Bakgrund

År 2011 fick 599 personer i åldern 20-30 år diagnosen cancer i Sverige. Flest insjuknade i testikelcancer, malignt melanom, bröstcancer, hjärntumörer och cancer i övriga nervsystemet. Unga vuxna, 20-30 år, beskriver att sjukdomen blir som ett avbrott i livet eftersom de missar viktiga händelser som att flytta hemifrån och studera. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska vården utföras så att den tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, bygger på respekt för patientens självbestämmande och integritet samt främjar goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. För sjuksköterskan är det viktigt att få till en bra kontakt och kommunikation med patienten. Unga vuxna med cancer riskerar att hamna mittemellan sjukvården för barn och vuxna och det är viktigt att sjuksköterskan ger en omvårdnad som anses passande och stödjande.

Syfte

Syftet var att beskriva unga vuxnas upplevelse av sjuksköterskans stöd under sin behandling av cancer.

Metod

Som metod valdes en kvalitativ intervjustudie. En halvstrukturerad intervjuguide utformades och totalt genomfördes sju intervjuer med unga vuxna som var i åldern 23-30 år när de behandlades för cancer. Samtliga intervjuer transkriberades och analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

Genom att ta sig tid, vara närvarande, besvara frågor och ge fysisk beröring gav sjuksköterskan stöd som upplevdes som positivt av informanterna. Sjuksköterskan gav även stöd genom att försöka lära känna informanterna som individer, och inte endast som patienter, och föra konversationer om mer vardagliga saker. Vissa av informanterna blev tilldelade en kontaktsjuksköterska och upplevde stöd genom att kontaktsjuksköterskan fanns tillgänglig för dem och tillhandahöll praktiskt stöd. Sjuksköterskan gav även stöd genom att integrera närstående i vården. Det fanns enstaka händelser då stödet från sjuksköterskan upplevdes som otillräcklig.

Slutsats

Överlag upplevde informanterna sjuksköterskans stöd som både positiv och tillräcklig. I enstaka fall upplevdes stödet som bristande eller otillräckligt. Sjuksköterskan gav ett bra stöd genom att vara professionell i sitt bemötande, ge en individanpassad omvårdnad samt se till att integrera närstående i vården. När sjuksköterskans stöd upplevdes som tillfredsställande uppstod en känsla av trygghet, något som var av stor betydelse för informanterna.