Bakgrund  

Svårläkta sår utgör en betydande utmaning inom sjukvården och påverkar miljontals människor globalt, vilket även resulterar i en ekonomisk börda för hälso- och sjukvården. Med ökad prevalens av kroniska sjukdomar och en åldrande befolkning förväntas problemet växa. Att förstå och hantera svårläkta sår effektivt är avgörande för att minska deras påverkan på individens hälsa. 

Syfte 

Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med svårläkta sår.

Metod 

Metoden innefattade en icke-systematisk litteraturöversikt där 10 artiklar inkluderades. Varje artikel genomgick en noggrann läsning och granskning för att sedan bedömas utifrån dess kvalitet. Resultaten från artiklarna analyserades och sammanställdes, och teman organiserades därefter. Resultaten omfattade artiklar som använde både kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder.

Resultat

Studiens fokus var att förbättra sårbehandling under utmanande förhållanden, och fyra huvudområden identifierades: Kunskapsluckor, bristande tid och resurser, bedömning och dokumentation av svårläkta sår, samt vikten av kommunikation. Kunskapsbrister bland sjuksköterskor framkom, med efterfrågan på mer utbildning. Brist på tid och resurser påverkade effektiviteten, och användningen av olika sårbehandlingsmetoder varierade. Bedömning och dokumentation av sår visade på betydelsen av en holistisk synvinkel. Vikten av kommunikation mellan sjuksköterskor och patienter samt känslomässiga utmaningar i vården lyftes fram. Relationen mellan sjuksköterskor och patienter med svårläkta sår betonades, men det noterades också att terapeutiska relationer kunde vara överväldigande och skapa en känsla av hjälplöshet. Formulärets överkantFormulärets nederkant

Slutsats

I studien framgår det tydligt att det föreligger kunskapsbrister och utmaningar gällande tid och resurser vid behandlingen av svårläkta sår. Vikten av kommunikation, holistisk vård och den nära relationen mellan patient och sjuksköterska är avgörande faktorer som betonas. Dessutom belyses brister i sjuksköterskors kompetens inom evidensbaserad praxis, vilket lyfter fram behovet av specialiserad vård och utbildning. Det noteras att sjuksköterskors kunskaper inom sårbehandling inte alltid bygger på evidens, vilket understryker den märkbara efterfrågan på ökad utbildning och fortbildning inom detta område.

Background

Background: Hard-to-heal wounds present a significant healthcare challenge globally, impacting millions of individuals and imposing an economic burden on healthcare systems. With the rising prevalence of chronic diseases and an aging population, this issue is expected to escalate. Effective management of hard-to-heal wounds is crucial for mitigating their adverse effects on individuals' health.

Aim

The aim of the study was to highlight nurses' experiences of caring for patients with hard-to-heal wounds.

Method

A non-systematic literature review comprising 10 articles was conducted. Each article underwent thorough reading, review, and subsequent quality assessment. The findings were analyzed and synthesized, with themes organized accordingly. Both quantitative and qualitative research methods were employed in the reviewed articles.

Results

The study aimed to enhance wound management under challenging conditions, identifying four key areas: knowledge gaps, time and resource constraints, assessment and documentation of hard-to-heal wounds, and communication significance. Knowledge deficiencies among nurses surfaced, underscoring a need for further education. Constraints in time and resources impacted effectiveness, leading to variations in the adoption of wound management techniques. Assessment and documentation underscored the importance of a comprehensive approach. Communication between nurses and patients, alongside emotional challenges in caregiving, were highlighted. The relationship between nurses and patients with hard-to-heal wounds was emphasized, albeit with acknowledgment that therapeutic bonds could sometimes overwhelm, fostering a sense of helplessness.

Conclusions

The study elucidates knowledge gaps and challenges concerning time and resource constraints in hard-to-heal wound treatment. Communication, holistic care, and the patient-nurse relationship emerged as crucial factors. Additionally, deficiencies in nurses' evidence-based practice competence underscored the necessity for specialized care and education. Notably, nurses' knowledge in wound management does not consistently align with evidence, emphasizing the demand for enhanced education and training in this domain.