och när patienterna fick vänta länge. Men också när utrustning eller material saknades eller var trasig. Sjuksköterskorna upplevde att när det var hög arbetsbelastning ökade risken att göra misstag. Vid hög arbetsbelastning ansågs omvårdnaden bli lidande, något som negativt påverkade patientsäkerheten. För att främja patientsäkerheten tog sjuksköterskorna hjälp av varandra eller sin undersköterska, kommunicerade eller frågade om råd från de mer erfarna sjuksköterskorna. Flertalet sjuksköterskor försökte planera och strukturera upp de uppgifter de hade att göra för att få kontroll och en överblick. Arbetsrelaterad stress var vanligt förekommande inom akutsjukvården på grund av den höga arbetsbelastningen. Risken för patienternas säkerhet ökade vid stort antal patienter och längre väntetider. Det blev bristande kvalité på omvårdnaden och det som prioriterades bort är patienternas basala behov till fördel för något som ansågs mer akut.

  • 52.
    Albertsson, Maria
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Kärnek, Malin
    Sophiahemmet Högskola.
    Föräldrars upplevelse av information då deras barn vårdas för cancer2011Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 53.
    Aldenstam, Lena
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Schmidt, Anna
    Sophiahemmet Högskola.
    Hur det dagliga livet och livskvaliteten påverkas av svårläkta bensår samt hur sjuksköterskan kan stödja patienten2004Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 54.
    Aleksandrina, Anna
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Svenmarker, Anna
    Sophiahemmet Högskola.
    Vilka faktorer påverkar effekten av mindfulness vid depression och/eller ångest?2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Vid år 2020 så beräknas depression att utgöra den näst största sjukdomsbördan i världen. Rådande situation ställer nya krav på vården och sjuksköterskan att lindra psykisk ohälsa. Nuvarande standardbehandling för depression och ångest utgörs av farmakologisk behandling samt olika former av psykoterapi, emedan ett växande antal studier påvisar behandlingseffekt av mindfulness. Väsentliga frågetecken om hur och när mindfulness har behandlingseffekt kvarstår emellertid, vilket föranleder ytterligare forskning inom området.

    Syfte

    Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som påverkar effekten av mindfulness hos personer med depression och/eller ångest.

    Metod

    En allmän litteraturöversikt användes som metod i denna studie för att bearbeta och sammanställa en del av tidigare forskning. Datainsamling i form av artikelsökning genomfördes i CINAHL, PubMed och PsychINFO. Innehållsanalys utfördes på 15 vetenskapliga artiklar och fyra teman identifierades.

    Resultat

    Resultatet uppvisade att mindfulness har behandlingseffekt vid depression och/eller ångest, varvid fyra faktorer som påverkade behandlingseffekten identifierades. Faktorerna var följande: individuell motivation, diagnos, samverkan med andra behandlingar samt kompetens bland pedagoger. Individuell motivation påverkade behandlingseffekten mest.

    Slutsats

    Mindfulness uppvisade behandlingseffekt vid depression och/eller ångest, emedan fyra faktorer påverkade behandlingseffekten: individuell motivation, diagnos, samverkan med andra behandlingar samt kompetens bland pedagoger. Individuell motivation påverkade behandlingseffekten mest, då mindfulness ställer väsentliga krav på mobilisering av egna resurser. Utökad forskning krävs för att bättre kartlägga behandlingseffekten vid specifika tillstånd samt vid specifik behandlingslängd.

  • 55.
    Alex, Naima
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Johansson, Sara
    Sophiahemmet Högskola.
    Föräldrar till barn med Downs syndrom: Upplevelser av bemötandet och stödet från vårdpersonalen under barnets första levnadsår2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund 

    Downs syndrom är en funktionsnedsättning orsakad av en kromosomavvikelse. Att föda ett barn med Downs syndrom innebär för många föräldrar en krissituation. För att hantera denna situation tillämpas olika copingstrategier. För vårdpersonalen kan familjefokuserad omvårdnad möjliggöra ett mer positivt bemötande och ett bättre stöd till föräldrarna.  

    Syfte

    Syftet med denna litteraturöversikt var att beskriva hur föräldrar till barn med Downs syndrom upplever bemötandet och stödet från vårdpersonalen under barnets första levnadsår.

    Metod

    En litteraturöversikt valdes som metod. Databassökningar genomfördes i tre olika databaser. Efter bearbetning av samtliga artiklar inkluderades 15 av dessa i resultatet. De inkluderade artiklarna genomgick en kvalitetsbedömning och sammanställdes i en matris.   

    Resultat

    Fyra områden identifierades. Känslor av bland annat sorg och chock omgav föräldrarna den första tiden efter födseln och många föräldrar upplevde en svårighet att anpassa sig till den nya livssituationen. Föräldrarna hade ett stort behov av information och brister urskiljdes kring hur informationen förmedlades. Stödet från omgivningen påverkade också föräldrarnas möjligheter till coping. Vårdpersonalens agerande kunde påverka föräldrarnas coping både positivt och negativt. Många föräldrar upplevde det positivt att träffa andra föräldrar till barn med Downs syndrom.  

    Slutsats

    Föräldrarna hade många upplevelser av bemötandet och stödet från vårdpersonalen. Upplevelserna var både positiva och negativa och de medförde konsekvenser för föräldrarnas coping. Med kunskap om vad som kan påverka föräldrarnas upplevelse av vården kan vårdpersonalen förbättra möjligheterna till en bättre och mer professionell vård samt hjälpa föräldrar till en snabbare anpassning till den nya livssituationen. 

  • 56. Alexandersson, Christer
    et al.
    Björkman, Alexander
    Sjuksköterskans professionella ansvar vid hjärtstopp på sjukhus: en litteraturöversikt2016Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Hjärtat är livsviktigt för den kroppsliga funktionen och ansvarar för syresättning till alla kroppens organ. När ett plötsligt hjärtstopp inträffar slutar hjärtats pumpförmåga att fungera och blodtillförseln till kroppen och hjärnan avtar. Vid ett hjärtstopp skall sjuksköterskan påbörja hjärt- och lungräddning, initiera defibrillering samt kontakta akutteam. Allt detta skall ske inom ett fåtal minuter för att öka överlevnadschanserna för patienten. Sjuksköterskan skall även finnas som stöd till anhöriga om de närvarar under en sådan situation. Det påvisas dock en bristfällighet gällande sjuksköterskans utförande av arbetsuppgifter vilket leder till intresse för det professionella ansvar som sjuksköterskan har vid det akuta omhändertagandet av patienter som drabbats av hjärtstopp på sjukhus.

    Syfte

    Syftet var att beskriva sjuksköterskans professionella ansvar vid det akuta omhändertagandet av patienter med hjärtstopp på sjukhus.

    Metod

    Den metod som valts är en icke-systematisk litteraturöversikt. De 18 inkluderade artiklar som använts har antingen varit av kvalitativ eller kvantitativ ansats och har analyserats genom en integrerad analys. De inkluderade studierna återfanns i databaserna CINAHL och PubMed.

    Resultat

    De granskade vetenskapliga artiklarna i resultatet framhäver brister gällande sjuksköterskans utförande av arbetsuppgifter. Litteraturöversikten påvisade att det föreligger ett tillkortakommande hos sjuksköterskan gällande utförandet av arbetsuppgifter då en osäkerhet och rädsla kunde beskådas i samband med behandlingsåtgärder vid ett inträffat hjärtstopp. I studierna framkommer det även en bristande händelseregistrering samt en farhåga att kontakta akutteamet.

    Slutsats

    Åtskilliga brister råder i sjuksköterskans agerande vid hjärtstopp som sker på sjukhus. Dokumentering är bristfällig, en rädsla förekommer för att kontakta akutteam samt en bävan för att använda defibrillatorn föreligger. Konklusionen av denna litteraturöversikt är att sjuksköterskan ständigt är i behov av utbildning för att upprätthålla sin kompetens. Kontinuerligt lärande kommer även leda till en högre självsäkerhet hos sjuksköterskan, vilket resulterar i en mer patientsäker vård.

  • 57.
    Alexandra, Davidson
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Olofsson, Sandra
    Sophiahemmet Högskola.
    "Dags för förändring": en litteraturöversikt om hur sjuksköterskan kan främja hälsosamma livsstilsförändingar vid hypertoni2019Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund: Hypertoni, högt blodtryck, är idag en modern folksjukdom på grund av att det råder en ofullständig behandling av sjukdomstillståndet. Det höga blodtrycket blir dessutom allt svårare att behandla på grund av de levnadsvanor och den livsstil människor har idag. Det är därför viktigt att patienter erbjuds en effektiv behandling, som medför en minskad risk att förvärra tillståndet och utveckla allvarliga kardiovaskulära sjukdomar.

    Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja hälsa med livsstilsförändringar vid hypertoni.

    Metod: En litteraturöversikt genomfördes med databassökningar i CINAHL Complete och PubMed. 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades, sammanställdes i en matris och analyserades med hjälp av en integrerad analys.

    Resultat: Resultatet redovisades utifrån sex teman: sjuksköterskans kompetensutveckling, patientutbildning, strategier för ökad empowerment hos patienten, motiverande samtal, det multiprofessionella teamet samt avslappningsmetoder. För att främja hälsa visade resultatet att sjuksköterskans kompetens bör utvecklas. Strategier för ökad empowerment och motiverande samtal är viktigt och sjuksköterskans arbetet ska vara personcentrerat. Sjuksköterskan bör samarbeta med andra professioner och lägga vikt på patientutbildning. Avslappningsmetoder kan erbjudas som alternativ till farmakologiska behandlingar.

    Slutsats: De huvudsakliga fynd som identifierats i studien indikerade att sjuksköterskans arbete bör utgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Sjuksköterskan har ett ansvar att genom information och att ge rätt verktyg till patienten, främja livsstilsförändringar vid hypertoni. Detta ger ett bättre resultat än enbart medicinering. Det är viktigt att sjuksköterskan tar reda på de bakomliggande orsakerna till uppkomsten av hypertoni, för att ge patienten rätt verktyg att hantera det höga blodtrycket. Utöver personcentrering belyser resultatet tre andra viktiga verktyg som sjuksköterskan bör arbeta med för att främja hälsa vid hypertoni. Dessa verktyg är kunskap, motivation och att ge patienten makt över sin situation. Resultatet visar att det är dags för förändring.

  • 58.
    Alfalahi, Alyaa
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Gustafsson, Jenny
    Sophiahemmet Högskola.
    Hur sjuksköterskan främjar egenvårdsförmågan för att förebygga diabetiska fotsår: en litteraturöversikt2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Diabetes är en folksjukdom som ökar i befolkningen, och sjukdomen kan leda till fotsår vilket är en komplikation som kan medföra problem för både personen med diabetes och för omgivningen. Egenvård är effektivt i förebyggandet av fotsår, och det är viktigt att sjukvårdens fokus ligger mer på förebyggandet av sår än på behandling av redan uppkomna sår. Sjuksköterskans roll är att få patienten delaktig i sin egenvård och på så sätt främja egenvårdsförmågan.

    Syfte

    Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja patientens egenvårdsförmåga för att förebygga uppkomsten av diabetiska fotsår.

    Metod

    En litteraturöversikt har genomförts och databassökningen skedde i CINAHL och PubMed. Sjutton artiklar inkluderades i vårt resultat. En integrerad innehållsanalys utfördes för att sammanställa resultatet.

    Resultat

    Resultatet visade på tre kategorier som är viktiga för sjuksköterskan att ta hänsyn till. Sjuksköterskans kunskap och kompetens, tar upp aspekter som sjuksköterskan måste vara medveten om för att kunna främja egenvårdsförmågan. Patientens kunskap och kompetens, belyser hur patienten ska kunna tillgodogöra sig kunskap för att kunna utföra egenvård. Stöd, tar upp hur sjuksköterskan på olika sätt kan stödja patienten.

    Slutsats

    Sjuksköterskan behöver ha kunskap och kompetens om vad som påverkar patientens egenvårdsförmåga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utbilda patienten så att denne kan utföra egenvård på ett effektivt sätt som går i linje med de riktlinjer som finns. Genom att sjuksköterskan arbetar personcentrerat, och i mötet med patienten bedömer vilka resurser och hinder som finns hos varje individ, kan egenvårdsförmågan främjas. Dessutom måste sjuksköterskan vara medveten om hur patienten kan stödjas av sin familj samt genom samverkan med teamet.

  • 59.
    Algernon, Malin
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Dahlgren, Malin
    Sophiahemmet Högskola.
    Fysisk beröring som behandlingsmetod vid beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom2012Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Bakgrund

    Demenssjukdom innebär att hjärnceller skadas och dör vilket leder till att hjärnans funktioner bryts ned med en kognitiv funktionsnedsättning till följd. Vidare försämras vanligtvis minnet och den drabbades personlighet kan komma att påverkas. Även förmågan att kommunicera försämras och uppfattningen och förståelsen för omgivningen kan förvanskas. Det beräknas att cirka 90 procent av alla svårt demenssjuka personer någon gång drabbas av beteendemässiga och psykiska symtom. Exempel på dessa symtom kan vara agitation, aggression, ångest och sömnstörningar. Behandlingen mot beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) ska inriktas mot en individuell omvårdnad men kan kombineras med farmakologisk behandling vid behov. Det har dock visat sig att många demenssjuka personer står på kontinuerlig farmakologisk behandling och att denna saknar ordentlig effekt och leder till allvarliga biverkningar. En alternativ behandlingsmetod till den farmakologiska behandlingen skulle kunna vara fysisk beröring.

    Syfte

    Att beskriva effekter av fysisk beröring på beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD).

    Metod

    För att svara på syftet utformades föreliggande uppsats som en litteraturstudie i vilken 16 artiklar har granskats.

    Resultat

    Resultatet visar på att olika beröringsmetoder har varierande effekter på olika beteendemässiga och psykiska symtom. En förbättring av kommunikation och välbefinnande kunde också ses. Massage i olika former visade överlag på de tydligaste effekterna med en minskning av agitation och aggression, reducerade stressnivåer, förbättrad sömn, ökad kommunikation samt bättre välbefinnande som följder av behandling. Både närstående samt vårdpersonal ställde sig positiva till fysisk beröring som behandlingsmetod och uttryckte bland annat att relationen mellan givare och mottagare förbättrades.

    Slutsats

    Fysisk beröring visade på positiva effekter och skulle kunna utgöra en alternativ eller komplementär behandlingsmetod till farmakologisk behandling av beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom. Vidare skulle beröring kunna användas i omvårdnaden av demenssjuka personer för såväl direkt symtomlindring som för att öka välbefinnande. Beröringen kan ges av såväl närstående som vårdpersonal. Vidare sågs inga tydliga bieffekter av behandlingen, dock var reaktionerna på beröring individuella vilket bör tas hänsyn till.

  • 60.
    Alikhani, Mozhgan
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Montero, Freya
    Sophiahemmet Högskola.
    Kostrådgivning till personer med diabetes typ 22007Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 61. Alinasab, Babak
    et al.
    Borstedt, Karl-Johan
    Rudström, Rebecka
    Ryott, Michael
    Sophiahemmet Högskola.
    Qureshi, Abdul Rashid
    Beckman, Mats O
    Stjärne, Pär
    New Algorithm for the Management of Orbital Blowout Fracture Based on Prospective Study2018Ingår i: Craniomaxillofacial Trauma & Reconstruction, ISSN 1943-3875, E-ISSN 1943-3883, Vol. 11, nr 4, s. 285-295Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Despite extensive debate and publications in the management of blowout fracture (BOF), there are still considerable differences in the surgeons' management of BOF due to a lack of reliable evidence-based studies. This article aimed to evaluate which BOF patients require surgical treatment due to functional and/or cosmetic deformities; evaluate which computed tomography (CT) scan findings predict these problems; and provide an algorithm in the management of BOF. Seventy-nine patients with BOF were treated conservatively and followed up prospectively regarding functional and cosmetic deformities for at least 1 year. The patients' CT scans were analyzed and several measurements were performed. Patients' symptoms and the clinical findings were correlated to the CT scan measurements. We found visible deformity in 37% of the patients, but only 10% chose to proceed to surgery due to cosmetic deformities. In patients with inferior BOF and a herniation < 1.0 mL, a visible deformity was found when the ratio between fracture and the fractured orbital wall areas was ≥42%, or the total area of the fracture was ≥ 2.3 cm 2 . In patients with inferior BOF and a herniation ≥ 1.0 mL, a visible deformity was found when the distance from the inferior orbital rim to the posterior edge of the fracture was ≥ 3.0 cm. In patients with inferomedial fracture, a visible deformity was found when the herniation was ≥ 0.9 mL. Diplopia improved significantly and remained in only 3% of the patients in nonoperated group. Hypoesthesia of the infraorbital nerve improved significantly, but 23% of the nonoperated and 50% of the operated patients still experienced loss of sensation at final control. In this prospective study, we found that not only herniated orbital volume but also other CT scan findings in BOF were crucial to predict late visible deformities. Based on these findings, we propose an algorithm for the prediction of late visible deformity with 83% accuracy. There are indications that diplopia without ocular motility disorder is due to edema and we recommend observation as long as the diplopia improves gradually.

  • 62. Alinasab, Babak
    et al.
    Borstedt, Karl-Johan
    Rudström, Rebecka
    Ryott, Michael
    Sophiahemmet Högskola.
    Qureshi, Abdul Rashid
    Stjärne, Pär
    Prospective Randomized Controlled Pilot Study on Orbital Blowout Fracture2018Ingår i: Craniomaxillofacial Trauma & Reconstruction, ISSN 1943-3875, E-ISSN 1943-3883, Vol. 11, nr 3, s. 165-171Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    To clarify the conflicting recommendations for care of blowout fracture (BOF), a prospective randomized study is required. Here, we present a prospective randomized pilot study on BOF. This article aimed to evaluate which computed tomography (CT) findings predict late functional and/or cosmetic symptoms in BOF patients with ≥ 1.0 mL herniation of orbital content into maxillary and/or ethmoidal sinuses. It also aimed to evaluate which patients with BOF would benefit from surgical treatment or observational follow-up. Twenty-six patients with BOF ≥ 1.0 mL herniation were randomized to observational ( n  = 10) or surgical treatments ( n  = 16) and were followed up for functional and cosmetic symptoms for at least 1 year. The results from CT scan measurements were correlated to the patients' symptoms and clinical findings which we report in this pilot study. Of the 10 patients randomized to observation, five had an inferomedial BOF with a herniation of ≥ 1.3 mL and all patients developed cosmetic deformities and required surgery. The remaining five patients in the observational group had inferior BOF and one of them had a distance of 3.3 cm from the inferior orbital rim to the posterior edge of the fracture and developed a cosmetic deformity but was unwilling to proceed to surgical treatment, and four patients had a median distance of 2.9 cm from the inferior orbital rim to the posterior edge of the fracture and did not develop cosmetic deformities. The median time from injury to surgery was 13 (3-17) days for the surgical group and 37 (17-170) days for the patients who underwent surgery in the observational group. The surgical results were similar for all the operated patients at the final control. Diplopia decreased and remained partly in one patient in the surgical group and in two patients in the observational group. Hypoesthesia of the infraorbital nerve decreased in nonsurgically treated patients, but surgery seemed to induce hypoesthesia. In this prospective randomized controlled pilot study on BOF, all patients in the observational group with inferomedial fractures developed visible deformity. Diplopia in BOF, without ocular motility limitation, is believed to be due to edema. Diplopia is not an indication for surgery as long as it reduces over time.

  • 63. Alinasab, Babak
    et al.
    Qureshi, Abdul Rashid
    Sophiahemmet Högskola.
    Stjärne, Pär
    Prospective study on ocular motility limitation due to orbital muscle entrapment or impingement associated with orbital wall fracture2017Ingår i: Injury, ISSN 0020-1383, E-ISSN 1879-0267, Vol. 48, nr 7, s. 1408-1416, artikel-id S0020-1383(17)30268-1Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    INTRODUCTION: The recommended urgent surgical management of ocular motility restriction due to orbital muscle entrapment or impingement associated with orbital wall fracture needs to be elucidated.

    AIM: To evaluate the importance of the time from injury to surgery for the outcome in ocular motility and diplopia, the time lapse of ocular motility, diplopia and hypesthesia recovery.

    MATERIAL AND METHODS: Patients with entrapment or impingement of orbital contents due to orbital wall fracture were followed up prospectively over 1year regarding ocular motility, diplopia, hypesthesia and cosmetic deformity.

    RESULTS: 21 patients (10 entrapments and 11 impingements) were included and treated surgically. The median time from injury to surgery was 36 (8-413)h for the entrapment group and 168 (48-326)h for the impingement group. The median time from study inclusion to surgery was 0 (0-1) days for the entrapment group and 1.0 (0.2-4.8) days for the impingement group. All the patients had ocular motility limitation and diplopia at the inclusion. Ocular motility improved gradually and was normal at final visit. Diplopia resolved gradually in all patients except in two with non-disturbing diplopia, at the final visit. Forced duction test was positive in 90% of the patients in the entrapment group and 70% in impingement group. At final visit, hypesthesia was found in none of the patients in the entrapment group but in 4 patients in the impingement group.

    CONCLUSIONS: In this, the first prospective long term follow up of orbital wall fractures with ocular motility restriction, we did not find any significant correlation between the time from injury to surgery and the outcomes in ocular motility and diplopia. An entrapment requires surgery as soon as possible; however, the surgical reduction is at least as important as surgical timing. Surgery should be delayed until it can be performed by an experienced surgeon. Ocular motility restriction causing diplopia due to impingement is not an ophthalmologic emergency and surgery is recommended if the diplopia and ocular motility has not improved over time. Clinical examination of ocular motility and not CT scan findings is crucial to determine whether a limitation of ocular motility exists or not.

  • 64.
    al-Jeddahwi, Farida
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Holmberg, Robert
    Sophiahemmet Högskola.
    "Ska man behöva acceptera att blir slagen varje dag?": en kvalitativ intervjustudie om vårdrelationens betydelse vid hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård2015Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Hot och våld påverkar den svenska vården och de sjuksköterskor som är verksamma inom den negativt, både professionellt och privat. Problemet med hot och våld är särskilt vanligt inom den psykiatriska slutenvården där över hälften av alla sjuksköterskor uppger att de utsatts för hot och våld under det senaste året.

    Syfte

    Syftet var att identifiera faktorer som sjuksköterskor upplevde påverka omvårdnaden och vårdrelationen i hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård.

    Metod

    Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer tillämpades, där sex sjuksköterskor intervjuades, varav en pilotintervju som inkluderades i studien. Intervjuerna spelades in med diktafon, transkriberades och analyserades med induktiv innehållsanalys.

    Resultat

    Av resultatet framkom att sjuksköterskor upplevde vårdrelation som en viktig faktor i förebyggandet av hot- och våldssituationer inom psykiatrisk slutenvård. Sjuksköterskorna upplevde att god vårdrelation byggde på respekt för människan, ett gott bemötande och god kommunikation. De största hindren som förelåg mot skapandet av god vårdrelation upplevdes vara tidsbrist och bristande möjlighet till reflektion. Resultatet visade att sjuksköterskor upplevde ett större behov av att ges möjlighet till reflektion för att undvika att bli känslomässigt desensibiliserade och att denna funktion upplevdes saknas vid deras arbetsplatser.

    Slutsats

    Det förelåg ett behov av utökad möjlighet till reflektion och handledning för sjuksköterskor verksamma inom psykiatrisk slutenvård. Sjuksköterskorna upplevde att möjligheten till reflektion och rutiner för genomförande av reflektion saknades. Det förelåg ett behov hos klinikers och avdelningars ledning att möjligöra för denna funktion inom psykiatrisk slutenvård.

  • 65.
    Allerborg, Jessica
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Sundqvist, Petra
    Sophiahemmet Högskola.
    Dysfagi : omvårdnad vid dysfagi till följd av stroke: en forskningsöversikt2004Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 66.
    Allergren, Anna
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Starfeldt, Malin
    Sophiahemmet Högskola.
    Påverkan av fysisk aktivitet under okomplicerad graviditet för fostret, det nyfödda barnet samt kvinnan: en litteraturstudie2019Självständigt arbete på avancerad nivå (masterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Vid graviditet sker flertalet kroppsliga förändringar som i kombination med förlegad och felaktig information om fysisk aktivitet kan utgöra barriärer för gravida kvinnor att utföra fysisk aktivitet. Fördelar med fysisk aktivitet avseende fysisk- och psykisk hälsa för befolkningen i allmänhet är väl dokumenterade. Studier visar att flertalet gravida kvinnor inte kommer upp i rekommenderad mängd fysisk aktivitet. I Sverige är det vanligen barnmorskan som vägleder och informerar gravida kvinnor gällande livsstil under graviditet och att stötta och ge individanpassad rådgivning är en central del i barnmorskans arbete. Forskning visar att barnmorskors kunskaper om fysisk aktivitet under graviditet är bristfälliga.

    Syftet var att belysa den medicinska påverkan av fysisk aktivitet under okomplicerad graviditet för kvinnor, foster och nyfödda barn.

    En litteraturöversikt har gjorts där sökning av artiklar genomförts i databaserna PubMed och CINAHL. Studiens resultatdel utgörs av femton kvantitativa artiklar publicerade mellan 2008 och 23 januari 2019, samt fyra kvantitativa artiklar funna med manuell sökning.

    Det sågs ingen negativ inverkan på barnets vitalparametrar efter en och fem minuters ålder, inte heller någon skillnad mellan andelen vaginala födslar jämfört med kejsarsnitt kunde ses då kvinnan utfört fysisk aktivitet under graviditeten. Fysisk aktivitet hade en positiv inverkan på viktökningen, vilken blev mindre samt att viktnedgången postpartum underlättades om kvinnan varit fysisk aktiv under graviditeten. Även kvinnans psykiska välmående ökade samt att durationen av förlossningen blev signifikant kortare om kvinnan varit fysisk aktiv under graviditeten.

    Det finns inte någon risk med att rekommendera fysisk aktivitet till friska kvinnor med en okomplicerad graviditet. Dock bör fysisk aktivitet över 90 procent av den gravida kvinnans maxpuls undvikas.

  • 67.
    Allerstrand, Ylva
    Sophiahemmet Högskola.
    Kommunikation i omvårdnad av äldre invandrare: svårigheter som sjuksköterskan kan ställas inför i omvårdnaden av den äldre invandraren då ett gemensamt språk saknas och hur hon hanterar dessa svårigheter2005Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 5 poäng / 7,5 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 68.
    Allinger, Erika
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Persson, Malin
    Sophiahemmet Högskola.
    Sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av att möta patienter från familjeorienterade kulturer2004Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 69.
    Allodi Westling, Axel
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Ersson Kihlander, Fredric
    Sophiahemmet Högskola.
    Sjuksköterskans stöd vid psykossjukdom: en litteraturöversikt2017Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Att leva med psykossjukdomar kan innebära en rad effekter för patienter. Förlust av kognitiv funktion, olika typer av hallucinationer och avtrubbade affekter för att nämna ett fåtal. En konsekvens till dessa symtom kan vara förlusten av det sociala samspel och den kontakt som relationen mellan vårdad och vårdare kräver. För patienter innebär psykossjukdomar på många sätt en ökad utsatthet. För att minska denna utsatthet behöver patientens egna resurser stärkas för att öka dennes känsla av sammanhang

    .

    Syfte

    Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor arbetar för att stödja patientens egna resurser i syfte att minska utsatthet vid vård av psykossjukdomar.

    Metod

    Litteraturöversikt som genomfördes i databaserna Cinahl Complete, Psykinfo och PubMed. Tolv vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades.

    Resultat

    Resultatet visade att för att öka patienternas känsla av sammanhang så måste sjuksköterskor arbeta för att stärka tre komponenter. Patienterna behöver få information av sjuksköterskan för att förstå sin situation men också verktyg för att kunna ta till sig den givna informationen. Sjuksköterskor kan med hjälp av mindfulness och Therapeutic body wraps hjälpa patienter att hantera sina känslor och den situation de befinner sig i.

    Slutsats

    Sjuksköterskan kan genom sitt arbete stärka patienters egna resurser för att minska utsatthet på flera sätt. Viktigt är att patienten skall vara så delaktig som möjligt för att inte utsattheten skall öka ytterligare.

  • 70.
    Alm, Julia
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Bager, Carina
    Sophiahemmet Högskola.
    Prevention av klamydia: erfarenheter, hinder och möjligheter2007Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 71.
    Alm, Linda
    Sophiahemmet Högskola.
    Ambulanspersonalens upplevelser av arbetsrelaterat hot och våld: en litteraturstudie2017Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Hot och våld mot ambulanspersonal blir allt vanligare i samhället. Frekvensen av hot och våld mot ambulanspersonal är hög. Ambulanspersonal rapporteras ha den största risken att utsättas för våld på arbetsplatsen då de oftast är dem som först möter patienten när akutsjukvård behövs. Arbetsrelaterat hot och våld på arbetsplatser påverkar arbetsgivare och arbetstagare i form av trivsel, ekonomi och vårdkvalitet.

    Syftet var att belysa det vetenskapliga underlaget för ambulanspersonalens upplevelse och hur de påverkas av arbetsrelaterat hot och våld.

    Metoden var litteraturöversikt där 18 vetenskapliga artiklar ingick där resultatet analyserades med en integrerad dataanalys och redovisas i kategorier och underkategorier.

    I kategorin, ambulanspersonalens yttre påverkan av hot och våld som baserats på underkategorierna Oro för egen säkerhet och teamets betydelse, Risker i arbetet samt kategorin, Att kunna värna om patientsäkerheten, visade resultatet en oro för egen säkerhet, vikten av stöd från arbetsgivare och kollegor. Resultatet visade hur risken att utsättas för hot och våld ökade då patienterna var påverkade av droger eller alkohol samt arbete under natten. Möjlighet och svårigheter att kunna värna om patientsäkerheten vid våldsamma situationer uppstår. Kategorin ambulanspersonalens inre påverkan av hot och våld, baserad på underkategorierna Långvarig stress och utsatthet samt Posttraumatiskt stressyndrom PTSD, påvisade resultatet hur personalen upplevde långvarig stress, personlighetsförändring och i en del fall hade en ökad risk att utvecklade posttraumatiskt stressyndrom vid upprepad utsatthet av arbetsrelaterat hot och våld.

    Studiens resultat visar att arbetsrelaterat hot och våld hos ambulanspersonalen är ett stort problem både för arbetstagaren som arbetsgivaren och påverkar i sin tur patienternas omvårdnad och det egna välbefinnandet. Ambulanspersonalen påverkas både mentalt som kroppsligt av utsattheten av hot och våld. Upplevelsen av välbefinnandet för ambulanspersonalen försämras och arbetsinsatserna i omvårdnaden påverkas.

  • 72.
    Alm, Sofia
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Lund, Elsa
    Sophiahemmet Högskola.
    Hur vårdgivares hälsopedagogiska funktion kan stödja egenvård och välbefinnande hos patienter med Diabets Mellitus2007Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 73.
    Almersson, Camilla
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Karlsson, Cecilia
    Sophiahemmet Högskola.
    Att arbeta med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer: amerikansk hjälppersonals tankar och upplevelser2012Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Sedan 1970-talet har studier visat att män och kvinnor utövar våld i nära relationer till liknande grad. Även senare år har studier genomförts som visar att både män och kvinnor kan utöva och vara utsatta för våld i nära relationer.

    Män som blivit utsatta för våld i nära relationer söker hjälp både hos informella resurser som familj och vänner, samt hos formella resurser som hälso- och sjukvårdspersonal och hjälporganisationer. Männen upplever att de har blivit hjälpta till olika grad. Majoriteten av de män som sökt hjälp från olika hjälporganisationer upplever att organisationerna inte alls varit hjälpsamma, och många gånger har männen upplevt att de blivit dåligt bemötta.

    Syfte

    Syftet var att beskriva hur amerikansk hjälppersonal arbetar med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer samt deras tankar och upplevelser runt våldet.

    Metod

    Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes, varav en exkluderades. Intervjuerna transkriberades ordagrant. Materialet analyserades med metoden kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.

    Resultat

    Hjälppersonalens arbete med heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer, samt deras tankar och upplevelser runt våldet resulterade i tre övergripande teman. Tema ett handlar om de män hjälppersonalen kommer i kontakt med. Tema två behandlar hur hjälppersonalen förhåller sig och arbetar i kontakt med män utsatta för våld i nära relationer samt hur de arbetar med ämnen runt männen. Tema tre handlar om hjälppersonalen som arbetar med männen, deras tankar och upplevelser om våldet samt om samhället och heterosexuella män utsatta för våld i nära relationer.

    Slutsats

    Hjälppersonalen mötte män som upplevde olika typer av våld, reagerade och hanterade våldet på olika sätt. Deras arbete med heterosexuella män som utsatts för våld i nära relationer bestod av direkt arbete med männen utifrån deras behov och administrativt arbete för att på diverse sätt underlätta männens hjälpsökande. En annan del av hjälppersonalens arbete bestod av att nå ut till samhället och dess olika professioner. Arbetet påverkade hjälppersonalen på varierande sätt, bland annat kunde arbetet vara givande. Starka barriärer uppgavs vara extra viktigt för att inte påverkas negativt av sitt arbete.

  • 74.
    Almerén, Rebecca
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Lundquist, Jonas
    Sophiahemmet Högskola.
    "Du får inte dö på en söndag": sjuksköterskors upplevelser av att ge vård i livets slutskede på akutkirurgisk avdelning.2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

     Patienter i livets slutskede återfinns inte bara på palliativt inriktade avdelningar, utan även på somatiska avdelningar där verksamheten till stor del är kurativt inriktad, vilket kan resultera ien bristande vård för patienter i livets slutskede.Den palliativa vården i Sverige styrs av WHOs definition med tillhörande fyra hörnstenar.Kring patienten i livets slutskede finns etiska aspekter vilka måste tas i beaktning, bland annat den enskilde patientens önskningar om hur dennes vård ska se ut. En stor del av den palliativa vårdens fokus ligger i lindrandet och omhändertagandet. Genom att implementera de palliativa målen i akutsjukvården, kan eventuella konflikter i omhändertagandet av patienter i livets slutskede på akutmedicinska avdelningar undvikas.

    Syfte

    Att belysa sjuksköterskors upplevelser av att ge vård i livets slutskede på en akutkirurgisk avdelning.

    Metod

    Metoden som valdes var en kvalitativ intervjustudie, då författarna ansåg det vara den mest lämpliga metoden för att besvara studiens syfte. De intervjuade var sju legitimerade sjuksköterskor verksamma på tre akutkirurgiska avdelningar.

    Resultat

    Sjuksköterskorna kände sig trygga i det palliativa omhändertagandet. De upplevde även att de hade tillräckliga kunskaper för att ge god palliativ vård. Vidare beskrevs det hur tidsbristen påverkade kvaliteten på den palliativa vården. En avsaknad av riktlinjer försvårade vården,vilket fick sjuksköterskorna att förlita sig på varandra och erfarna kollegor. Sjuksköterskorna lyfte fram närstående som stundtals påfrestande och hindrande i deras arbete, men även som en stor tillgång. Teamarbetet mellan sjuksköterskor och undersköterskor belystes som en trygghet.

    Slutsats

    Sjuksköterskor på akutkirurgiska avdelningar känner sig trygga i vårdandet av patienter i livets slutskede, men upplever tidsbristen som det största hindret för att ge god palliativ vård.

  • 75.
    Almlöf, Amelia
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Göranson, Stina
    Sophiahemmet Högskola.
    Att leva med inflammatorisk tarmsjukdom2011Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 76.
    Almqvist, Anneli
    Sophiahemmet Högskola.
    Faktorer som påverkar livskvalitet hos personer med kronisk obstruktiv lungsjukdom2006Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 77.
    Almqvist, Henrik
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Surma, Elena
    Sophiahemmet Högskola.
    Sjusköterskors erfarenheter av att behandla smärta hos patienter med demenssjukdom2018Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 78.
    Alnebo, Lena
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Brengesjö, Ellinor
    Sophiahemmet Högskola.
    Kvinnors upplevelser av att föda i vatten2016Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
  • 79.
    Alnebo, Lena
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Foss, Petra
    Sophiahemmet Högskola.
    Sociala mediers betydelse för personer med multipel skleros2011Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund Multipel Skleros (MS) är en kronisk autoimmun sjukdom som de-myeliniserar nervbanor i det centrala nervsystemet. Den orsakar en rad olika symtom som exempelvis spactisitet, trötthet, tremor, sensibilitetsstörningar, nedstämdhet, skakningar, ataxi med mera. Symtomen är varierande och mycket individuella. Sjukdomen förlöper skovvis och bryter oftast ut i åldern 20-50 år. MS finns i flera olika varianter, där kroppen i vissa fall kan återreparera sig själv mellan skoven, medan den i andra fall inte gör det. Medicinering syftar främst till att lindra symtomen och det pågår forskning för att utveckla nya läkemedel och behandlingsmetoder.

    Personer som drabbas av svåra sjukdomsbesked kan uppleva en känsla av ensamhet och isolering från omgivningen. Det kan uppstå ett behov av att söka kontakt med andra personer som lider av samma problem. Socialt stöd kan bidra till en känsla av gemenskap och upplevas vara betydelsefullt.

    Sociala medier finns på internet bland annat i form av diskussionsforum, nätverk och bloggar. Genom att använda sig av sociala medier går det att få kontakt med andra personer, dela med sig av eller läsa andras sjukdomsberättelser, söka stöd och information med mera. Sociala medier är lättillgängliga och tillgången begränsas inte av tid eller rum. En ökad kunskap om det egna sjukdomstillståndet kan öka delaktigheten i vården.

    Syfte och metod Studiens syfte var att beskriva vilka erfarenheter personer med multipel skleros har av sociala medier som källa till stöd och information. Syftet uppnåddes genom en kvalitativ intervjustudie, där sex intervjuer genomfördes. Urvalsgruppen bestod av kvinnor och män som levt med diagnosen MS i mellan fyra till 15 år.

    Resultat Informanterna uppgav att de använde sig av sociala medier på internet för att söka information och kontakt med andra personer med MS. Möjligheten att kunna känna igen sig i andra skänkte trygghet och stöd. Det var betydelsefullt att ta del av andras sjukdomshistorier och att själv kunna skriva ner sina tankar på exempelvis en blogg. Information och stöd var lätt att nå och tillgången gav ett större inflytande över sjukdomen. Det i sin tur gav av känsla av större delaktighet i vården. Informanterna såg även negativa aspekter på tillgången till information och stöd. Det förekom mycket felaktiga fakta, skrivna av personer utan formell kompetens. Informanterna framhöll vikten av att vara källkritisk och att kunna sålla i informationsflödet.

    Slutsats Behovet av stöd och information hos personer med MS är högst individuellt. Tillgången till stöd och information via sociala medier anses generellt som en fördel och har potential att bidra till positiva erfarenheter och ökat välbefinnande. För att kunna dra nytta av denna tillgång kan det vara en fördel att användarna förhåller sig kritiska till källorna för att inte riskera att råka ut för negativa erfarenheter.

  • 80.
    Alpsten, Moa
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Holroyd, Marie
    Sophiahemmet Högskola.
    Sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med unga suicidnära personer2016Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Suicid bland unga 15-24 år ökar och sjuksköterskan har ett ansvar att ta denna patientgrupp på allvar. Suicidnära unga personer har ett stort behov av att bli lyssnade till och känna trygghet men kan ha svårt att våga ta initiativ och söka hjälp. Sjuksköterskor upplever ofta att de inte vet hur de ska förhålla sig till unga suicidnära och kan känna att de saknar kunskap och säkerhet i att möta och inge trygghet till den unga personen.Syftet med detta arbete var att belysa betydelsen av sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med unga suicidnära personer för att skapa trygghet och inge hopp.

  • 81.
    Alpsten, Samuel
    Sophiahemmet Högskola.
    Upptäckt och åtgärd av akutsjukvårdsrelaterad compassion fatigue: litteraturöversikt2017Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 40 poäng / 60 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Sveriges akutmottagningar har ett årligt genomflöde av cirka 2,5 miljoner patienter. Personalomsättningen är hög för de sjuksköterskor vilka arbetar där och arbetssituationen är ofta ansträngd, både vad gäller tider, arbetsbörda och kritiskt sjuka patienter. För att på ett kvalitativt sätt ta hand om dessa patienter och uppnå tillit krävs, förutom de sex kärnkompetenserna, även empati, medkänsla och engagemang. Compassion fatigue är det tillstånd av negativism hos sjuksköterskan med minskad medkänsla för patienterna samt engagemangslöshet, som orsakats av kumulativ sekundär utsatthet vid omhändertagande av patienter utsatta för trauma och svåra händelser.

    Syftet var att beskriva symtom och åtgärder för att förebygga och minska den utmattning kallad compassion fatigue hos sjuksköterskor inom akutsjukvård.

    Som metod valdes litteraturöversikt. Sammanlagt 17 stycken vetenskapliga artiklar med publikationsdatum 2009–2016 ingick. Databaserna de valdes från var CINAHL, Medline, PsykINFO, PubMed och Web of Science.

    I resultatet framkom symtom upplevda som psykologiska och fysiologiska. Akutsjuksköterskorna upplevde återupplevande, undvikande och överspändhet som en konsekvens av compassion fatigue. Åtgärder för att förebygga problematiken var, från sjuksköterskans håll, att själv först skaffa kunskap och att börja sträva mot balans i tillvaron. Relationer på och utanför akutmottagningen var skyddande mekanismer och den rekommenderade strategin var problemfokuserad hanteringen. Arbetsgivarens ansvar låg på att delge medarbetare kunskap, organisera regelbundet stöd samt tillse att arbetsmiljön gynnade akutsjuksköterskorna både i form av ledarskap samt möjlighet till återhämtning och stabilitet i arbetsgruppen.

    Sammanfattningsvis kan sägas att tecknen för pågående eller begynnande compassion fatigue är mångskiftande även om de inte alltid knutits ihop med själva fenomenet. Genom förbättringskunskap kan kvalitetsutveckling på ett framgångsrikt sätt bedrivas. För att på ett långsiktigt sätt få sjuksköterskor arbetande inom akutsjukvård att både orka stanna kvar på akutmottagningen och att där göra ett bra arbete med patienterna, krävs åtskilliga åtgärder från flera håll. Resultatet visar på att med kunskap kan symtom på compassion fatigue och utmattning upptäckas och även åtgärdas. Flera aktörer krävs för att få sjuksköterskor arbetande på en akutmottagning, att genom strategier och förmågor skapa en resiliens, där de långsiktigt orkar ta hand om sina patienter på ett övertygande och tillförlitligt sätt. Det verkar centralt att hitta en rimlig nivå, där tillräckligt mycket närhet och engagemang ges ut, för att god vård ska kunna uppnås, utan att för den skull bränna ut akutsjuksköterskan.

  • 82.
    Alrajhi, Asrar
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Sormunen, Taina
    Sophiahemmet Högskola.
    Alsubhi, Hani
    Sophiahemmet Högskola.
    Factors affecting bedside handover between nurses in critical care area2018Ingår i: IOSR Journal of Nursing and Health Science, ISSN 2320-1940, Vol. 7, nr 4, s. 53-64Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Handover is an important process in nursing care especially in critical care area because it involves transferring patient data. Improving handover between nurses can lead to improved patient safety. Nurses must be qualified to provide quality care, and they need to have the nursing knowledge and skills to avoid errors and increase the well-being of patients. Nurses must view patients as the centre of care because care is the core of nursing practice. The purpose of this study was to identify factors affecting bedside handover/handoff between nurses in the critical care area from a patient safety perspective. A literature review was used as a method in this study. This method helped to identify the problem and locate articles necessary to achieve the study’s aim. The authors achieved the aim by reviewing, analysing, and examining the results from 16 primary academic studies. The articles found via searches in the PubMed database. The results showed that factors affecting bedside handover in critical care area, specifically from four aspects: nurses, patient, environment, hospital standards perspectives. In addition, the authors identified the factors affected by nurses, which related to nursing behaviour, communication skills, nurse experience, and documentation during bedside handover. Nurses need to be skilled in effective communication and work in collaboration with a high level of interaction, with successful decision-making, appropriate staff, and responsible leadership. In addition, if critical care nurses develop and update their delivery of care, that leads to achieving patient safety. The authors consider the communication and nursing experience as main points to focus on during bedside handover. Additionally, handwriting considered the main problem in the documentation, which could be resolved by typing via electronic documentation. This literature review showed that nurses need to improve bedside handover in critical care area by minimizing those factors (our finding) that to increased levels of patient safety. Nurses need to always consider the patient during nursing care practice as a centre of care.

  • 83.
    Alshaikh, Zahra
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Alkhodari, Mohammed
    Sophiahemmet Högskola.
    Sormunen, Taina
    Sophiahemmet Högskola.
    Hillerås, Pernilla
    Sophiahemmet Högskola.
    Nurses' knowledge about palliative care in an intensive care unit in Saudi Arabia2015Ingår i: Middle East Journal of Nursing, ISSN 1834-8742, Vol. 9, nr 1, s. 7-13Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: Most patients die in hospital settings either in intensive care unit (ICU), emergency department (ED) or other departments. In Saudi Arabia, approximately 23,000 persons are diagnosed with cancer every year. According to the World Health Organization (WHO), palliative care is a holistic activity that involves physical, psychosocial and spiritual human needs to enhance quality of life for patients and their families. Palliative care is an essential aspect to be applied for patients with chronic diseases to improve their quality of life. Earlier studies have shown that physicians, nurses and nurse assistants who work in long-term care settings lack the knowledge to enforce palliative care principles due to lack of education. According to the WHO, health care professionals should be educated and trained to apply palliative care.Aim: The aim of this study was to explore nurses' knowledge about palliative care in an intensive care unit in Saudi Arabia. Method: Eight individual qualitative semi-structured interviews were conducted. Interviews were audiotaped and transcribed verbatim. Manifest content analysis was used to analyze the data. Results: The palliative care concept was not familiar for most ICU nurses but it was applied in their daily work. Most nurses provided physical care at the end of life to keep the body intact. Some nurses highlighted that dying patients did not feel pain to be treated and did not have emotions to be supported.Conclusions: Nurses had insufficient knowledge of palliative care and how to apply it in ICU setting. The provision of additional education in palliative care is recommended in order to improve the knowledge of palliative care among nurses.

  • 84.
    Alshehri, Badryah
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Klarare Ljungberg, Anna
    Sophiahemmet Högskola.
    Rüter, Anders
    Sophiahemmet Högskola.
    Medical-surgical nurses' experiences of calling a rapid response team in a hospital setting: a literature review2015Ingår i: Middle East Journal of Nursing, ISSN 1834-8742, Vol. 9, nr 3, s. 3-23Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Background: The rapid response team (RRT) decreases rates of mortality and morbidity in hospital and decreases the number of patient readmissions to the intensive care unit. This team helps patients before they have any signs of deterioration related to cardiac or pulmonary arrest. The aim of the RRT is to accelerate recognition and treatment of a critically ill patient. In addition, in order to be ready to spring into action without delay, the RRT must be on site and accessible, with good skills and training for emergency cases. It has been reported that many hospitals are familiar with the concept of RRTs. There is a difference between this team and a cardiac arrest team, since the RRT intervenes before a patient experiences cardiac or respiratory arrest.

    Aim: To describe current knowledge about medical-surgical nurses' experiences when they call an RRT to save patients' lives.

    Method: The method used by the author was a literature review. The PubMed search database was used and 15 articles were selected, all of which were primary academic studies. Articles were analysed and classified according to specified guidelines; only articles of grades I and II were included.

    Results: Years of experience and qualifications characterise the ability of a medical-surgical nurse to decide whether or not to call the RRT. Knowledge and skills are also important; some hospitals provide education about RRTs, while others do not. Teamwork between bedside nurses and RRTs is effective in ensuring quality care. There are some challenges that might affect the outcome of patient care: The method of communication is particularly important in highlighting what nurses need RRTS to do in order to have fast intervention.

    Conclusion: Medical-surgical nurses call RRTs to help save patients' lives, and depend on their experience when they call RRTs. Both medical-surgical nurses and RRTs need to collaborate during the delivery of care to the patient. Good knowledge and communication skills are important in delivering fast intervention to a critically ill patient, so that deteriorating clinical signs requiring intervention can be identified.

  • 85.
    Alvarado Vitblom, Erica
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Hansson, Annelie
    Sophiahemmet Högskola.
    Moderns psykiska hälsa efter att hon mist sitt barn intrauterint: en litteraturöversikt2018Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    I Sverige föds ungefär 440 barn döda varje år. Intrauterin fosterdöd kan beskrivas som en stilla födsel och definieras som framfödande av barn som saknar livstecken efter 22 fullgångna graviditetsveckor. En förlossning av ett dödfött barn sker på liknande sätt som en förlossning med ett levande barn. Skillnaden är att fosterhjärtljuden inte behöver övervakas eller registreras. Modern som genomgår förlossningen kan då istället få all uppmärksamhet. Att få ett dödfött barn tillhör inte en vanlig livserfarenhet och innebär en chock för föräldrarna. Intrauterin fosterdöd kan orsaka kraftiga psykiska besvär hos modern. En majoritet har planerat månader och ibland år i förväg för hur livet med ett barn kommer att bli och när barnet sedan dör intrauterint rasar hela deras värld. Sorgen efter ett barn som får en stilla födsel beskrivs som långvarig och djup, speciellt för modern som bär barnet i sin kropp.

     

    Syftet med föreliggande litteraturöversikt var att belysa moderns psykiska hälsa efter att hon mist sitt barn intrauterint.

     

    För att på lämpligt sätt besvara föreliggande studies syfte valdes en litteraturöversikt som metod. Databassökningar gjordes via PubMed, CINAHL och PsychINFO. Resultatet av sökningarna medförde att 18 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna var publicerade från år 2008 till och med år 2018 och både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats inkluderades i studien. Vetenskaplig kvalitetsgranskning och klassificering genomfördes utifrån Sophiahemmet Högskolas utarbetade bedömningsunderlag. Resultatet framtogs genom integrerad analys av innehåll.

     

    I resultatet framkom det att modern kan drabbas av olika psykiska besvär med varierande svårighetsgrad efter att hon mist sitt barn intrauterint. Ångest, depression, oro, tvångstankar, posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar förekommer. Besvären kan finnas kvar lång tid efter dödfödseln. Känslor av tomhet, olust och skuld beskrevs hos ett flertal mödrar samt skillnader i hur samhället betraktade dem på grund av socioekonomisk och kulturell status. Genom att få stöd från sjukvården och barnmorskor kunde symtomen och besvären minska. Att samla minnen, hålla i barnet, utföra ritualer, mindfulness, stödsamtal eller psykoterapi ledde till att besvären kunde minska.

     

    Slutsatsen som framkommit från föreliggande litteraturöversikt är att den psykiska hälsan hos modern kunde påverkas negativt av den kris som en intrauterin fosterdöd innebär. Hur svåra och långvariga besvären blev var beroende av tillgängligheten och kvaliteten på generellt stöd samt vårdinsatser.

  • 86. Alvariza, Anette
    et al.
    Holm, Maja
    Sophiahemmet Högskola.
    Benkel, Inger
    Norinder, Maria
    Ewing, Gail
    Grande, Gunn
    Håkanson, Cecilia
    Sophiahemmet Högskola.
    Öhlen, Joakim
    Årestedt, Kristofer
    A person-centred approach in nursing: Validity and reliability of the Carer Support Needs Assessment Tool2018Ingår i: European Journal of Oncology Nursing, ISSN 1462-3889, E-ISSN 1532-2122, Vol. 35, s. 1-8, artikel-id S1462-3889(18)30058-9Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    PURPOSE: The Carer Support Needs Assessment Tool (CSNAT) was developed for use among family caregivers in palliative care for assessment of their support needs. The purpose of this study was to translate and evaluate the validity and reliability of the CSNAT in a sample of Swedish family caregivers and nurses in a palliative care context.

    METHODS: Data for this validation study was collected during 2016 in the context of palliative home care in two larger Swedish cities. The study was conducted in three stages to reach conceptual, semantic, operational and measurement equivalence between the original UK version and the Swedish version. Stage I consisted of translation to Swedish. In Stage II, cognitive interviews were performed with 8 family caregivers and 10 nurses. Data were analyzed based on relevance, clarity and sensitivity. In Stage III, the CSNAT and related self-rating measures (caregiver burden, preparedness for caregiving and quality of life) were completed by 118 family caregivers. Data quality, construct validity and test-retest reliability were evaluated.

    RESULTS: The CSNAT items were considered relevant and useful to identify areas of support needs. The Swedish CSNAT showed sound psychometric properties with satisfactory data quality and few problems with missing data across items (1.8%-6.1%). All items except one correlated as expected (rho>0.3) with caregiver burden, supporting construct validity. All items had satisfactory test-retest reliability (κw=0.45-0.75).

    CONCLUSIONS: This study further adds to the validity of the CSNAT and shows in addition that it is reliable and stable for use among family caregivers in palliative care.

  • 87.
    Alvring, Thomas
    Sophiahemmet Högskola.
    Vård på plats eller hänvisning av patienten med annat transportsätt inom ett specifikt sjukvårdsområde: en granskning av förekomsten av uppdrag där patienten inte åker med ambulans till vårdinrättning2015Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Ambulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige ambulanssjuksköterskan arbetar.

    Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde.

    Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där ambulansjournaler granskades.

    Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00–05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med ambulans. Skillnaden åskådliggörs genom att jämföra tiden mellan 09.00–10.00 då endast 6,5 procent (n=149) av ambulansuppdragen resulterade i att patienten inte behövde transporteras med ambulans och tiden mellan 01.00–02.00 då 26,4 procent (n=222) hanterades på samma sätt. Studieområdets sammanlagt nio stationer undersöktes i jämförande syfte och resultatet påvisar att det kan finnas skillnader mellan dessa stationers sätt att arbeta. Vad som ytterligare framkom vid jämförelse mellan dessa stationer var att satellitstationer som är knutna till en huvudstation arbetar mer generöst med att låta patienter vara kvar på hämtplats eller få ett annat transportsätt. Detta trots att samma personal bemannar dessa två ihopkopplade stationer. Skillnaden mellan högst relativ frekvens och lägst relativ frekvens var mellan station 2 med 22,8 procent (n=336) och station 7 med 8,6 procent (n=689). Resultatet visar när det gäller uppdragstid att ett uppdrag som resulterat i vård på plats eller hänvisning med annat transportsätt tar i mediantid 28 minuter mindre att utföra än andra uppdrag.

    Fluktuationerna över ett helt år är svårtolkade och skulle behöva ytterligare och djupare studier för att ordentliga slutsatser ska kunna dras. Dygnsfördelningen av uppdragen som inte resulterat i patienttransport pekar på att det finns ett behov av tillgång till primärvård även under jourtid. Den effekt som vård på plats kan ha skulle kunna innebära att området får en ökad beredskap vilket i förlängningen kan leda till kortare väntetider för akut sjuka patienter.

  • 88.
    Aly, Sarah
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Ronkainen, Johanna
    Sophiahemmet Högskola.
    Sjuksköterskans upplevelser och erfarenheter av omvårdnad vid inducerad sen abort: en intervjustudie2014Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Bakgrund

    I Sverige utförs mellan 35 000 - 40 000 aborter varje år. Genom abortlagen har kvinnor i Sverige rätt till fri abort fram till och med graviditetsvecka 18. En graviditet pågår normalt i 40 veckor och delas in i tre trimestrar. Om en graviditet avbryts av sig själv kallas det för spontan abort eller missfall. En inducerad abort innebär att kvinnan, via medicinsk eller kirurgisk abort får hjälp att avsluta graviditeten. En abort i andra trimestern benämns sen abort och sker genom medicinsk abort där kvinnan först får en tablett oralt för att avstanna näringstillförseln till fostret från livmodern och därefter ett vagitorium för att framkalla kontraktioner i livmodern.

    Syfte

    Syftet med detta arbete var att belysa sjuksköterskans upplevelse och erfarenhet av omvårdnad vid inducerad sen abort.

    Metod

    För att svara på syftet valde författarna att genomföra en kvalitativ forskningsintervju. Med en intervjuguide som grund utfördes nio semistrukturerade intervjuer på tre kvinnokliniker i Stockholm.

    Resultat

    Informanterna upplevde ett behov av kompetensutveckling inom abortvård och väldigt få av dem har fått möjlighet till detta på sin arbetsplats. Informanterna upplevde att det skulle vara att föredra om kvinnan som genomgått sen abort fick ett återbesök på kliniken med anledning att följa upp fysiskt och psykiskt mående men även för att kliniken skulle få möjlighet att ta del av hennes subjektiva upplevelse av aborten. Alla informanter upplevde tidsbrist som en negativ faktor i deras arbete och vidare beskrev informanterna att de inte hade den effektiva tid de skulle vilja ha hos kvinnan.

    Slutsats

    En sjuksköterska som arbetar inom abortvård bör bland annat vara empatisk, ödmjuk och kompetent. Informanterna önskar kompetensutveckling inom abortvård, en bättre stöttning från arbetsplatsen och även uppföljning av kvinnan som genomgått abort. Tidsbrist är en negativ faktor i arbetet som samtliga informanter upplevde. Den positiva feedback informanterna får från kvinnor utgör en grund för tillfredsställelsen för sjuksköterskans arbete inom abortvård.

  • 89.
    Amaral, Hanna
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Malmsten, Maria
    Sophiahemmet Högskola.
    Upp och hoppa, ät din soppa!: sjuksköterskans uppfattning av sin roll samt sitt stöd till patientens egenvård, i förebyggandet av trycksår.2016Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Trycksår kan försämra patientens livskvalité samt orsaka lidande, ångest och det kan även vara förknippat med skam för sjuksköterskan. Det bidrar även till en stor kostnad för samhället. Förebyggandet av trycksår, vilket är sjuksköterskans ansvar, innebär att upptäcka patienter som ligger i riskzonen samt att sätta in förebyggande åtgärder i tid. Orems egenvårdsteori säger att människor uppnår hälsa och välbefinnande genom egenvård där sjuksköterskan bör motivera patienten samt ge vägledning.

    Syfte

    Syftet med detta arbete var att belysa sjuksköterskans uppfattning av sin roll samt sitt stöd till patientens egenvård, i förebyggandet av trycksår.

    Metod

    För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ intervjustudie och åtta halvstruktuerade intervjuer utfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes vid bearbetningen av intervjuerna.

    Resultat

    Sjuksköterskorna såg sitt omvårdnadsansvar som viktigt men trycksårsprevention prioriterades inte alltid. Sjuksköterskorna upplevde motivation till egenvård som svår då patienter som låg i riskzonen oftast var äldre och hade vanor som var svåra att bryta. När egenvården fungerade såg sjuksköterskan ett större engagemang hos patienterna i förebyggandet av trycksår. Sjuksköterskor överlämnade sitt omvårdnadsansvar till annan vårdpersonal som inte hade samma kunskap vilket kunde leda till felbedömningar och att trycksår missades.

    Slutsats

    Sjuksköterskorna lade mer fokus på behandling istället för förebyggandet av trycksår samt överlämnade stundtals sitt omvårdnadsansvar till personal som inte besatt tillräckliga kunskaper runt trycksår vilket kunde göra att trycksår och trycksårsprevention missades. Egenvårdens betydelse vid trycksårsprevention varierade bland sjuksköterskorna och prioriterades inte alltid då sjuksköterskorna upplevde att motivationen till egenvård som svår. 

  • 90.
    Amcoff, Sofia
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Karlsson Stjärnholm, Sara
    Sophiahemmet Högskola.
    Faktorer som påverkar sjuksköterskans samtal kring sexualitet och sexuell hälsa2017Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    SAMMANFATTNING

    Bakgrund

    Sexualitet och sexuell hälsa är en del av den holistiska omvårdnaden som sjuksköterskan bedriver. Sexualitet har en central del i att vara människa och det finns en rad sjukdomar eller sjukdomstillstånd som påverkar den sexuella hälsan. I sjuksköterskans ansvar finns att ge lämplig, adekvat och lättillgänglig information till patienten för att främja den upplevda hälsan. Trots detta visar forskning på att sjuksköterskan inte tar upp sexualitet och sexuell hälsa i samtal med patienten.

    Syfte

    Syftet var att belysa faktorer som påverkar sjuksköterskans samtal med patienten kring sexualitet och sexuell hälsa.

    Metod

    En litteraturöversikt utfördes och baserades på 15 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL complete. Artiklarna analyserades och presenteras i en artikelmatris. De sammanställdes efter identifierade nyckelord i tre huvudteman.

    Resultat

    Majoriteten av sjuksköterskorna har kunskap i att patientens sexualitet och sexuella hälsa kan påverkas av sjukdom och de upplevde en känsla av ansvar i att ta upp ämnet under samtal med patienten. Resultatet framställs under tre huvudteman; "Sjuksköterskans attityd och uppfattning", "Sjuksköterskans kunskap och utbildning" samt "Arbetsmiljö och organisatoriska faktorer" och beskriver faktorer som påverkar sjuksköterskans samtal med patienten kring sexualitet och sexuell hälsa.

    Slutsats

    Mer utbildning krävs för sjuksköterskor inom ämnet, speciellt på grundläggande nivå, men även löpande vidareutbildning inom specifika områden. Genom att ge sjuksköterskorna möjlighet till ökad kunskap, tydligare rutiner och reflektion över ämnet kan de förse patienten med en mer holistisk omvårdnad och bidra till förbättrad livskvalitet.

  • 91.
    Amir-Barghi, Nina
    Sophiahemmet Högskola.
    Akupressur och elektrisk stimulering som förebyggande åtgärder av postoperativt illamående och kräkning (PONV): en litteraturöversikt2017Självständigt arbete på avancerad nivå (magisterexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Postoperativt illamående och kräkning (PONV) utlöses av faktorer förknippade med anestesin och det kirurgiska ingreppet. Utöver detta finns vissa patientspecifika och postoperativa faktorer som ökar risken för den enskilde att drabbas av PONV. En kombinationsbehandling av antiemetika har visat sig vara den medicinskt mest effektiva åtgärden för att förebygga PONV. Trots detta drabbas fortfarande en tredjedel av patienterna av PONV i det postoperativa skedet.

    Syftet var att belysa akupressur och elektrisk stimulering av akupunkturpunkt P6 som förebyggande åtgärder av postoperativt illamående och kräkning (PONV) hos vuxna patienter som genomgått kirurgi under generell anestesi.

    Tillämpad metod var en litteraturöversikt. Efter artikelsökningar i databaserna PubMed, Cumulative Index of Nursing and Allied Health [CINAHL] samt Web of Science, inkluderades 15 vetenskapliga originalartiklar i litteraturöversikten. Centrala sökord var postoperative nausea and vomiting, nausea and vomiting, acupressure, acupuncture points, meridians, electric stimulation therapy och electrotherapy. Artiklarna analyserades enligt integrativ analysmetod. Två teman identifierades: Förebyggande effekt av elektrisk stimulering för incidensen och svårighetsgraden av PONV samt förebyggande effekt av akupressur för incidensen och svårighetsgraden av PONV.

    Resultatet visade att elektrisk stimulering av P6 var effektivt för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Elektrisk stimulering var även effektivt för att förebygga och minska risken för både PON och POV hos patienter med hög risk för PONV. Resultatet visade vidare att akupressur med akupressurband var mindre effektivt än elektrisk stimulering för att förebygga PONV.      

    Slutsatsen var att elektrisk stimulering tycks vara mer effektivt än akupressur för att förebygga framförallt PON i den tidiga postoperativa fasen. Vidare tycks elektrisk stimulering vara en mer effektiv åtgärd för att förebygga PONV hos patienter med hög risk för PONV jämfört med patienter som har låg risk att drabbas.

    Nyckelord: Postoperativt illamående och kräkning, akupressur, elektrisk stimulering, perioperativ vård, perioperativ omvårdnad.  

  • 92.
    Amsberg, Susanne
    Sophiahemmet Högskola.
    Health Promotion in Diabetes Care: Studies on Adult Type 1 Diabetes Patients2008Doktorsavhandling, sammanläggning (Övrigt vetenskapligt)
    Abstract [en]

    Introduction: A landmark report has shown that improving glycaemic control among type 1 diabetes patients markedly reduces diabetes-related complications. In clinical practice, however, many patients have problems in adhering to the treatment, and thus remain in poor glycaemic control. Research suggests a more behaviour-oriented approach to diabetes, but there is a lack of evidence on the efficacy of interventions, especially for those adult type 1 diabetes patients who are in poor glycaemic control. Diabetes-related distress has been associated with poor adherence to treatment and poor glycaemic control. There is a need for validated measures in this area, to identify patients who experience diabetes-related distress. Additionally, injection technique is crucial for the management of diabetes, and lipohypertrophy is a common side effect which deserves further attention.

    Objectives: The overall aim of this thesis was to evaluate a behavioural medicine intervention among poorly controlled adult type 1 diabetes patients, and to gain a deeper knowledge in an area of diabetes self-management.

    Methods: Quantitative design was used for the studies, and the clinical settings comprised two diabetes care units in Stockholm, Sweden. Study I: The Swedish version of the Problem Areas in Diabetes (Swe-PAID-20) scale was evaluated regarding its psychometric properties by type 1 diabetes patients, as well as by an expert panel of diabetes specialist nurses. Study II: A behavioural medicine intervention based on Cognitive Behaviour Therapy (CBT) was evaluated in a randomised controlled trial among poorly controlled adult type 1 diabetes patients. Study III: Using the same sample as in study II, descriptive statistics were produced, and predictive and comparative analyses performed, in order to find predictors of or associations with improvements in glycaemic control as a response to the intervention. Study IV: In a randomised crossover trial insulin absorption in lipohypertrophic injection sites was investigated in type 1 diabetes patients.

    Results and conclusions: Study I: A three-factor solution of the scale was found, comprising sub-dimensions of diabetes-related emotional problems, treatment-related problems and support-related problems. Cronbach’s alpha for the total score was 0.94 and varied between 0.61 and 0.94 in the three subscales. The findings also supported the convergent and content validity. The Swe-PAID-20 seems to be a reliable and valid outcome for measuring diabetes-related distress in type 1 diabetes patients. Study II: Significant differences were observed with respect to HbA1c, well-being, diabetes-related distress, frequency of blood glucose testing, fear of hypoglycaemia, perceived stress, and depression, all of which improved more in the intervention group compared with the control group. The CBT based behavioural medicine intervention appears to be a promising approach to diabetes self-management. Study III: The participation rate in the study was 41% and attrition was 24%. Of those patients who actually participated in the intervention, 13% withdrew. From the regression models no predictors or associations were found with regard to improvement in HbA1c. The programme proved to be feasible in terms of design and methods. However, no clear pattern was found regarding predictors of or associations with improved metabolic control. Study IV: Impairment of insulin absorption from lipohypertrophic injection sites was also found with analogue insulins. It is suggested that patients should be advised to refrain from injecting insulin aspart into lipohypertrophic subcutaneous tissue.

  • 93.
    Amsberg, Susanne
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Anderbro, Therese
    Sophiahemmet Högskola.
    Stöd baserat på kognitiv beteendeterapi (KBT)2012Ingår i: Omvårdnad vid diabetes / [ed] Karin Wikblad, Lund: Studentlitteratur, 2012, 2, s. 161-178Kapitel i bok, del av antologi (Övrigt vetenskapligt)
  • 94.
    Amsberg, Susanne
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Anderbro, Therese
    Sophiahemmet Högskola.
    Wredling, Regina
    Sophiahemmet Högskola.
    Lisspers, Jan
    Lins, Per-Eric
    Adamson, Ulf
    Johansson, Unn-Britt
    Sophiahemmet Högskola.
    A cognitive behavior therapy-based intervention among poorly controlled adult type 1 diabetes patients: a randomized controlled trial2009Ingår i: Patient Education and Counseling, ISSN 0738-3991, E-ISSN 1873-5134, Vol. 77, nr 1, s. 72-80Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    OBJECTIVE: To examine the impact of a Cognitive Behavior Therapy (CBT)-based intervention on HbA(1c), self-care behaviors and psychosocial factors among poorly controlled adult type 1 diabetes patients. METHODS: Ninety-four type 1 diabetes patients were randomly assigned to either an intervention group or a control group. The intervention was based on CBT and was mainly delivered in group format, but individual sessions were also included. All subjects were provided with a continuous glucose monitoring system (CGMS) during two 3-day periods. HbA(1c), self-care behaviors and psychosocial factors were measured up to 48 weeks. RESULTS: Significant differences were observed with respect to HbA(1c) (P<0.05), well-being (P<0.05), diabetes-related distress (P<0.01), frequency of blood glucose testing (P<0.05), avoidance of hypoglycemia (P<0.01), perceived stress (P<0.05), anxiety (P<0.05) and depression (P<0.05), all of which showed greater improvement in the intervention group compared with the control group. A significant difference (P<0.05) was registered with respect to non-severe hypoglycemia, which yielded a higher score in the intervention group. CONCLUSION: This CBT-based intervention appears to be a promising approach to diabetes self-management. PRACTICE IMPLICATIONS: Diabetes care may benefit from applying tools commonly used in CBT. For further scientific evaluation in clinical practice, there is a need for specially educated diabetes care teams, trained in the current approach, as well as cooperation between diabetes care teams and psychologists trained in CBT.

  • 95.
    Amsberg, Susanne
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Anderbro, Therese
    Sophiahemmet Högskola.
    Wredling, Regina
    Sophiahemmet Högskola.
    Lisspers, Jan
    Lins, Per-Eric
    Adamson, Ulf
    Johansson, Unn-Britt
    Sophiahemmet Högskola.
    Experience from a behavioural medicine intervention among poorly controlled adult type 1 diabetes patients2009Ingår i: Diabetes research and clinical practice, ISSN 1872-8227, Vol. 84, nr 1, s. 76-83Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    AIM: To describe experience from a behavioural medicine intervention among poorly controlled adult type 1 diabetes patients, in terms of feasibility, predictors and associations of improved glycaemic control. METHODS: Data were collected on 94 poorly controlled adult type 1 diabetes patients who were randomised to a study evaluating the effects of a behavioural medicine intervention. Statistics covered descriptive and comparison analysis. Backward stepwise regression models were used for predictive and agreement analyses involving socio-demographic and medical factors, as well as measures of diabetes self-efficacy (DES), diabetes locus of control (DLOC), self-care activities (SDSCA), diabetes-related distress (Swe-PAID-20), fear of hypoglycaemia (HFS), well-being (WBQ), depression (HAD) and perceived stress (PSS). RESULTS: The participation rate in the study was 41% and attrition was 24%. Of those patients actually participating in the behavioural medicine intervention, 13% withdrew. From the regression models no predictors or associations of improvement in HbA(1c) were found. CONCLUSIONS: The programme proved to be feasible in terms of design and methods. However, no clear pattern was found regarding predictors or associations of improved metabolic control as the response to the intervention. Further research in this area is called for.

  • 96. Amsberg, Susanne
    et al.
    Wijk, Ingrid
    Livheim, Fredrik
    Toft, Eva
    Johansson, Unn-Britt
    Sophiahemmet Högskola.
    Anderbro, Therese
    Acceptance and commitment therapy (ACT) for adult type 1 diabetes management: study protocol for a randomised controlled trial2018Ingår i: BMJ Open, ISSN 2044-6055, E-ISSN 2044-6055, Vol. 8, nr 11, artikel-id e022234Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    INTRODUCTION: Integrating diabetes self-management into daily life involves a range of complex challenges for affected individuals. Environmental, social, behavioural and emotional psychological factors influence the lives of those with diabetes. The aim of this study is to evaluate the impact of a stress management group intervention based on acceptance and commitment therapy (ACT) among adults living with poorly controlled type 1 diabetes.

    METHODS AND ANALYSIS: This study will use a randomised controlled trial design evaluating treatment as usual (TAU) and ACT versus TAU. The stress management group intervention will be based on ACT and comprises a programme divided into seven 2-hour sessions conducted over 14 weeks. A total of 70 patients who meet inclusion criteria will be recruited over a 2-year period with follow-up after 1, 2 and 5 years.The primary outcome measure will be HbA1c. The secondary outcome measures will be the Depression Anxiety Stress Scales, the Swedish version of the Hypoglycemia Fear Survey, the Swedish version of the Problem Areas in Diabetes Scale, The Summary of Self-Care Activities, Acceptance Action Diabetes Questionnaire, Swedish Acceptance and Action Questionnaire and the Manchester Short Assessment of Quality of Life. The questionnaires will be administered via the internet at baseline, after sessions 4 (study week 7) and 7 (study week 14), and 6, 12 and 24 months later, then finally after 5 years. HbA1c will be measured at the same time points.Assessment of intervention effect will be performed through the analysis of covariance. An intention-to-treat approach will be used. Mixed-model repeated measures will be applied to explore effect of intervention across all time points.

    ETHICS AND DISSEMINATION: The study has received ethical approval (Dnr: 2016/14-31/1). The study findings will be disseminated through peer-reviewed publications, conferences and reports to key stakeholders.

    TRIAL REGISTRATION NUMBER: NCT02914496; Pre-results.

  • 97.
    Amsberg, Susanne
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Wredling, Regina
    Sophiahemmet Högskola.
    Lins, Per-Eric
    Adamson, Ulf
    Johansson, Unn-Britt
    Sophiahemmet Högskola.
    The psychometric properties of the Swedish version of the Problem Areas in Diabetes Scale (Swe-PAID-20): scale development2008Ingår i: International Journal of Nursing Studies, ISSN 0020-7489, E-ISSN 1873-491X, Vol. 45, nr 9, s. 1319-28Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    BACKGROUND: Considering the importance of psychological aspects in the management of diabetes, there is a need of validated measurements in this area. Such tools make it possible to screen patients for specific conditions as well as they serve as reliable measures when evaluating medical, psychological and educational interventions. OBJECTIVES: The current study was conducted to adapt the Problem Areas in Diabetes Scale for use among Swedish-speaking patients with type 1 diabetes and to evaluate the psychometric properties. DESIGN: Methodological research design was used in this study. SETTING AND PARTICIPANTS: A convenience sample of 325 type 1 diabetes patients was systematically selected from the local diabetes registry of a university hospital in Stockholm, Sweden. METHODS: Following the linguistic adaptation using the forward-backward translation method, the 20-item PAID was answered by the selected patients. Statistics covered exploratory factor analysis, Cronbach's alpha, convergent validity and content validity. RESULTS: In the factor analysis a three-factor solution was found to be reasonable with the sub-dimensions diabetes-related emotional problems (15 items), treatment-related problems (2 items) and support-related problems (3 items). Cronbach's alpha coefficient for the total score was 0.94 and varied between 0.61 and 0.94 in the three subscales. The findings also gave support for the convergent and content validity. CONCLUSIONS: The Swedish version of the Problem Areas in Diabetes Scale (Swe-PAID-20) seems to be a reliable and valid outcome for measuring diabetes-related emotional distress in type 1 diabetes patients.

  • 98.
    Anckarman, Sofia
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Jonsson, Anna
    Sophiahemmet Högskola.
    Men vadå, pappa nu?: pappans upplevelse av att ha ett för tidigt fött barn på neonatalavdelning2013Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
    Abstract [sv]

    Bakgrund

    Ett barn som föds före påbörjad graviditetsvecka 37 räknas som för tidigt född och det kan då bli aktuellt att barnet vårdas på en neonatalavdelning. Inom neonatalvården ses föräldrarna som den viktigaste resursen i omvårdnaden av barnet och deras medverkan är avgörande för barnets framsteg i utvecklingen. Graviditeten kan ses som en tid att vänja sig vid tanken på sitt framtida föräldraskap. När ett barn föds tidigare än beräknat kan därför föräldrarna känna stress och oro över att snabbare än väntat kastas in i sina föräldraroller. Sjukvårdspersonalen på neonatalavdelningen ska sörja för såväl mammans som pappans delaktighet i omvårdnaden, vilket kan ske genom att introducera känguruvård samt ge stöd och information i den kris som föräldraparet går igenom. Pappans delaktighet i omvårdnaden av det för tidigt födda barnet är en viktig hörnsten i både barnets utveckling men även i pappans anknytningsprocess till barnet. Pappan på neonatalavdelningen kan känna osäkerhet, hjälplöshet och brist på kontroll och upplevelsen bidrar till stress och oro för den nyblivna pappan. Upplevelsen kan också resultera i svårigheter finna sig i sin nya roll som pappa.

    Syfte

    Att beskriva pappans upplevelse av att ha sitt för tidigt födda barn inneliggande på en neonatalavdelning.

    Metod

    Metoden som tillämpades var semistrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer då fokuset låg i att undersöka den enskilda individens upplevelse av tiden på neonatalavdelningen. Sex intervjuer med pappor till barn födda i graviditetsvecka 24-31 genomfördes. Intervjuerna spelades in och transkriberades varpå texterna analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys.

    Resultat

    Papporna beskrev att i skedet runt och efter förlossningen upplevde de känslor av chock och brist på kontroll. Genom att ta på sig en praktisk roll och söka information om för tidigt födda barn samt om förloppet i stort kunde delar av den förlorade kontrollen återfås. I detta skede förekom känslor av distans som yttrade sig genom svårigheter att knyta an till barnet samt att komma till insikt med att barnet var deras. Under vårdtiden upplevde papporna ökad känsla av anknytning till barnet i takt med ökad delaktighet i omvårdnaden. En av de bidragande faktorerna till ökad anknytning, stärkta band till barnet och ökad känsla av att vara pappa var känguruvård. Papporna hade under vårdtiden ett behov av tydlig, rak och ärlig information och stöd från vårdpersonalen. Upplevelsen kunde beskrivas som en känslomässig berg-och-dalbana där stress och oro blandades med glädje och lättnad. De flesta papporna kunde efter allt de gått igenom ändå hitta positiva företeelser som kommit utav den tidiga födseln. Exempel på detta kunde vara stärkta familjeband, större ödmjukhet och nytt perspektiv på livet. Andra positiva aspekter beskrevs vara bättre anknytning till och närmare relation med barnet.

    Slutsats

    Pappan på neonatalavdelningen är i behov av kontinuerlig information om förloppet samt att känna sig delaktig i omvårdnaden. Genom ökad delaktighet ökar pappans anknytning till barnet vilket i efterhand kan generera positiva upplevelser och stärka honom i sin papparoll.

  • 99. Ancker, Thérèse
    et al.
    Gebhardt, Anja
    Andreassen, Sissel
    Sophiahemmet Högskola.
    Botond, Agnes
    Sophiahemmet Högskola.
    Tidig förlust: kvinnors upplevelse av missfall2012Ingår i: Vård i Norden, ISSN 0107-4083, E-ISSN 1890-4238, Vol. 32, nr 1, s. 32-36Artikel i tidskrift (Refereegranskat)
    Abstract [en]

    Up to 15 percent of all diagnosed pregnancies end in miscarriage. The loss can cause deep sorrow with complex emotional reactions as a result. Research shows that women often feel alone with their experiences of miscarriage and experience a wide range of emotions. The aim of this study was to describe the mourning woman’s experiences of early miscarriage. Six women who repeatedly had undergone miscarriage at a desired pregnancy were interviewed. The interviews were semi structured and analyzed with qualitative content analysis. The findings show that the miscarriages significantly affected the women’s life. Several psychological needs were identified, of which the most important were the need to feel unconditionally understood and having people at their side who attentively listen, provide security and respect their loss. These needs were rarely met in a satisfactory manner in health care. Regarding the women’s strong emotional reactions, it is desirable to have a routinely scheduled follow-up in which the women’s entire experience of the miscarriage is taken into consideration.

  • 100.
    Ancker, Thérèse
    et al.
    Sophiahemmet Högskola.
    Patzwahl, Anja
    Sophiahemmet Högskola.
    Tidig förlust: kvinnors upplevelse av missfall2010Självständigt arbete på grundnivå (kandidatexamen), 10 poäng / 15 hpStudentuppsats (Examensarbete)
1234567 51 - 100 av 2428
RefereraExporteraLänk till träfflistan
Permanent länk
Referera
Referensformat
  • apa
  • harvard1
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annat format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annat språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf