Bakgrund

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen globalt bland kvinnor. Både den som insjuknat och dennes eventuella närstående drabbas av sjukdomens följder. En behandlingsform är adjuvant cytostatika vilket ofta resulterar i en mångfacetterad biverkningsprofil. Vid pågående cancerbehandling kan fysisk aktivitet lindra både symtom och biverkningar och bör därför föreslås av hälso- och sjukvårdspersonal. Utifrån egenvårdsteorin formulerad av Dorothea Orem betonas särskilt sjuksköterskans funktion i att stödja varje individs förmåga att agera på sätt som främjar dennes fysiska och psykiska mående. Således har fysisk aktivitet, en form av egenvårdsåtgärd, potential att förbättra livskvaliteten för dennagrupp och bör därmed vidare undersökas.

Syfte

Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av fysisk aktivitet under adjuvant cytostatikabehandling vid bröstcancer.

Metod

En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats (9), kvalitativ ansats (6) och mixed-method (1). Artiklarna inhämtades från CINAHL och PubMed. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med hjälp av integrerad analys.

Resultat

Resultatet sammanställdes i fyra huvudkategorier: Upplevelser av psykisk hälsa och ohälsa, Symtomupplevelser, Upplevelser av externa resurser samt Upplevelser av vad som försvårar utövandet av fysisk aktivitet. Resultatet belyser att fysisk aktivitet kan bidra med upplevda positiva och negativa aspekter; både gällande psykisk hälsa men även fysisk symtombild. Vidare framkommer att adekvat information, motivation och stöd är avgörande för ett fortsatt utövande av fysisk aktivitet.

Slutsats

Resultatet visar på en kombination av inre och yttre faktorer vilka gemensamt påverkar den individuella förmågan och nyttan av utförandet av fysisk aktivitet. Det framkommer att egenvård har en betydande roll samt att information och stöd från såväl hälso- och sjukvårdspersonal som närstående är en viktig del i att bibehålla fysisk aktivitet.

Background

Breast cancer is the most common cancer type globally amongst women. Both the afflicted and potential close relations face the consequences of the illness. Possible treatment strategies include adjuvant chemotherapy, which has a multifaceted side effect profile. During ongoing treatment healthcare personnel should suggest simultaneous practice of physical activity given its alleviating outcome on symptoms and side effects. The self-care deficit nursing theory by Dorothea Orem emphasizes the nurses’ function in supporting the individuals’ abilities in performing actions towards better physical and mental health. Therefore physical activity, a self-care measure, has the potential of improving the quality of life amongst these women and should be explored further.

Aim

The aim of this study was to describe the experiences of physical activity in women with breast cancer undergoing adjuvant chemotherapy. 

Method

A non-systematic literature review based on 16 scientific articles with a quantitative method (9), qualitative method (6) and mixed-method (1). Articles were retrieved from two databases, CINAHL and PubMed, and underwent a quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality. Results were compiled and analysed with an integrated data analysis.

Results

When compiling the results four main categories were identified: Experiences of mental health and mental illness, Experiences of symptoms, Experiences of external resources and Experiences of factors aggravating the pursuance of physical activity. Results showed that physical activity can contribute to both positive and negative experiences; concerning mental health as well as physical symptoms. Furthermore adequate information, motivation and support are deemed essential to contribute to continued physical activity.

Conclusions

Results showed a combination of internal and external factors contributing towards the individual ability and benefit of physical activity. It is indicated that self-care plays a considerable role alongside information and support from health care professionals and close relations in maintaining physical activity.