Trots amningens väldokumenterade fördelar för både mödrar och barn når den globala amningspraxisen inte upp till rekommendationerna om exklusiv amning det första halvåret samt fortsatt amning upp till minst två år. Amning bör vara en av de mest prioriterade folkhälsofrågorna för att minska den globala barnadödligheten. De ekonomiska förlusterna som följer av en otillräcklig amningspraxis är enorma och orsakas av faktorer som ökade sjukvårdskostnader och lägre kognitionsnivå bland befolkningen. Över 60 länder når inte upp till minimumkravet på 14 veckors föräldraledighet. Amning är inte endast individens ansvar, utan också samhällets.   

Syftet var att identifiera faktorer som påverkar i vilken omfattning kvinnor väljer att amma.   

Som metod valdes en litteraturöversikt med ett systematiskt tillvägagångssätt, då metoden ansågs kunna besvara syftet. En integrerad analys innehållande både kvantitativa samt kvalitativa studier inkluderades. Detta för att kunna undersöka dels individuella faktorer samt strukturella faktorer. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades för att säkerställa god kvalitet.   

Resultatet visade att vårdpersonalens attityder påverkar kvinnors amningspraktik, att ha en barnmorska som vårdgivare jämfört med annan vårdpersonal under graviditeten ökade chansen för kvinnor att amma i större omfattning. Sociodemografiska aspekter som utbildningsnivå och ålder påverkade amningsfrekvensen samt arbetsplatsrelaterade faktorer och stöd från anhöriga. Kulturella normer och amningens plats i det offentliga rummet identifierades också som påverkansfaktorer.   

Slutsatsen visade att en normalisering av amning behövs genom ökad synlighet av ammande kvinnor och insatser från flera samhällsaktörer utöver vården är nödvändigt. Kvinnors intention att amma har samband med i vilken omfattning de väljer att amma och behov finns av att undersöka i vilken grad kvinnor anser sig vara motiverade till amning. Motivationsscreening under graviditeten i amningsfrämjande syfte bör införas. Barnmorskor kan sedan med sin kompetens bidra med stöd till de kvinnor som är i störst behov utav det. På så vis spelar barnmorskor en viktig roll i att öka global amningspraxis.  

Despite the well-documented benefits of breastfeeding, global practices fall short of the recommended exclusive breastfeeding for the first six months and continued breastfeeding for at least two years. Inadequate breastfeeding contributes to global child mortality and economic losses due to higher healthcare costs and reduced cognitive development. Over 60 countries do not meet the minimum requirement of 14 weeks of parental leave. Breastfeeding is a societal responsibility, not just an individual one.

The aim of this study was to identify factors influencing women's decision to breastfeed.

A systematic literature review with an integrated analysis of both qualitative and quantitative studies was conducted to explore individual and structural factors. All studies were qualitychecked.

Results indicated that healthcare professionals' attitudes, especially midwives, significantly influence breastfeeding rates. Sociodemographic factors like education level and age, workplace conditions, and support from family also impacted breastfeeding practices. Cultural norms and the public perception of breastfeeding were further influential factors.

The conclusion emphasized the need for normalizing breastfeeding through greater visibility and societal support beyond healthcare. Women's intent to breastfeed is linked to their actual breastfeeding practices, suggesting that motivational screening during pregnancy could be beneficial. Midwives, equipped with the right skills, can support women most in need, playing a critical role in improving global breastfeeding practices.