Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor idag och var tionde kvinna drabbas någon gång av sjukdomen. Genetiska faktorer kan öka risken för att drabbas av bröstcancer. Tidig menarche och sen menopaus hör även de till riskfaktorerna. De behandlingsmetoder för bröstcancer som finns tillgängliga är kirurgisk behandling, strålbehandling, cytostatika, hormonpreparat samt annan medicinsk behandling. Indikationen för hormonell behandling är om tumörcellerna har östrogenpositiva receptorer på sin cellyta. Hormonell behandling innefattar i huvudsak Tamoxifen och aromatashämmare. Kvinnor som genomgår en behandling med hormonpreparat kan uppleva typiska biverkningar som liknar de som uppkommer vid menopausen såsom vallningar och svettningar, torra och sköra slemhinnor i underlivet, fatigue, nedsatt sexuell lust samt dysparenui (smärta vid samlag). Sexualiteten berör våra djupaste känslor och bidrar till njutning och lycka. Det sexuella behovet är individuellt men är en essentiell del i människors hälsa. Vårdpersonal måste ha kunskap om sexualitet för att kunna ge denna patientgrupp råd om hur man kan främja den sexuella hälsan under behandlingsperioden. Livskvalitet är ett individuellt fenomen. Samma sjukdom, symtom och behandling kan därför upplevas olika av olika individer. Livskvalitet beror på många faktorer, varav sexualiteten är en av dem.Syfte Syftet var att undersöka hur kvinnor som får hormonell behandling mot bröstcancer upplevde sin sexualitet.

Metod: En forskningsöversikt gjordes i enlighet med Forsberg och Wengström (2008). Totalt inkluderades 14 vetenskapliga artiklar i studiens resultat. Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara originalartiklar samt granskade enligt Ulrich.

Resultat: Resultatet visade att den hormonella behandlingen påverkade kvinnans sexualitet. Hormonpreparaten gav biverkningar i form av exempelvis dysparenui, nedsatt sexuell lust samt torra slemhinnor i vagina och detta ledde ofta till att kvinnornas sexuella aktivitet minskade. Sjuksköterskan ansåg att diskussionen om sexualitet var en del av sjuksköterskans profession. Trots detta togs ämnet inte upp i den omfattning det borde vilket delvis kan bero på okunskap och osäkerhet inom området. En försämrad sexuell hälsa bidrog även till en sämre livskvalitet hos patienterna.

Slutsats: Hormonell behandling för kvinnor med bröstcancer påverkar kvinnans sexualitet i olika grad. Biverkningar av behandlingen kan leda till att kvinnan får en försämrad livskvalitet. Vårdpersonal måste ha kunskap om hur behandling och diagnos kan påverka kvinnans sexulitet.

Nyckelord: Breast neoplasms, Endocrine Therapy, Sexuality, Nursing, Quality of Life