Risken att drabbas av postpartumendometrit efter vaginal förlossning är cirka en till fyra procent. Efter kejsarsnitt är risken 10 till 20 procent. De flesta fall av postpartumendometrit orsakas av streptokocker, tarmbakterier, agens från sexuellt överförbara infektioner och bakterier från vaginalfloran. Riskfaktorer för att utveckla postpartumendometrit är bland annat kejsarsnitt, multipla vaginala undersökningar, lång vattenavgång och låg socioekonomisk status. Många fall av postpartumendometrit är lättbehandlade men en del infektioner utvecklas snabbt till ett mer allvarligt tillstånd - puerperalsepsis. Mödradödligheten är globalt sett hög, framför allt i vissa delar av världen, där infektion efter förlossning är en bidragande orsak. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur barnmorskan kan förebygga postpartumendometrit och därmed också minska risken för mödrar att utveckla puerperalsepsis under postpartumperioden.

För att besvara syftet användes metoden rapid review och totalt 15 studier inkluderades i arbetet, varav en av studierna var av kvalitativ ansats och 14 med kvantitativ ansats.

Under dataanalysen framkom tre huvudkategorier; Kliniska interventioner, Verktyg för barnmorskans proaktiva arbete samt Kunskap, motivation och följsamhet. En del kliniska interventioner, användandet av varningssystem för riskfaktorer och tidiga tecken på infektion samt kunskap, motivation och följsamhet hos vårdpersonal är viktiga faktorer i det preventiva arbetet mot postpartumendometrit.

Slutsatsen belyser vikten av det preventiva arbetet mot postpartumendometrit och ett steg att minska mödradödlighet orsakat av puerperalsepsis.

The risk of postpartum endometritis after vaginal delivery is about one to four percent. After a caesarean section, the risk is 10 to 20 percent. Most cases of postpartum endometritis are caused by streptococci, intestinal bacteria, STI agents and bacteria from the vaginal flora. Risk factors for developing postpartum endometritis include caesarean section, multiple vaginal examinations, prolonged fluid leakage and low socioeconomic status. Many cases of postpartum endometritis are mild and easily treated, but some infections quickly progress to a more serious condition - puerperal sepsis. Maternal mortality is high, particularly in some parts of the world, with postpartum infection as a contributing factor. The aim of this literature review was to investigate how midwives can prevent postpartum endometritis and thereby also reduce the risk of mothers developing puerperal sepsis in the postpartum period.

To answer the aim, the rapid review method was used and a total of fifteen studies were included in the work, one of these conducted a qualitative approach and fourteen a quantitative approach.

Three main categories emerged during the data analysis: Clinical interventions, Tools for midwives' proactive work and Knowledge, motivation and compliance. Some clinical interventions, the use of alert systems for risk factors and early signs of infection, and knowledge, motivation and compliance of health care workers are important in the preventive work against postpartum endometritis.

The conclusion highlights the importance of the prevention of postpartum endometritis as a step in reducing maternal mortality caused by puerperal sepsis.