Bakgrund

Barn som far illa är ett globalt folkhälsoproblem där mörkertalet är stort. All form av våld leder till livslånga konsekvenser för barn som utsätts, och de berättar sällan självmant om levnadsförhållanden när dessa är annat än goda. Vilket gör att sjuksköterskors professionella ansvar är betydelsefullt i mötet med utsatta barn. En av sjuksköterskans kärnkompetenser är personcentrerad vård där ett helhetsperspektiv kring barnet bör beaktas, då ett ansvar att identifiera och en skyldighet att anmäla vid misstanke om att barn far illa föreligger.

Syfte

Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av faktorer som inverkar på beslutet att orosanmäla vid misstanke eller vetskap av att ett barn far illa.

Metod

Föreliggande litteraturöversikt har genomförts med 17 inkluderade studier av både kvalitativ och kvantitativ studiedesign. Datainsamlingen genomfördes i databaserna Public MEDLINE och Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature. Studierna kvalitetsgranskades därefter utifrån Sophiahemmet Högskola bedömningsunderlag, på vilken en integrerad analys användes för bearbetning av resultatet.

Resultat

Litteraturöversiktens resultat beskrevs utifrån tre huvudkategorier: sjuksköterskans kunskap och perception av barn som far illa, sjuksköterskans erfarenhet av anmälningsprocessen samt sjuksköterskans arbetsmiljö. Med tillhörande subkategorier beskrev dessa sjuksköterskans upplevelser av faktorer som inverkade på beslutet huruvida sjuksköterskan genomförde en orosanmälan eller ej.

Slutsats

Sjuksköterskors erfarenhet, personliga inställning till området samt rådande lagstiftning i respektive land var faktorer som inverkade vid processen kring orosanmälningar. Resultatet visade behov av stöd och hjälp i processen som rör handhavandet kring barn som far illa. Vidden av detta globala folkhälsoproblem bör uppmärksammas då en utebliven orosanmälan bidrog till ytterligare lidande för det redan utsatta barnet. Flertalet sjuksköterskor saknade kunskap i det medföljande juridiska ansvar en orosanmälan kräver, vilket uppmärksammade behovet av adekvat utbildning och uppdaterad klinisk färdighetsträning.

Background

Child maltreatment is a global public health problem where the hidden statistics are extensive. All forms of violence lead to lifelong consequences for children who are exposed, and they rarely disclose their living conditions as these are anything but good. This means that nurses' professional responsibilities are important in meeting with vulnerable children. One of the nurse's core competencies is person-centered care, where a holistic perspective on the child should be considered, as there is a responsibility to identify and an obligation to report in the event of suspicion that a child is being harmed.

Aim

The aim was to describe nurses' experiences of factors that influence the decision of mandatory reporting to suspected or confirmed child maltreatment.

Method

The literature review has been conducted with 17 included studies of both qualitative and quantitative study design. The data collection was conducted in the databases Public MEDLINE and Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature. The studies were then quality-examined based on Sophiahemmet University's assessment data, on which an integrated analysis was used to process the results.

Results

The results of the literature review are described based on three main categories: the nurse's knowledge and perception of child maltreatment, the nurse's experience of the registration process, and the nurse's working environment. With associated subcategories, these describe the nurse's experience of factors that may influence the decision whether the nurse makes a report on child maltreatment or not.

Conclusions

Nurses' experience, personal attitude to the field, and prevailing legislation in each country are factors that influence the process of reporting regarding concerns about child maltreatment. The results showed the need for support and help in the process of dealing with child maltreatment. The extent of this global public health problem should be noted, as a failure to report contributes to further suffering for the already vulnerable child. Most nurses lacked knowledge of the legal responsibilities required to report a concern of child maltreatment, which drew attention to the need for adequate education and up-to-date clinical skills training.