Bakgrund

Långvarig smärta är ett vanligt förekommande och komplext fenomen. Den har olika bakomliggande orsaker, påverkas av många faktorer och är svår att värdera objektivt. En vanligt förekommande attityd hos vårdgivaren är en allmän misstro mot patienten med långvarig smärta. Smärtproblematiken ställer höga krav på alla inblandade yrkeskategoriers arbete och deras roll i analysen och behandlingen av besvären samt på deras förmåga att stödja patienten. En särskild fokus ligger på hur vårdgivaren bemöter patienten med långvarig smärta. Det förekommer ofta att personalen fokuserar på den fysiska komponenten av smärta och glömmer de emotionella, sociala och andliga faktorer som påverkar patientens smärtupplevelse. För att skapa den trygga relationen och hjälpa patienten i smärthanteringen samt öka förståelsen för dennes lidande är det viktigt för vårdgivaren att vidareutveckla sin kunskap och praxis.

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva faktorer som ur vårdgivar- eller patientperspektiv är betydelsefulla vid bemötandet av patienter med långvarig smärta.

Metod

En systematisk litteraturstudie var den metod som valdes för föreliggande studie. Insamling av data utfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt manuellt under period 02.05 – 02.13 år 2011. Totalt bearbetades och analyserades 17 vetenskapliga originalartiklar. De klassificerades, värderades och sammanställdes i en matris och inkluderades i resultatet.

Resultat

Resultatet visade att vårdgivarens upplevelser och erfarenheter vid möte med patienter med långvarig smärta handlade om kommunikation, tro och förståelse för patientens lidande, smärtanalys, patient – vårdgivarens relation, kunskap samt teamarbete runt patienten. Det fanns ett stort behov av en effektiv kommunikation mellan patienten och vårdgivaren. En vanligt förekommande reaktion på individens långvariga smärtbesvär var vårdgivarens misstro. Relationen mellan patienten och vårdgivaren påverkades negativt av en rad faktorer vilket ledde till att vården av patienter med långvarigt smärttillstånd uppfattades som frustrerande. Sjuksköterskans rätt till förskrivning av smärtstillande medicin, väl genomtänkt planering och utförande av sociala samt fysiska aktiviteter var metoder som kunde reducera individens smärta. Vid bemötande av individen saknade ett välfungerande samspel mellan inblandade yrkeskategorier. Kunskap om långvarigt smärttillstånd, specialistutbildning i medicinsktekniska färdigheter för smärtlindring och utbildning i kommunikation ansågs vara en förutsättning för ett bra bemötande av individer med långvarig smärta.

Slutsats

Vårdpersonalens förmåga att lyssna, samtala och tro på patienten leder till en bättre bemötande och resulterar i ett effektivt val av smärtbehandlingen. Vidare forskning inom området behövs.