SAMMANFATTNING

Många barn som uppsöker en akutmottagning kommer att behöva utsättas för procedurer

de kan uppleva som smärtsamma. Den smärtsamma proceduren identifieras ofta som det

mest skrämmande och stressfyllda momentet i omvårdnaden kring barnet. I jämförelse med

vuxna är barn inte så exakta i sin uppfattning av smärta; de är mer mottagliga för bias och

kan påverkas av situationen. Barnen har inte en vuxen persons förmåga att skilja smärta

från andra obehagliga känslor såsom ångest, rädsla och stress. Hur ett barn agerar i olika

situationer beror till stor del på barnets erfarenheter av tidigare liknande sammanhang. En

grundläggande del i omvårdnaden kring barnet är kommunikation. När begreppet

kommunikation används i vården innebär det överföring av information. När vi

kommunicerar använder vi det verbala språket men vi kommunicerar också genom

kroppsspråk och genom det som ”sägs mellan raderna” d.v.s. det som inte sägs, men

kommuniceras ändå. Information ges för att förklara det som skall ske och även förklara

varför någonting görs. Kommunikation är således ett givande och ett mottagande, en

överföring från en sändare till en mottagare.

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge information och stöd till barn

och föräldrar vid en smärtsam procedur på en barnakutmottagning.

Studien har en deskriptiv kvalitativ ansats. Studien genomfördes med individuella

semistrukturerade intervjuer med sju sjuksköterskor på en barnakutmottagning i

Stockholmsområdet. Texten analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Meningsbärande enheter plockades ut, för att sedan kondenseras till mindre

meningsenheter, kodas och för att slutligen delas in i subkategorier och kategorier.

Resultatet presenteras i form av fyra kategorier med underliggande subkategorier.

Informanterna beskriver sina erfarenheter från den barnakutmottagning där de arbetar. Att

individ- och åldersanpassa information ser informanterna som en viktig del i att ge

information till barn och föräldrar. Tid är något som behövs för att ge information och det

beskrivs svårigheter i att ge information då erfarenheten visar att tillräckligt med tid inte

alltid finns att tillgå, i dessa fall nämner informanterna värdet i att bekräfta barnets känslor

i samband med eller efter den smärtsamma proceduren.

Sammanfattningsvis visar studien vikten av att bemöta barnet och föräldrarna med respekt

och att möta barnet i dess egen värld när information och stöd ges vid en smärtsam

procedur. I resultatet beskrivs värdet av att ge ålders- och individanpassad information till

barnet. Sjuksköterskorna träffar barn i olika åldrar med olika mycket erfarenhet från

tidigare liknande situationer och att då kunna anpassa informationen som ges till varje barn

och dess föräldrar ses som värdefullt.