Bakgrund

Varje år sker cirka 13 000 hjärtstopp i Sverige och det är en av de vanligaste dödsorsakerna internationellt sett. Vid hjärtstopp är hjärt- och lungräddning den främsta åtgärden för att rädda liv. En nyckelaspekt i detta är anhörigas upplevelser. Det finns gott om studier kring hur personal på sjukhus upplever hjärtstopp och hur de upplever anhörigas närvaro. Därav finns betydelse av att belysa anhörigas upplevelser av att bevittna hjärt- och lungräddning.

Syfte

Att belysa upplevelser och konsekvenser av att närvara vid hjärt- och lungräddning som anhörig.

Metod

Denna studie utgjorde en litteraturöversikt innehållande 15 vetenskapliga originalartiklar med såväl kvantitativ som kvalitativ metodik. Systematisk datainsamling skedde genom databassökningar i PubMed och CINAHL. För att bedöma artiklarna tillämpades bedömningskriterier från Sophiahemmets Högskola och resultaten från de inkluderade studierna genomgick en integrerad process för dataanalys.

Resultat

I resultatet identifierades tre kategorier; att få stanna, att bli sedd och att leva vidare. Resultatet visade att det fanns negativa och positiva upplevelser med att närvara under hjärt- och lungräddning. När en överblick gjordes framkom det att anhöriga ville närvara under återupplivningsförsöket. Vissa kände sig respekterade och omhändertagna medan andra kände sig bortglömda och ensamma. En ny vardag utformades för anhöriga efter att ha bevittnat hjärtstopp. Vissa drabbades av symtom som ångest och stress eller utvecklade depression på grund av att inte ha fått närvara under hjärt- och lungräddningen. Andra anhöriga kunde finna stöd i att prata, för att bearbeta händelsen och på nytt kunna uppskatta livet.

Slutsats

Resultatet av litteraturstudien visar att anhöriga i högre grad ville närvara vid hjärt- och lungräddning, snarare än att frånvara. Uppenbart var att flertalet anhöriga upplevde bristande information från vårdpersonalen. En ny vardag utformades, vissa drabbades av depression, ångest och stress medan andra kunde finna ny mening i livet.

Background 

Each year approximately 13,000 cardiac arrests occur in Sweden, and it is one of the most common causes of death internationally. In the event of cardiac arrest, cardiopulmonary resuscitation is the main measure to save life. A key aspect is relatives' experience. There are plenty of studies on how staff in hospitals experience cardiac arrest and how they experience presence of relatives. It is important to shed light on relatives' experiences witnessing cardiopulmonary resuscitation.

Aim 

To shed light on the experiences and consequences of being present at cardiopulmonary resuscitation as a relative.

Method 

This study constituted a literature review containing 15 original articles with both quantitative and qualitative methodology. Systematic data collection took place through database searches in PubMed and CINAHL. To assess the articles, assessment criteria from Sophiahemmet University were applied, and the results from the included studies underwent an integrated process for data analysis.

Results 

Three categories were identified; to stay, to be seen and to live on. It showed both negative and positive experiences in being present. When an overview was made, it emerged that relatives wanted to be present during resuscitation. Some felt respected and cared for, while others felt forgotten and alone. A new everyday life was created for relatives after witnessing cardiac arrest. Some suffered symptoms, as anxiety and stress or developed depression due to not being able to be present. Relatives could find support in talking to someone to process the event and be able to appreciate life again.

Conclusions 

Relatives were more likely to be present during cardiopulmonary resuscitation, rather than absent. It was obvious that the majority of relatives experienced lack of information from the healthcare staff. A new everyday life was designed, some suffered from depression, anxiety, and stress while others were able to find new meaning in life.