Bakgrund: På en akutmottagning förekommer plötsliga och oväntade dödsfall mer frekvent i jämförelse med andra avdelningar. För sjuksköterskan innebär det att möta närstående i kris och sorg. Det är en viktig och tidskrävande uppgift att tillgodose deras behov av omvårdnad och information. Att dagligen befinna sig i traumatiska situationer kan resultera i att sjuksköterskan påverkas känslomässigt.  

Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor upplever mötet med närstående i samband med plötsligt och oväntat dödsfall på akutmottagning.

Metod: En kvalitativ intervjumetod tillämpades då det ansågs vara en lämplig metod för att besvara studiens syfte. Utifrån en semi-strukturerad modell genomfördes sex enskilda intervjuer och en parintervju med sjuksköterskor verksamma på akutmottagningar. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes för analys av data.

Resultat: I resultatet framgick att en av rutinerna för omhändertagande av närstående bestod av att en anhörigmottagare utsågs. Sjuksköterskans ansvar gentemot närstående innefattade information, ett sympatiskt förhållningssätt och att tillgodose omvårdnadsbehov. Då närstående valde att närvara på akutrummet vid återupplivning var det sjuksköterskans uppgift att finnas till hands, trösta och stödja. Att möta människor i kris och sorg kunde ge upphov till känslor och tankar som påverkade sjuksköterskorna både i arbetet och privat. Olika copingstrategier för att hantera dessa identifierades.  

Slutsats: Omhändertagandet av närstående efter ett plötsligt dödsfall ansågs tillhöra sjuksköterskans ansvarsområde. Det upplevdes många gånger vara en svår och komplex uppgift som påverkande sjuksköterskorna känslomässigt.