Bakgrund

Varje dag överförs stora mängder viktig information mellan vårdpersonal inom hälso- och sjukvården, bland annat i form av överrapportering. Skiftbytesrapporten är en del utav det ständiga informationsflödet och sker normalt sett mellan sjuksköterskor tre gånger dagligen. När information ska förmedlas från en sjuksköterska till en annan är det oerhört viktigt att ingenting av relevans går förlorat. Den huvudsakliga orsaken till att vårdskador uppstår är bristande kommunikation och informationsöverföring. Idag finns det ett flertal olika kommunikationsmodeller vars syfte är att skapa struktur för den information som förmedlas. Däribland ingår SBAR- modellen som är en förkortning för Situation, Bakgrund, Aktuellt tillstånd och Rekommendation.Den legitimerade sjuksköterskan förväntas kunna skiftbytesrapportera trots att hon inte erhållit någon teoretisk kunskap om detta under sin studietid. Överrapporteringen blir därför något som sjuksköterskan socialiseras in i och efterhand lär sig hur det ska gå till.Detta riskerar leda till en bristfylld standard och kan i värsta fall resultera i försämrad patientsäkerhet. Det är därför av vikt att känna till vad en rapport innehåller och beakta vad sjuksköterskan anser att den bör innehålla.

Syfte

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av skiftbytesrapportering.

Metod

Kvalitativ intervjustudie användes som metod och studien ingick som en del utav ett klinikprojekt med en ortopedklinik på ett sjukhus i Stockholmsområdet.Sex öppet riktade kvalitativa intervjuer genomfördes med sjuksköterskor anställda på kliniken under hösten 2012 och analyserades därefter med hjälp av  kvalitativinnehållsanalys.

Resultat

Sjuksköterskorna beskrev hur skiftbytesrapporten kunde variera i både kvalitet och utformning beroende på den rapporterande sjuksköterskans rapportstil. Samtliga sjuksköterskor hade utvecklat sitt eget sätt att rapportera, vilket hade kommit naturligt för vissa medan andra upplevde det som besvärligt. Olika faktorer inverkade på förutsättningarna för att ge respektive ta emot rapporten på ett ändamålsenligt sätt,däribland nämndes patienter med en komplex sjukdomsbild samt individuella faktorer.Trots att sjuksköterskorna var positivt inställda till SBAR- modellen för överrapportering gick implementeringen på kliniken trögt. Skälet till detta var främst att de upplevde det svårt att gå ifrån det system de själva var vana vid. Sjuksköterskorna efterfrågade ytterligare utbildning kring SBAR- modellen då det för många var länge sedan de hade fått information om denna.

Slutsatser

Studien visar på att sättet att rapportera skiljer sig mellan olika sjuksköterskor.Trots en positiv inställning till att använda SBAR-systemet uttryckte många svårigheter med att förändra ett invant sätt att rapportera. Brist på information och hög arbetsbelastning var faktorer som inverkade på rapporten. De flesta ansåg att de fick rapportera i en lugn miljö. Att vara påläst, ha arbetat senaste dagarna samt vara välinformerad om de strukturer som används underlättade.