Typ 2 diabetes är en långvarig sjukdom som kräver livslång egenvård där patienters erfarenheter av egenvård är högst individuella. Egenvårdsförmågan, men även förtroendet till sin förmåga påverkades livet igenom. En förändrad livssituation kunde påverka patientens förmåga att upprätthålla egenvårdsförmågan, även efter lång tids sjukdom. För att patienterna skulle våga att delge rädslor och svårigheter var det av stor vikt att relationen mellan sjuksköterska och patient bygger på ömsesidighet och respekt. Stöd från familj och vänner var av stor vikt, här hade sjuksköterskan en viktig roll att uppmuntra, vara lyhörd för patienters individuella behov till stöd i sin egenvård. Med ett personcentrerat förhållningssätt kan sjuksköterskan främja patienters förmåga till god egenvård.