Bakgrund Cirka 75-80 procent av alla barn som drabbas av cancer i Norden överlever. Som en följd av den alltmer intensiva behandlingen har dock biverkningarna ökat, vilket gör att barn ibland även får spendera tiden mellan två behandlingar på sjukhuset. Under den långa sjukdomsperioden har sjuksköterskorna en viktig roll för både föräldrar och barn. Det är av stor vikt att samtala med barnen om det de går igenom, då det minskar deras oro och ökar deras möjlighet till delaktighet i behandlingen. Informationen som ges ska vara enkel och ärlig och anpassad efter barnens utvecklingsnivå. Under samtalen kan sjuksköterskorna beroende på barnens ålder använda sig av olika hjälpmedel som exempelvis dockor, fotoalbum, böcker eller broschyrer. Det har visat sig att föräldrar som väljer att prata om döden med sitt allvarligt sjuka barn är nöjda över sitt beslut. Ofta underskattas barns förståelse kring sin sjukdom och att den kan leda till döden. Att undanhålla information kan således istället skapa oro hos barnen då de förstår att något är fel men inte vad.

Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala med barn i åldrarna fyra till tolv år som har cancer.

Metod För att besvara syftet valdes en kvalitativ metod där sex sjuksköterskor intervjuades på ett semistrukturerat vis. Samtliga sjuksköterskor hade mer än två års erfarenhet inom barnsjukvården.

Resultat Samtliga av de intervjuade sjuksköterskorna påtalade hur individuell barns mognad är och hur viktigt det är att ha i åtanke vid samtal med barn. För att anpassa sitt samtal efter barnens mognad är det viktigt att ha en inblick i deras sjukdomsförståelse. Många av sjuksköterskorna ansåg att yngre barn inte tänker på att de är sjuka i lika stor utsträckning som de äldre barnen. Vissa av sjuksköterskorna uppgav dock att de tror att alla barn oavsett ålder förstår att de är sjuka. Samtalen kan exempelvis ske vid inskrivning av barn eller i form av diagnossamtal, spontana samtal under behandlingens gång eller inför procedurer. Samtliga intervjuade använde hjälpmedel i stor utsträckning under sina samtal med barnen. Exempel på hjälpmedel som användes var medicintekniskt material, dockor, magnetbilder, böcker och förberedelsepärmar. Under intervjuerna framkom att barnens rätt till information, ärlighet gentemot barnen samt konsekvenser av att dölja information för barnen var viktiga aspekter i samtalet med barn. Även vikten av att främja barnens delaktighet i samtalen underströks i samtliga intervjuer.

Slutsats Slutsatsen av föreliggande studie är att sjuksköterskors huvudsakliga uppgift i sina samtal med barn är att förenkla informationen som ges så att den passar barnens individuella mentala mognad. Sjuksköterskornas största utmaning ligger därmed i att välja en optimal förenklingsnivå. Reduceringen av detaljer i informationen gör att barnens möjlighet att tillgodogöra sig den information som ges ökar.Författarna har i sin studie även funnit att föräldrarna ibland kan drivas av en beskyddande instinkt som yttrar sig i att de motsätter sig informationsgivandet till barnen. Sjuksköterskans utmaning består därför ofta inte bara i planerandet och genomförandet av samtalen med barnen utan även i samtalen med föräldrarna.