Bakgrund

Stroke är globalt sett den näst största orsaken till död och funktionsnedsättning, och afasi är en av de vanligaste komplikationerna till stroke. Afasi innebär mindre eller större kommunikationssvårigheter i tal och skrift, något som kan påverka både personen med afasi och omgivningen. Svenska sjukvårdslagar beskriver hur autonomi och personcentrerad vård är viktigt, något som vårdpersonal kan uppleva svårt att uppfylla vid afasi på grund av kommunikationssvårigheter och brist av kunskap.

Syfte

Syftet med litteraturöversikten var att beskriva personers upplevelser av afasi efter stroke.

Metod

Metoden bestod av en icke-systematisk litteraturöversikt med 17 vetenskapliga artiklar, både kvantitativ och kvalitativ samt mixad metod. Artiklarna hittades i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av sökord. Alla artiklar kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och analyserades genom en integrerad analys för att framställa huvud- och underkategorier.

Resultat

Vid sammanställningen av resultatet identifierades två huvudkategorier: Den minskade kommunikationsförmågans påverkan på det dagliga livet och vikten av stöd och hopp, även åtta underkategorier identifierades. Resultatet visade att personer med afasi efter stroke kunde uppleva både negativa och positiva känslor samt en minskad delaktighet och förändrad identitet till följd av minskad kommunikationsförmåga. Det framkom att en brist på kunskap om afasi finns både i samhället och inom hälso- och sjukvården, vilket upplevdes påverka livet med afasi negativt. Stöd från familj och vänner var viktigt men även hopp för framtiden.

Slutsats

Den här litteraturöversikten visade att samhällets och sjukvårdens kunskaper skulle leda till ökad delaktighet för personer med afasi, vilket i sin tur skulle öka personens upplevelse av trygghet i vården och bland andra människor. En ökad kunskap kan även leda till att vården blir mer personcentrerad och därmed kunna leda till ett ökat välmående hos personer med afasi.

Background

Stroke is globally the second largest reason for death and disability. Aphasia is one of the most common complications after a stroke. Aphasia means minor or major communication difficulties in speech and writing, something that can influence both the person with aphasia and their surroundings. Swedish healthcare laws show how important autonomy and person-centred care is, something that healthcare professionals can experience is hard to achieve because of the communication difficulties and lack of knowledge.

Aim

The aim of this literature review was to describe the persons’ experiences of post-stroke aphasia.

Method

The method consisted of a non-systematic literature review based on 17 scientific articles that were found in the databases PubMed and CHINAL, with help from keywords. Both quantitative, qualitative, and mixed method were included. A quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality was made and then analysed with an integrated data analysis to identify main- and subcategories.

Results

The results are presented under three main categories: The effect of reduced ability of communication on daily life and the importance of support and hope. Eight subcategories were also identified. The result showed that people with aphasia experienced both negative and positive emotions, and a decreased participation and changed identity as a result of changes in the ability to communicate. The results showed that there was a lack of knowledge of aphasia both in the community and in healthcare, something that they experienced affected their life with aphasia negatively. Support from family and friends were important as well as hope for the future.

Conclusion

This literature review showed that the improved knowledge in society and health care leads to an increased autonomy for people with aphasia, which would increase their experience of safety in healthcare and among other humans. Increased knowledge can also lead to a more person-centred care and therefore lead to an increased well-being for people with aphasia.