Background

In Sweden, approximately one in six people provides support or care to a loved one due to age, illness or disability. Not least to the large population group affected by long-term pain. These relatives take on a large and not too often heavy responsibility that is crucial for the care and welfare of their loved ones. Their lives together with a loved one affected by long-term pain are affected on several levels. In order to be able to support relatives in their role as informal caregivers, we must understand their situation and what they need to be able to be the support that their loved ones require.

Aim

The aim of this literature review was to shed light on the experiences of relatives living in close relationship to a person with long-term pain.

Method

A non-systematic literature review based on eleven original scientific articles, retrieved from the databases PubMed and CINAHL through the use of search terms in different combinations, as well as through manual searching. The scientific quality was ensured through a quality review based on Sophiahemmet University's assessment criteria. The results could then be compiled through an integrated data analysis.

Results

When compiling the material, three main themes could be discerned: Relational changes in the shadow of pain, Emotional impact and Lifestyle changes. It was clear that relatives who were based on an autonomous will in their care of the loved one felt a lower level of ill-being, compared to relatives who felt stuck in a role they had not chosen to assume. This reflects Lazarus and Folkman's (1984, p. 234) transactional stress and coping model, which states that stress arises when the individual assesses that the demands from the environment are too high in relation to their own resources in handling these demands.

Conclusions

This study highlighted the difficulties that relatives face in successfully balancing their own lives and identities in relation to their caring role towards their loved one. Increased support and understanding of their needs can contribute to strengthening the relationship between the relative and the loved one. This can create relatives who are able and willing to participate in care for a longer period of time and with greater commitment. 

Bakgrund

Ungefär var sjätte person i Sverige ger stöd eller vård till någon närstående på grund av ålder, sjukdom eller funktionsnedsättning. Däribland till den stora befolkningsgrupp som är drabbad av långvarig smärta. Dessa anhöriga tar ett stort och inte alltför sällan tungt ansvar som är avgörande för de närståendes vård och omsorg. Deras liv tillsammans med en långvarigt smärtpåverkad närstående påverkas på flera plan. För att kunna stötta anhöriga i deras roll som informella vårdgivare måste vi förstå deras situation och vad de behöver för att orka vara det stöd som deras närstående kräver.

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa anhörigas erfarenheter av att leva i nära relation till en person med långvarig smärta.

Metod

En icke-systematisk litteraturöversikt som grundade sig i elva vetenskapliga originalartiklar, hämtade från databaserna PubMed och CINAHL genom användandet av sökord i olika kombinationer, samt genom manuell sökning. Den vetenskapliga kvaliteten säkerställdes genom en kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Resultatet kunde sedan sammanställas genom en integrerad dataanalys.

Resultat

Vid sammanställningen av materialet kunde tre huvudkategorier skönjas; Relationella förändringar, Emotionell påverkan och Livsstilsförändringar. Det var tydligt att de anhöriga som utgick från en autonom vilja i sin omsorg av den närstående kände en lägre nivå av dåligt mående, jämfört med de anhöriga som kände sig fast i en roll de inte själva hade valt att axla.

Slutsats

Denna studie belyste anhörigas svårigheter i att lyckas balansera sitt eget liv och identitet i relation till sin vårdande roll gentemot den närstående. Ett ökat stöd och förståelse för deras behov kan bidra till att relationen mellan den anhörige och den närstående stärks. Vilket kan skapa anhöriga som orkar och vill vara delaktiga i omvårdnaden under en längre tid och med ett större engagemang.