Bakgrund:I barndomen sker ofta den första kontakten med sjukvården. Ett professionellt bemötande är bland det viktigaste arbetsredskapet i mötet med barn. Hur ett barn upplever olika företeelser under en sjukhusvistelse beror bl.a. på barnets ålder, tidigare erfarenheter av medicinska sammanhang, förmåga till coping samt föräldrarnas reaktioner. Provtagningar och behandlingar kan vålla både rädsla och smärta. Sjukvårdsrädsla kan innebära att vara rädd för smärta eller för att bli skadad. Det kan också handla om rädsla för att bli tvingad till något, rädsla för den medicinska miljön eller att känna sig orättvist behandlad. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder som kan förhindra uppkomst av sjukvårdsrädsla hos barn som vårdas på sjukhus. Metod: För att besvara syftet valdes en litteraturbaserad studie. Utifrån valda sökord och urvalsbegränsningar genomfördes artikelsökningar i databaserna PubMed, Cinahl och PsycINFO. Även manuella sökningar utfördes. Under databearbetningsfasen valdes 39 artiklar ut eftersom dessa preliminärt bedömdes vara relevanta för studiens syfte. Dessa artiklar granskades i sin helhet och enskilt av båda författarna. Därefter fördes en gemensam diskussion, varpå de artiklar som bedömdes vara mest relevanta valdes ut. Totalt inkluderades 17 artiklar i studien. Samtliga vetenskapliga artiklar var peer reviewed och kvalitetsgranskades av författarna utifrån ett modifierat bedömningsunderlag. Resultat: Av resultatet framkom sex huvudteman som belyser vilka omvårdnadsåtgärder som vårdpersonal kan använda sig av för att förhindra uppkomst av sjukvårdsrädsla hos barn som vårdas på sjukhus. Dessa teman var: Bemötande, Kommunikation, Copingstrategier hos barn, Smärtupplevelser, Föräldrarnas närvaro samt Distraktion genom lek. Att vårdpersonal bemötte barnen på ett vänligt sätt lindrade barnens oro. Barn hade ett behov av att få information och av att få vara med i beslutsfattandet kring sin egen vård, eftersom detta lindrade deras rädsla. Genom att få information som var individ- och åldersanpassad kunde barnen bättre förstå okända sjukhusrutiner, vilket minskade deras oro. Viktiga copingstrategier hos barnen var att få leka och att få samtala om sin rädsla med vårdpersonalen. Omvårdnadsåtgärder som eliminerade smärta hjälpte barnen att hantera sin rädsla. Föräldrarnas närvaro medförde en känsla av trygghet hos barnen. Genom att integrera lek och humor i omvårdnadsarbetet kunde barnen distraheras från vad som skulle hända dem på sjukhuset. Slutsats: I föreliggande studie har konstaterats att vårdpersonal kan lindra barns rädsla och oro under en sjukhusvistelse genom flera olika omvårdnadsåtgärder. Att ge barn möjlighet till att ha sina föräldrar närvarande leder till en ökad trygghet hos barnet. Distraktionsmetoder som inkluderar lek kan avleda barn från skrämmande och smärtsamma procedurer. Rädsla och oro kan minskas genom ett förtroendeingivande bemötande, en god kommunikation och genom att låta barnen vara med i beslutsfattandet kring sin egen vård.