Bakgrund 

År 2021 miste minst 19 personer i Sverige livet på grund av våld i en nära relation. Drygt 200 kvinnor om dagen utsätts för denna typ av våld i Sverige, och var tredje kvinna världen över har erfarenheter av våld i nära relation. 

Syfte 

Syftet var att belysa barriärer i vårdmötet som kan försvåra sjuksköterskans möjlighet att identifiera våld i nära relationer. 

Metod 

Metoden som användes var en icke-systematisk litteraturöversikt baserad på 13 artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna som användes hämtades från PubMed och CINAHL. En integrerad innehållsanalys gjordes av artiklar med hög eller medelhög kvalitet enligt Sophiahemmet högskolas granskningsmall. 

Resultat 

Två huvudkategorier identifierades: “Förutsättningar” och “Yrkesmässigt ansvar”. “Förutsättningar” hade två underkategorier: “Tidsbrist & Screening” samt “Farhågor” och huvudkategorin “Yrkesmässigt ansvar” två underkategorier: “Riktlinjer, styrdokument” och “Utbildning”. Resultatet speglar de barriärer som vårdpersonal upplever när det kommer till att ställa frågor angående våld i nära relationer och sammanfattas som följer: tidsbrist, brist på utbildning, brist på riktlinjer, rädsla för personlig säkerhet, ”victim blaming”, genans, och osäkerhet. Barriärerna resulterar ofta i tillitsbrist från våldsutsatta. 

Genom sitt beteende riskerar vårdpersonalen att normalisera det våld som patienten utsatts för. Sjuksköterskan har jämfört med andra professioner en unik förutsättning att nå ut till våldsutsatta. 

Slutsats 

Ett halvt sekel har gått sedan forskning om våld i nära relationer initierades. Lika länge har sjukvårdspersonal upplevt barriärer som hindrar dem från att identifiera och hjälpa våldsutsatta. Framtida forskning bör fokusera på interventioner med syfte att förändra identifierade problem. 

Background 

In the year of 2021, 19 people in Sweden lost their lives owing to domestic violence. Over 200 women are subjected daily to this type of violence in Sweden, and every third woman in the world has had experiences of domestic violence. 

Aim 

The aim was to illustrate barriers in health care encounters which could obstruct nurses’ ability to identify domestic violence. 

Method 

The method used was a non-systematic literature review based on 13 articles including qualitative and quantitative approaches. Articles were collected from PubMed and CINAHL. An integrated content analysis comprised of the articles scoring high to medium quality according to Sophiahemmet högskolas review template. 

Results 

In compiling the results, two main categories were identified: “Prerequisites” and “Professional responsibilities”. “Prerequisites” had two subcategories: “Lack of time & Screening” and “Fears” and “Professional responsibility” had two subcategories: “Guidelines, governing documents” and “Education”. The results mirror the barriers health care professionals experience in order to ask questions about domestic violence and can be summarized as follows: Lack of time, education, guidelines & governing documents; victim blaming; disconcertion; and uncertainties. These barriers often result in a lack of trust in health care professionals. 

By their actions, health care professionals are risking a normalization of the violence the patient is subjected to. Compared to other professionals, nurses have a unique possibility to reach individuals exposed to domestic violence. 

Conclusions 

Half a decade has passed since the research of domestic violence initiated. For just as long, health care professionals have experienced barriers preventing them from identifying and treating individuals exposed to domestic violence. Future research should focus on intervention studies, targeting identified problems.