SAMMANFATTNING

Hjärtstopp sker ofta oväntat och av de 13 000 hjärtstopp som sker i Sverige varje år kan cirka 12 % återupplivas med hjälp av hjärt- och lungräddning. Akutsjukvården genomsyras av oväntade händelser vilket ställer krav på att vårdpersonalen omhändertar både patienter och närstående. Denna vårdrelation bygger på ömsesidig respekt och informerande dialog.

Syftet var att beskriva närståendes upplevelser och inställningar till att närvara vid hjärtstoppsbehandling.

En litteraturöversikt med systematisk ansats användes som metod. 15 vetenskapliga artiklar inkluderades varav åtta kvantitativa och sju kvalitativa. Artiklarna analyserades med integrerad analys efter att dom kvalitetsgranskats. Alla analyserade artiklar har haft ett etiskt godkännande och/eller ett etiskt resonemang.

Resultatet visade fyra huvudkategorier. Dessa var upplevelser under hjärtstoppet, inställningar till att vara delaktig, inställningar till behov av information samt upplevelser efter hjärtstoppet. Majoriteten av de närstående önskar närvara vid hjärt- och lungräddning men ofta får de inte ens valmöjligheter till detta. Närstående anser sig ha en stor roll i situationen men behöver stöd och tydlig information från vårdpersonalen. Det är psykiskt påfrestande att bevittna hjärt- och lungräddning på en närstående och det ger långvariga effekter. Däremot är graden posttraumatisk stress lägre hos närstående som närvarat vid HLR jämfört med de som inte gjort det.

Slutsatsen var att närstående önskar närvara vid hjärt- och lungräddning men det är inte alltid de får möjligheten att vara det. Resultatet i den här studien kan användas till förbättringsarbeten för anhörigstöd vid hjärtstoppsbehandling.

ABSTRACT

Cardiac arrest often happens unexpectedly and of the 13,000 cardiac arrests that occur in Sweden each year, about 12% can be resuscitated with the help of cardiopulmonary resuscitation. Emergency medical care is permeated by unexpected events, which places demands on healthcare staff to take care of both patients and relatives. This care relationship is based on mutual respect and informational dialogue.

The aim was to describe relatives' experiences and attitudes towards attending cardiac arrest treatment.

A literature review with a systematic approach was used as a method. 15 scientific articles were included, eight quantitative and seven qualitative. The articles were analyzed with integrated analysis after a quality review. All analyzed articles have had an ethical approval and/or an ethical reasoning.

The results showed four main categories. These were to be present at cardiac arrest treatment, participation, information and after the cardiac arrest. The majority of the relatives wish to attend cardiopulmonary resuscitation, but often they are not even given the option to do so. Relatives consider themselves to have a major role in the situation but need support and clear information from the healthcare staff. It is mentally stressful to witness cardiopulmonary resuscitation on a loved one and it has long-lasting effects. However, the degree of posttraumatic stress is lower in relatives who have attended CPR compared to those who have not.

The conclusion was that relatives wish to attend cardiopulmonary resuscitation, but they are not always given the opportunity to do so. The results of this study can be used for improvement work for family support in cardiac arrest treatment.