Bakgrund

Att arbeta inom prehospital sjukvård anses vara givande men det medför även risker för hälsan. Stressrelaterade sjukdomar är ofta påvisbara hos personal inom yrket. Antalet ambulansuppdrag har ökat kraftigt de senaste åren och likaså andelen uppdrag med prioritet 1. Yrket präglas av kontakten med vårdtagare, drabbade samt övriga samhällsfunktioner där omvårdnaden ställs på sin spets. Under de senaste tjugo åren har ambulansverksamheten utvecklats avsevärt. Framförallt har utveckling skett inom kompetens, medicinsk behandlingsmöjlighet samt teknisk utrustning.

Syfte

Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av arbetsbelastningens betydelse för omvårdnad inom prehospital sjukvård.

Metod

Den metod som användes var kvalitativ intervjustudie där sju intervjuer genomfördes. Informanterna var mellan 30 och 52 år, samtliga yrkesverksamma inom ambulanssjukvården i Stockholms län. Vid samtliga intervjutillfällen användes ljudupptagning. Materialet transkriberades och analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

I resultatet framkom tre huvudfynd. Dessa var bristande omvårdnad nattetid, frustration över obefogade ambulansuppdrag samt bristande möjlighet till raster och återhämtning. Gemensamt för dessa fynd är den upplevt höga arbetsbelastning som råder inom ambulanssjukvården i Stockholms län. Sjuksköterskorna uppfattar att de inte har mandat och förtroende att styra patienterna till rätt vårdnivå och med rätt transportsätt. Samtliga sjuksköterskor i studien menar att patienterna får rätt undersökning och medicinsk behandling. Däremot blir bemötande och tålamod lidande av tidigare nämnd arbetsbelastning.

Slutsats

Studien visar på en mängd faktorer som påverkar upplevd arbetsbelastning. En ökad arbetsbelastning gör det svårare att utföra god omvårdnad. Den viktiga medicinska behandlingen blir prioriterad på bekostnad av det lika viktiga empatiska bemötandet