Bakgrund

Årligen sker närmare 130 000 hjärtstopp i Sverige. I samband med hjärtstopp är hjärt- och lungräddning (HLR) den främsta insatsen för att rädda liv. En aspekt att beakta är de anhöriga till patienten och huruvida dessa ska få bevittna händelsen. Inställningen bland vårdpersonalen är splittrad rörande implementering av anhörignärvaro vid HLR och flertalet studier fokuserar främst på vårdpersonalens åsikter. Behov finns därmed att beskriva hur de anhöriga faktiskt upplever händelsen att bevittna HLR på sin närstående.

Syfte

Att beskriva anhörigas upplevelser av att bevittna hjärt- och lungräddning utförd på deras närstående.

Metod

Följande studie var en icke-systematisk litteraturstudie bestående av 15 vetenskapliga originalartiklar av kvantitativ och kvalitativ ansats. En systematisk datainsamling skedde i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Artiklarna granskades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och artiklarnas resultat analyserades genom en integrerad dataanalys.

Resultat

I resultatet identifierades tre teman; att stanna, att närvara och att gå vidare. Anhörigas motivering till att bevittna HLR beskrevs som en rättighet och skyldighet. Att bevittna upplevdes som lugnande då de medförde att de anhöriga kunde se vad som hände med patienten samt att de själva kunde bistå med information till vårdpersonalen. Resultatet påvisade en splittrad bild rörande långtidseffekter hos anhöriga som bevittnat HLR, där de som bevittnat påvisat utvecklandet av psykosomatiska symtom både i större och mindre utsträckning i jämförelse med de som inte bevittnat.

Slutsats

Upplevelsen av att bevittna var kopplad till graden av information och kommunikation från vårdpersonalen och möjligheten för anhöriga att själv välja om de skulle stanna eller inte. De anhöriga som sett negativt på händelsen hade blivit dåligt bemötta av vårdpersonal och upplevt situationen som kaotisk. Koppling görs till tröst och vaka där de anhöriga befunnits sig i the wall och the place vid positiva upplevelser och haft förmåga till återhämtning och förmåga till förändring efter händelsen.

Background

Annually, close to 130 000 cardiac arrests occur in Sweden. In the event of cardiac arrest, cardiopulmonary resuscitation (CPR) is the first line of action to save lives. One aspect to consider is the relatives of the patient and whether they should be allowed to witness the event. The attitude among healthcare staff is divided regarding the implementation of relatives’ presence during CPR, and many studies focus mainly on the opinion of the healthcare staff. Therefore, it is needed to describe how the relatives experience the event of witnessing CPR on their loved one.

Aim

To describe relatives' experiences witnessing cardiopulmonary resuscitation performed on their loved ones.

Method

The following study was a non-systematic literature review consisting of 15 articles with quantitative and qualitative approach. A systematic data collection was conducted in the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO. The articles were reviewed according to Sophiahemmet University's assessment tool and the results of the articles were analyzed through an integrated data analysis.

Results

In the result, three themes were identified; to stay, to attend and to move on. Relatives' motivation to witness CPR was described as a right and obligation. Witnessing was perceived as reassuring as it meant that the relatives could see what happened to the patient and that they themselves could provide information to the healthcare staff. The results showed a divided picture regarding long-term effects in relatives who witnessed CPR, where those who witnessed demonstrated the development of psychosomatic symptoms both to a greater and lesser extent in comparison to those who did not witness.

Conclusions

The experience of witnessing was linked to the amount of information and communication from the healthcare staff and the possibility for the relatives to choose for themselves whether they should stay or not. The relatives who viewed the incident negatively had been treated poorly by healthcare staff and experienced the situation as chaotic. Connection is made to comfort and vigil where the relatives were in the wall and the place during positive experiences and had the ability to recover and the ability to change after the incident.