Diskussioner kring närståendes möjligheter att närvara när en patient genomgår ett akut omhändertagande startade redan under 1980-talet och det råder än idag olika meningar i frågan. Mycket forskning har bedrivits för att belysa vårdpersonalens tankar kring och reaktioner på närståendenärvaro men patienten själv och närstående kommer inte till tals i frågan i samma utsträckning. Patientlagen som trädde i kraft 2015 syftar till att stärka patientens ställning och i lagen lyfts närståendes roll som informationsbärare fram när det gäller patient som inte själv kan tala för sig. Under ett akut omhändertagande är patienten själv inte alltid i stånd att förmedla information till personal och eventuell medföljande närstående spelar en viktig roll.

Syftet med detta arbete var att belysa närståendes upplevelse av att befinna sig i det rum där det pågår hjärt-lungräddning eller annan medicinsk intervention av livräddande karaktär.

En litteraturöversikt valdes som metod för att svara på syftet och frågeställningarna. Vetenskapliga artiklar sökets i databaserna Pubmed, Cinahl, PsykINFO och Swemed+.

17 artiklar inkluderas, dessa sammanställdes efter genomgången kvalitetsgranskning i en matris.

Resultatet visar att närvaro vid ett akut omhändertagande väcker många motstridiga känslor hos närstående men resultatet visar att en majoritet önskar få möjlighet att närvara när en närstående är kritiskt sjuk och att de som har erfarenhet av närståendenärvaro skulle välja att närvara om situationen uppstår igen. Fyra tema träder fram oro för den närstående, oro för att vara i vägen, önskan att få vara med, samt rädsla för att vara med.

Slutsatsen var att det finns stark önskan hos många närstående att få möjlighet att närvara när en patient är föremål för ett akut omhändertagande. Det kan vara en skrämmande och känslomässigt påfrestande situation där den närstående slits mellan olika motstridiga känslor.