Bakgrund

Endometrios är en kronisk gynekologisk sjukdom med en prevalens på upp till 15 procent. Den uppstår när vävnad som liknar livmoderslemhinnan fäster utanför livmodern och orsakar inflammation. Det främsta symtomet är smärta i bäcken och buk. Symtomen kan vara diffusa. Den säkraste metoden för att ställa diagnos är laparoskopi. Det är svårt att ställa diagnos enbart med ultraljud. Differentialdiagnoser är gynekologiska sjukdomar som orsakar smärta och menstruationssmärta. Symtomen behandlas med hormonpreparat, smärtlindring och kirurgi. Upp till 50 procent har nedsatt fertilitet till följd av sjukdomen. Endometrios kan påverka kvinnorna negativt, både fysiskt och psykiskt. Att få diagnos kan ta flera år, delvis på grund av okunskap inom hälso- och sjukvården, men även bland allmänheten och kvinnorna själva.

Syfte

Syftet var att beskriva hur kvinnor upplever bemötande från hälso- och sjukvårdpersonal i samband med vårdbesök före och efter att de erhållit diagnosen endometrios.

Metod

En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade intervjuer har genomförts. Åtta intervjuer genomfördes och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

Kvinnorna upplevde att deras smärtor inte blev tagna på allvar då de avfärdades som normala menstruationssmärtor eller att smärtan var psykosomatisk. Bristande kompetens var ett återkommande problem då det bland annat resulterade i fördröjd diagnos och att kvinnorna fick fel eller bristfällig information och behandling. Kvinnorna upplevde att uppföljning och tillgänglighet var ett problem efter diagnos. Tidsbrist och ett okänsligt bemötande påverkade vårdkontakten negativt. De kvinnor som hade barnlängtan upplevde att de fick snabb hjälp med att få kontakt med en fertilitetsklinik. En önskan om att få psykologiskt stöd samt utbildning om hur det är att leva med en kronisk sjukdom uttrycktes. Genom att vårdpersonalen visade förståelse för kvinnans problem eller bekräftade symtomen genom att undersökningar gjordes, upplevdes bemötandet bra trots inadekvat behandling.Slutsats Det framkom att det inte var själva bemötandet som var dåligt utan omständigheterna kring mötet. I studien belyses bristen på kompetens bland vårdpersonalen som den omständighet som främst inverkade på hur bemötandet upplevdes. Även personliga förutsättningar hos kvinnorna påverkade upplevelsen av bemötandet. De kvinnor i studien som upplevt ett positivt bemötande menar att det främst berodde på att vårdpersonalen besatt kunskap om ämnet samt kunde förmedla och tillämpa den på ett professionellt och empatiskt sätt.