Bakgrund

I dagsläget finns cirka 42 miljoner migranter utspridda i världen. Många av dessa ställs inför stora svårigheter bland annat på grund av att de saknar tillgång till hälso- och sjukvård samt socialt stöd. Papperslösa migranter är en särskilt utsatt grupp, där psykisk ohälsa är vanligt förekommande. Enligt FN:s deklaration om mänskliga rättigheter har alla människor rätt till vård, men inom Europa skiljer sig lagstiftningen om papperslösas rätt till vård stort mellan de olika länderna. För att förbättra hälsan inom gruppen av migranter behövs information om hälsoläget, vilket är problematiskt ur dokumentation och begreppssynpunkt. Lite forskning och kunskap finns om de sociala determinanterna för hälsa, rättigheterna till sjukvård, specifika interventioner samt allmän tillgång och kvalitet av vården.

Syfte

Syftet var att belysa migranters svårigheter i mötet med vården, med fokus på papperslösa.MetodDen metod som användes var en litteraturstudie, en sammanställning av 16 vetenskapliga artiklar inom valt problemområde. Databassökningar har gjorts i Cinahl, PsycINFO och Pubmed, samt manuella sökningar. Använda inklusionskriterier var 10 år gamla studier, samt studier skrivna på engelska. De 16 artiklarna lästes i sin helhet av båda författarna och sammanställdes i ett resultat.

Resultat

Resultatet sammanfattades utifrån två funna huvudteman; svårigheter som migranter möter i vården, samt förslag till förbättringar av vården för migranter. Vanligt förekommande svårigheter berodde främst på vårdpersonalens okunskap kring lagstiftning och administrativa procedurer, samt språkbarriärer, och migranters okunskap kring sjukvårdssystemet i det nya landet, samt kulturella skillnader och attityder. Förslag på förbättringsåtgärder som framkom var samverkan mellan instanser, samt alternativa vårdgivare, god kommunikation och ökad kulturell kompetens bland vårdpersonalen.

Slutsats

Alla länder i Europa har skrivit under de flesta av FN:s konventioner om de mänskliga rättigheterna, och därmed också alla människors rätt till vård. Trots detta brister vården av migranter på flera punkter. I den här studien framställs dessa svårigheter som rapporterats av vårdpersonal och migranter, samt förslag till hur dessa kan överkommas. Vidare belyste studien det stora kunskapsglappet bland vårdpersonalen kring vilka rättigheter migranter har till sjukvård. Studien visade att det finns ett stort glapp mellan den beslutsfattande nivån kring migranters rättigheter till vård, och vården i praktiken. Genom att lyfta fram dessa svårigheter ville författarna av föreliggande studie konkretisera vården av migranter och öka medvetenheten bland vårdpersonalen om det egna agerandet i mötet med migranter.