När barn blir sjuka eller råkar ut för någon olycka tvingas de i många fall uppsöka akutsjukvården. Akutsjukvård innebär ofta snabba och korta vårdmöten, där det krävs att sjuksköterskan innehar goda kunskaper om hur bästa vård ska bedrivas. Sjuksköterskans kärnkompetens innefattar bland annat personcentrerad vård som innebär att se den unika personen bakom sjukdomen och dennes individuella och specifika behov. Det gäller att sjuksköterskan är lyhörd och skapar en så god relation det är möjligt för att kunna ta del av de önskemål och behov som finns hos patienten. Vissa barn som uppsöker sjukvården upplever ofta oro och rädsla inför besöket då sjukvården ofta är förknippad med sprutor och skrämmande behandlingar. Sjukhusmiljön påminner inte om den omgivning barnet är van vid och på sjukhus vistas många främmande människor barnet inte har någon relation med. Då kunskap och förståelse inte finns hos barnet inför vad det kommande besöket innefattar, bör sjuksköterskan och annan vårdpersonal inneha goda kunskaper om hur barnen skall bemötas för att kunna erhålla bästa möjliga vård.

Syftet med denna studie var att belysa faktorer och möjliga interventioner som påverkar barnens upplevelser och förväntningar vid besöket inom akutsjukvården.

Metoden var en litteraturöversikt där femton vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. I analysprocessen framkom totalt sex teman som presenterades under syftets frågeställningar i resultatet. De databaser som användes var PubMed, Cinahl, Swemed+ samt Samsök.

Resultatet redogjorde för att barn uppskattade att sjuksköterskan var ärlig och såg barnet som en unik individ. Sjuksköterskan borde inge trygghet, vara empatiska, stödjande samtidigt som de skulle kunna skoja och leka. Barnen önskade få god information och undervisning om deras sjukdomstillstånd, kommande undersökning och eventuella behandlingar. Barnen ville vara delaktiga och tillfrågade gällande de beslut som måste fattas i samband med deras vård. Barnen uttryckte även att de ville ha anpassad vårdmiljö utifrån deras behov men även möjligheter att kunna leka och umgås med familj och vänner.

Slutsatsen framhåller att då barn sökte akut eller vårdades inom akutsjukvården fanns önskemål och förväntningar hos barnet som inte alltid uppmärksammades av sjuksköterskan. Resultatet belyste att sjuksköterskor måste bli bättre på att bemöta barnet och dennes specifika behov och önskemål. Sjuksköterskan behöver kommunicera på ett sätt som är anpassat till barnets ålder och mognad. Vidare att anpassa den miljö som barnet befinner sig i och att sträva efter att uppbringa kontinuitet, förtroende och ärlighet i samspelet med barnet.