SAMMANFATTNING

Bakgrund

Vid ett hjärtstopp upphör hjärtats förmåga att förse kroppen med syresatt blod. Det kritiska läge som patienten befinner sig i kräver snabb behandling. Sjuksköterskans roll inom hjärtstoppsbehandlingen är komplex och kräver god kunskap om behandling. Vid ett hjärtstopp ställs sjuksköterskan inför flera svåra beslut, bland annat om anhöriga ska få möjlighet att närvara eller inte. Vid beslut om behandlingsbegränsning har läkaren huvudansvaret och beslutet skall tas i samråd med patienten. Om ett sådant beslut inte har diskuterats med patienten har sjuksköterskan en viktig roll att främja patientens åsikter.

Syfte

Att belysa sjuksköterskors kunskaper, erfarenheter och uppfattningar om vården vid hjärtstoppsbehandling inom sjukvården.

Metod

En litteraturöversikt med 15 inkluderade artiklar från PubMed och CINAHL.

Resultat

Sjuksköterskors kunskaper om hjärtstoppsbehandling var bristfällig i samtliga studier men förbättrades efter utbildningsinsatser. Vid beslut om behandlingsbegränsning var sjuksköterskor inte involverade i den mån de önskade trots att fördelar sågs med en omvårdnadsaspekt vid beslutsfattandet. Riktlinjer för anhörignärvaro vid hjärtstopp saknades och åsikterna bland sjuksköterskor skiljde sig, dock var majoriteten av de tillfrågade positivt inställda till anhörignärvaro.

Slutsats

Kontinuerlig utbildning visade sig ha god effekt för att bibehålla en hög kvalité på hjärtstoppsbehandlingen. Att involvera sjuksköterskor i högre grad i beslutsfattandet om behandlingsbegränsning skulle leda till ett mer personcentrerat fokus och större hänsyn till patientens autonomi. Majoriteten av sjuksköterskorna är positiva till anhörignärvaro vid hjärtstoppsbehandlingen då de anser att det skulle gynna patienten, de anhöriga och vårdpersonalen.