Bakgrund

Genom livet är beröring betydelsefullt för människans välbefinnande. Vid beröring frisätts hormonet oxytocin som bland annat bidrar till sänkning av blodtryck och puls. Att få beröring i vardagen kan vara en självklarhet för vissa men ju äldre en person blir desto fler människor i dess närhet försvinner. Detta medför att tillgången till beröring minskar. Beröring som behandlingsmetod kan då vara ett alternativ och finns i olika former. Demenssjukdom drabbar ofta äldre människor och kan leda till stress, aggression och försämrade kognitiva funktioner som svårighet att kommunicera verbalt. En annan interaktion, som beröring, blir då intressant att studera.

Syfte

Syftet var att beskriva vilka effekter beröring har på personer med demenssjukdom.

Metod

Metoden som valdes var en litteraturöversikt. Artiklar söktes i databaserna PubMed, Cinahl Complete och Medline. Sexton artiklar inkluderades och kvalitetsgranskades. Därefter sammanställdes artiklarna i en matris.

Resultat

Vid analys av inkluderade studier identifierades fyra teman: förbättring av fysiologiska effekter, positiv påverkan på sömn, positiva förändringar i beteende samt ett ökat välbefinnande. Beröring visades minska stress, blodtryck, hjärtfrekvens, agitation, ångest, smärta, beteendeproblem och fysiskt icke-aggressiva beteenden hos personer med demenssjukdom. Beröring förbättrade även sömnen genom längre nattsömn samt minskade sömnsvårigheter. Vidare bidrog beröring till ett mer alert beteende, närmare kontakt till vårdgivaren, förbättrat minne samt större vilja att delta i aktiviteter.

Slutsats

Resultatet visade att beröring kan ha positiva effekter hos personer med demenssjukdom. Beröring av olika slag skulle därför kunna integreras i dagliga omvårdnaden för personer med demenssjukdom.