Bakgrund: Att lindra patientens fysiska, psykiska, existentiella och psykosociala behov är målet för palliativ vård. En av de fyra hörnstenarna inom palliativ vård är symtomlindring. Ohälsa i munnen orsakar onödigt lidande för patienten och har en negativ inverkan på patientens välbefinnande och livskvalitet. Munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ vård men utförs inte i den utsträckning som krävs. Specialistsjuksköterskor inom palliativ innehar den kompetensen som behövs för att identifiera, åtgärda och utvärdera omvårdnadsproblem. Genom att arbeta konsekvent med munhälsobedömningar med hjälp av riktlinjer kan ohälsa i munnen förebyggas.

Syfte: Att beskriva hinder och möjligheter för sjuksköterskor att utföra munvård inom palliativ vård.

Metod: Den valda metoden är en litteraturöversikt med induktiv ansats som inkluderar kvantitativa, kvalitativa och mixade artiklar utifrån sjuksköterskors erfarenheter kring munvård.

Resultat: Resultatet belyser både hinder och möjligheter för munvård inom palliativ vård. Tidsbrist, okunskap, brist på riktlinjer och otillräckligt stöd från verksamheten är åtskilliga hinder som framkommer. Möjligheter för att förbättra munvården är samarbete med andra professioner, kunskap och utbildning i munhälsobedömningar.

Slutsats: Trots att munhälsobedömning är en kvalitetsindikator för god palliativ är följsamheten undermålig. Brist på kunskap och kompetens om följderna av ohälsa i munnen leder till att munvården prioriteras bort eftersom andra symtom tar företräde. Specialistsjuksköterskor inom palliativ vård besitter de kunskaper som behövs för att utbilda och synliggöra vikten av munvård inom palliativ vård.