Bakgrund

Diabetes är en kronisk sjukdom som nästan 10% av världens befolkning drabbas av. Nydebuterade fall av diabetes har ökat de senaste åren och var den nionde största dödsorsaken år 2019. Sjukdomen kan orsaka stort lidande hos den som drabbas och ger ekonomiska konsekvenser för individ och samhälle. Då diabetes oftast orsakas av livsstilsfaktorer är livsstilsförändringar och efterföljande egenvård en stor del av behandlingen. Detta är något som Hälso- och sjukvården har ansvar över och det ansågs därav relevant att studera upplevelser av denna patientutbildning.

Syfte

Syftet var att beskriva upplevelser av patientutbildning inom egenvård hos personer med diabetes typ-2 inom hälso- och sjukvården.

Metod

En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes som baserades på 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna hittades på databaserna PubMed och CINAHL för att sedan kvalitetsgranskas med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades genom en integrerad dataanalys som resulterade i tre huvudkategorier och 7 underkategorier.

Resultat

Litteraturöversikten uppdagade tre huvudrubriker vilka var; Betydelsen av kunskapsöverföring, Upplevelser av att bli stärkt i sin sjukdom samt Betydelsen av relationer och interaktioner vid undervisning. Patienter uttryckte ett behov av mer kunskap medans vissa ej önskade mer kunskap då de ansåg sig ha tillräcklig kunskap. Ett personligt möte med hälso- och sjukvårdspersonal där en förtroendefull relation med sjuksköterskan upprättas beskrevs vara av vikt för att patienten skulle återkomma till vårdenheten.

Slutsats

Litteraturöversikten beskriver upplevelser av patientutbildning. Många patienter upplevde ökad kunskap och motivation till livsstilsförändringar efter att genomgått någon form av utbildning men vissa upplevde ej detta. För att uppnå önskad effekt skall utbildningen präglas av en förtroendefull relation med sjuksköterskan som är personcentrerad och anpassade till individens grundförutsättningar. Utbildning i grupp var den utbildningsform som flest patienter föredrog då den ledde till djupare reflektioner och en känsla av samhörighet.

Background

Diabetes is a chronic disease that affects almost 10% of the world's population. New onset cases of diabetes have increased in recent years and diabetes was the ninth largest cause ofdeath in 2019. The disease can cause great suffering to the person affected and has financial consequences for the individual and society. Since diabetes is primarily caused by lifestyle factors, lifestyle changes and subsequent self-care is a large part of the treatment. This is something that the Healthcare Service has responsibility for, and it was therefore considered relevant to study experiences of this patient education.

Aim

The aim was to describe experiences of patient education in self-care for people with type-2 diabetes within the healthcare system.

Method

A non-systematic literature review was conducted based on 15 scientific articles with both a qualitative and quantitative approach. The articles were found on the databases PubMed and CINAHL and then quality checked with the support of Sophiahemmet University's assessment documents for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed through an integrated data analysis which resulted in three main headings and 7 sub-headings.

Results

The literature review revealed three main headings which were; The importance of knowledge transfer, Education contributes to lifestyle change and The importance of relationships and interactions when teaching. Many patients expressed a need for more knowledge, while some did not want more knowledge as they considered themselves to have sufficient knowledge. A personal meeting with health care staff where a trusting relationship with the nurse is established was described as a facilitating factor for the patient to return to the care unit.

Conclusions

The literature review describes experiences of patient education. Many patients experienced increased knowledge and motivation for lifestyle changes after going through some form of education, but some did not experience this. To achieve the desired effect, the education must be characterized by a trusting relationship with the nurse that is person-centered and adapted to the individual's situation. Group education was the form of education that most patients preferred as it led to deeper reflections and a sense of belonging.