Bakgrund

På vård- och omsorgsboenden bor äldre människor med omfattande omvårdnadsbehov och där läkemedel är den vanligaste behandlingsformen. Få sjuksköterskor och stora grupper vårdtagare medför att sjuksköterskan måste delegera uppgifter, såsom läkemedelsadministrering, till omvårdnadspersonal. Läkemedelsdelegering regleras av lagen i syfte att garantera patientsäkerheten. Det är en ansvarsfull och komplex uppgift som utgör en av de svåraste utmaningarna som den legitimerade sjuksköterskan kan möta.

Syfte

Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av delegering av läkemedelsadministrering till omvårdnadspersonal på vård- och omsorgsboende.MetodArton legitimerade sjuksköterskor på 11 olika vård- och omsorgsboenden intervjuades med en halvstrukturerad intervjuguide. Intervjuerna spelades in med ljudupptagare och transkriberades sedan ordagrant. Analysen av intervjuerna genomfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

De praktiska förutsättningarna utgjorde en omöjlighet för sjuksköterskan på vård- och omsorgsboende att följa lagen. Sjuksköterska och omvårdnadspersonal måste ge respektive acceptera läkemedelsdelegering för att verksamheten på vård- och omsorgsboenden skulle fungera. Detta trots att delegeringsbeslut enligt lag ska vara frivilligt. Personalbrist och ekonomiska skäl uppgavs bland annat vara anledningar till att läkemedelsdelegering användes. Samtidigt som delegering av läkemedelsadministrering möjliggjorde tid för sjuksköterskan att använda sin kompetens till andra arbetsuppgifter, såsom omvårdnadsbedömningar och kontakt med anhöriga, upplevde flera sjuksköterskor en osäkerhet i att överlämna sin arbetsuppgift. Skälet var att omvårdnadspersonal inte alltid ansågs ha den erfarenhet och kompetens som erfordrades. Vidare saknades en enhetlig rutin och en form av utbildningspaket i samband med undervisning vid delegeringsbeslut, samt tid och resurser för att kunna ge tillräckligt med handledning samt följa upp delegeringsbesluten.

Slutsats

Det är nödvändigt att öka kunskapen hos omvårdnadspersonalen för att höja vårdkvaliteten och förbättra patientsäkerheten. Ökad kunskap hos omvårdnadspersonalen skulle kunna förbättra kommunikationen i vårdteamet och därmed minska risken för missförstånd och avvikelser. Bättre utbildningsmaterial till undervisning i samband med handledning och delegeringsbeslut krävs. Dessutom krävs mer tid för handledning och uppföljning för att säkerställa en god vård för den äldre människan.