Bakgrund

I dagsläget lever ungefär 6500 personer med sjukdomen humant immunbristvirus (hiv) i Sverige, det rapporteras 400-500 nya fall per år. Viruset bryter ner kroppens immunförsvar och vid smitta uppenbaras därför infektionsliknande symtom. Hiv påträffas i samtliga kroppsvätskor och överförs via sexuell kontakt, blod och blodprodukter, via vävnads- och organtransplantationer samt från mor till barn vid graviditet och amning. Sjukdomen är idag obotlig, behandlingen utgörs av antivirala tabletter som tas dagligen livet ut. Obehandlat leder hiv till sjukdomen aids. Hiv är inte fullt accepterad i dagens samhälle vilket resulterar i stigmatisering som vidare kan förknippas med diskriminering, rädsla och okunskap. Stigma förekommer bland annat i sammanhang med närstående, vårdpersonal och allmänheten.

Syfte

Syftet var att beskriva hur individer med hiv upplever ett dagligt liv.

Metod

Metoden som valdes var en intervjustudie med en kvalitativ innehållsanalys. Samtliga deltagare var diagnostiserade med hiv.

Resultat

Deltagarna av studien upplevde att behandlingen mot hiv var bra, men att brister i den allmänna sjukvården förekom. Närstående ansågs vara ett bra stöd i anpassningen av livet och de som saknade psykosocialt stöd upplevdes ensamma i de motsättningar som sjukdomen kan medföra. Sexuella men även sociala begränsningar förekom i anslutning till sjukdomen. Reaktioner vid berättandet om sjukdomen kunde inte förutsägas, det uppfattades därför svårt att avgöra för vem och vid vilken tidpunkt tillfället ansågs mest lämpligt.

Slutsats

Sjukdomen innebär en livsanpassning för personen med hiv och dennes omgivning. Psykosociala behov och närstående står i fokus för möjlighet till ett välanpassat liv. Sjukdomen är än inte accepterad i samhället och därför förekommer stigmatisering. För att reducera missförhållandena och smittspridningen bör samtliga individer i samhället inhämta information och kunskap om sjukdomen.