Bakgrund 

Suicid orsakar stort lidande och är ett folkhälsoproblem. Sjuksköterskan har en viktig funktion i mötet med den suicidnära patienten. Genom att studera patienternas egna upplevelser kan omvårdnaden utformas till deras fördel. Katie Erikssons teori om lidande har använts som teoretisk utgångspunkt för att besvara syftet. 

Syfte 

Syftet var att beskriva suicidnära patienters upplevelser av omvårdnad. 

Metod 

En icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats användes för att besvara syftet. Artikelsökningar utfördes i PubMed, CINAHL samt PsycInfo. Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag användes i kvalitetsgranskning av artiklarna. Resultatet sammanställdes genom en integrerad dataanalys. 

Resultat 

Resultatet presenterades under tre huvudkategorier: Att få omvårdnad genom relationer, Att bli påmind om sitt värde och Att ge upp sin autonomi och bli skyddad från sig själv. I resultatet framkom att relationen mellan patient och vårdpersonal hade stor betydelse för patientens upplevelse av omvårdnaden. Ett värdigt bemötande som inbegrep att bli bemött av vänliga, lyhörda och stöttande sjuksköterskor hade en positiv inverkan på patienten. Att få hjälp av sjuksköterskan med att få sina behov tillgodosedda och få nytt hopp var viktiga komponenter av omvårdnaden. Inläggning på sjukhus kunde upplevas som en trygghet och ett skydd mot sig själv, samtidigt som det medförde en begränsad autonomi. Observation upplevdes som ett intrång och vikten av interaktion poängterades. 

Slutsats 

Resultatet i litteraturöversikten visade att sjuksköterskans omvårdnad kan ha stor inverkan och förhindra suicid. Sjuksköterskan behöver vara lyhörd och inkännande inför patientens behov, sträva efter att jämna ut maktobalansen, samt att interagera och bygga relationer med patienten. Om sjuksköterskan lyckas med det kan hon lindra patientens lidande och inge hopp. Med anledning av detta behöver sjuksköterskor kunskap om vad den suicidnära patienten behöver. 

Background 

Suicide causes significant suffering and is a public health issue. The nurse plays a crucial role in encounters with suicidal patients. By studying the patients' own experiences, care can be tailored to their advantage. Katie Eriksson's theory of suffering has been used as a theoretical framework to address the purpose. 

Aim 

The aim of the study was to describe suicidal patients’ experiences of nursing care. 

Method 

This non-systematic literature review was based on 15 original articles, including both qualitative and quantitative method. Searches were conducted in the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo. Sophiahemmet University ́s assessment instrument was used to evaluate the quality of the included articles. An integrated analysis was used to compile the findings. 

Results 

Three main categories were identified: Receiving care through relationships, Being reminded of one's worth, and Surrendering autonomy and being protected from oneself. The results highlighted that the relationship between the patient and healthcare personnel held significant importance in the patient's experience of care. Being treated by friendly, empathetic, and supportive nurses had a positive impact on the patient. Receiving assistance from the nurse in meeting their needs and gaining new hope were essential components of care. Hospitalization could be perceived as a source of security and protection from oneself, while also resulting in limited autonomy. Observation was experienced as an intrusion, and the importance of interaction was emphasized. 

Conclusions 

The conclusion is that nursing care can have a significant impact and prevent suicide. The nurse needs to be attentive and empathetic to the patient's needs, strive to balance power dynamics, and actively engage in building a relationship with the patient. If the nurse succeeds in doing so, she can alleviate the patient's suffering and inspire hope. Therefore, nurses need knowledge of what the suicidal patient requires.