Barn i behov av sjukhusvård i samband med förlossningen vårdas på en neonatalavdelning. Resurserna för att vårda nyfödda barn med behov av sjukvård varierar mellan olika sjukhus, vården av de minsta och sjukaste barnen är centraliserad till vissa specialiserade neonatala intensivvårdsenheter. Centraliseringen resulterar i att barn behöver överföras till mindre specialiserade enheter när deras tillstånd stabiliserats, för att frigöra platser till barn i behov av mer avancerad sjukvård. Årligen i Sverige överförs cirka 2500 barn mellan neonatala enheter, både planerade och akuta överföringar.

Syftet var att belysa föräldrars upplevelser vid planerade överföringar mellan neonatala enheter.

Metoden var kvalitativ och designen var en intervjustudie med totalt 21 inkluderade semistrukturerade intervjuer där föräldrar berättade om sina upplevelser utifrån studiens syfte. Det manifesta studiematerialet analyserades genom deduktiv innehållsanalys utifrån transitionsteori.

Resultatet visar att rutinsituation att överföra barn mellan neonatala enheter kan försätta föräldrar i en komplex och känslomässigt påfrestande situation. Föräldrar till nyfödda barn i behov av sjukvård, upplevde maktlöshet och kontrollförlust vid överföring till ny vårdande enhet samt uttryckte brister i planering, förberedelse och given information inför, under och efter överföring till ny vårdande enhet.

Slutsatsen blev att föräldrar till nyfödda barn i behov av neonatalvård upplever stor emotionell påfrestning vid överföring till ny vårdande enhet. Föreliggande studie har visat att föräldrar erfarit brister gällande information och framförhållning i samband med överföring. För att ge föräldrar adekvat förberedelse, information samt optimalt stöd behöver överföring till ny vårdande enhet ses i ett helhetsperspektiv, som den process en transition innebär och inte som ett antal händelser separerade från varandra. För att förebygga ohälsosamma transitioner vid överföring till ny vårdande enhet behövs ett nära samarbete mellan berörda vårdenheter, översikt av rutiner och inkludering av föräldrar i planeringen. 

Newborns in need of intensive care are treated and cared for in a neonatal care unit. Available recourses to care for infants vary between hospitals. The centralization of neonatal intensive care results in newborns being transferred to less specialized units when their need is stabilized, this in a bid to make more space available for children still in the intensive care stage. Annually about 2500 children are transferred between neonatal care units in Sweden.

The aim was to illuminate parent’s experiences of planned transfers between neonatal units.

The method was qualitative and the design was an interview study with a total of 21 semi- structured interviews conducted. The parents talked about their experiences within the format of the aim of the study. The manifest content was analyzed by deductive content analysis based on transition theory.

The result showed that the practice to transfer infants between neonatal units can put parents in a complex and emotionally situation. Parents experienced a feeling of being powerless and a loss of control when their child was transferred between units. They expressed shortcomings in planning, preparation and information throughout the transfer.

The conclusion was that parents of infants in need of neonatal care experienced great emotional strain when being subjected with a transfer to new units. Present study has shown that parents experienced lack of information and readiness in relation to the transfer. There need to be an holistic approach to the whole process of the transfer, not a set of separate events, to give parents optimal preparation, information and support prior to the transfer. To prevent unhealthy transitions in relation to the transfer, caregivers would need to make a revision of routines, include parents in the planning and work for a close relationship between the different care units involved.