Kranskärlssjukdom är den vanligaste hjärt- och kärlsjukdomen och orsakas av ateroskleros i hjärtats kranskärl. Riskfaktorer för att utveckla kranskärlssjukdom är till stor del modifierbara med läkemedel eller livsstilsförändringar. Sjukdomen kan yttra sig som angina, hjärtinfarkt och hjärtsvikt. Efter den akuta behandlingen krävs livslång behandling med sekundärpreventiva läkemedel. Målet är ökad livskvalitet, minskad progress av sjukdom och minskad mortalitet. Trots god evidens för läkemedelsbehandlingen visar flertal studier att följsamheten på lång sikt är dålig.

Syftet med den litteraturstudien var att beskriva erfarenheter som kan påverka individers följsamhet till sekundärpreventiva läkemedel vid kranskärlssjukdom.

Metoden som användes för att besvara syftet var allmän litteraturöversikt med systematisk sökstrategi och 16 orginalartiklar inkluderades. Studierna kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets högskolas mall och den kvalitativa datan analyserades med utgångspunkt i en tematisk analys.

Det sammanvägda resultatet presenteras i temat Inre erfarenheter som kan påverka individens följsamhet till läkemedelsbehandling med underteman Tankar och attityder samt Anpassningsförmåga. Samt i temat Yttre erfarenheter som kan påverka individens följsamhet till läkemedelsbehandling med underteman Vårdrelationer och kunskap om sjukdom och läkemedel, Stödsystem samt Läkemedelsrelaterade hinder. En rädsla för att insjukna på nytt och önskan att hålla sig frisk stärkte följsamhet medan nedstämdhet kunde minska följsamhet. En anpassningsförmåga till att skapa rutiner i vardagen var viktig för följsamheten. En bra relationen till vårdgivare och närstående stärkte följsamhet. Upplevda biverkningar var negativt för följsamheten. Kunskap om sjukdom, riskfaktorer och läkemedel hade en inverkan och efterfrågades. Resultatet diskuteras gentemot personcentrad vård.

Vår slutsats är att inre eller yttre erfarenheter kan påverka följsamheten positivt eller negativt. Sekundärpreventiv uppföljning med personcentrerat förhållningssätt kan leda till att erfarenheter som påverkar följsamheten till läkemedel uppmärksammas. Därmed ges en möjlighet att arbeta aktivt med dessa för att förbättra följsamhet till läkemedelsbehandling.

Coronary heart disease is the most common form of cardiovascular disease and is caused by atherosclerosis in the coronary arteries of the heart. Risk factors for developing coronary heart disease are in greater part modifiable with medication or lifestyle changes. The disease can manifest itself as angina, myocardial infarction and heart failure. After the acute treatment phase lifelong treatment with secondary preventive medication is required. The goal is increased quality of life, reduced progression of disease and reduced mortality. Despite good evidence for medication treatment, several studies show that long-term adherence is poor.

The aim of this literature review was to describe experiences that can influence individuals' adherence to secondary preventive medication for coronary heart disease.

The method used to adress the aim was a general literature review with a systematic search strategy. 16 original research articles were included. The studies were critically appraised according to Sophiahemmet University's template and the qualitative data was analyzed based on a thematic analysis.

The result is presented through the theme Inner experiences that can affect the individual's adherence to medication treatment with the subthemes Thoughts and attitudes and Adaptability. As well as the theme External experiences that can affect the individual's adherence to drug treatment with the subthemes Relationships with caregivers and knowledge of illness and medication, Support systems and Medication-related obstacles. A fear of recurrent illness and the desire to stay healthy strengthened adherence, while depression could decrease adherence. An ability to adapt to creating routines in everyday life was important for adherence. A good relationship with caregivers and relatives strengthened adherence. Perceived side effects were negative for adherence. Knowledge of disease, risk factors and medication had an impact and was requested. The result is discussed in relation to personcentered care.

Our conclusion is that different inner or external experiences can affect adherence positively or negatively. Secondary preventive follow-up with a person-centred approach can lead to experiences that affect adherence to medication being noticed. This favours an opportunity to work actively with them to improve adherence to medication treatment.