Bakgrund  

Depression har en hög prevalens och orsakar stora svårigheter i livet för patienter och deras närstående. Depression orsakar även en stor ekonomisk kostnad för samhället och utgör i dagsläget ett stort folkhälsoproblem. Patienter erbjuds främst psykologisk och farmakologisk behandling, där det sistnämnda tillkommer med biverkningar. Fysisk aktivitet är en behandlingsmetod som kan utföras som egenvård och kräver därmed få resurser vilket gör den tillgänglig för de allra flesta. Sjuksköterskan kan informera om och motivera till fysisk aktivitet som enskild eller komplement till annan behandling. För att kunna erbjuda en personcentrerad vård till patienter behövs arbeten som belyser patienters upplevelse, erfarenhet och perspektiv av fysisk aktivitet som behandlingsmetod.  

Syfte

Syftet var att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet som behandlingsmetod vid depression.

Metod

Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt med kvalitativ och kvantitativ metodansats som baseras på 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2013–2023. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Resultatet sammanställdes genom en integrerad dataanalys. 

Resultat

Tre huvudkategorier identifierades: Upplevd psykisk påverkan av fysisk aktivitet, Upplevelser och följder kring den fysiska förmågan och Stöd och delade erfarenheter. Resultatet tyder på att patienternas upplevelse av fysisk aktivitet i samband med depression var främst positiv. Fysisk aktivitet minskade depressiva symtom, förbättrade den fysiska hälsan samt gav en känsla av gemenskap. Många upplevde dock psykologiska hinder inför den fysiska aktiviteten samt en viss besvikelse kring den egna fysiska förmågan. Instruktörer som var som stöd och erbjöd ett personcentrerat träningsupplägg var uppskattade och avgörande för initierandet och upprätthållandet av fysisk aktivitet  

Slutsats

För att en individ med depression ska kunna tillgodose sina egna egenvårdsbehov och uppnå en god egenvård som främjar välbefinnande krävs oftast ett stöd från utomstående. Slutsatsen blir således att det är fördelaktigt att informera om, motivera till och erbjuda fysisk aktivitet både som enskild och komplement till farmakologisk behandling vid depression.

Background 

Depression has a high prevalence and causes difficulties in the lives of patients and their families. Depression also causes a high economic cost to society and is currently a public health problem. Patients are mainly offered psychological and pharmacological treatment, the latter of which comes with side effects. Physical activity is a treatment method that can be carried out as self-care and thus requires few resources. A nurse can offer physical activity as an individual or as a complement to other treatments. To offer person-centered care to patients with this diagnosis, research that highlights patients' experience and perspective of physical activity as a treatment method is needed.

Aim 

The aim was to describe patients' experiences of physical activity as a treatment method for depression.

Method 

The study is a non-systematic literature review with a qualitative and quantitative methodological approach based on 15 articles published between 2013-2023. All articles in the result were quality reviewed based on Sophiahemmet Högskola assessment basis. The results are compiled through an integrated data analysis.

Results 

Three main categories were identified: Perceived psychological impact of physical activity, Experiences and consequences related to physical fitness and Support and shared experiences. The patients' experiences of physical activity as a treatment for depression were mainly positive. Physical activity reduced depressive symptoms, improved physical health and provided a sense of community. However, many experienced psychological barriers or disappointment about their own physical ability. Instructors who were supportive and offered a person-centered training approach were appreciated and crucial for the initiation and maintenance of physical activity.

Conclusions 

For an individual with depression to be able to meet their own self-care needs and achieve good self-care that promotes well-being, support from others is often required. The conclusion is thus that it is beneficial to offer physical activity both as an individual and as a complement to pharmacological treatment for depression.